Att vara fri när du är fri

Det jag skriver om nu tvekade jag länge om att dela! Är detta sant, är det något jag hittar på, kan det verkligen vara så här, tror jag på det som händer? Ja, många frågor rörde sig i mitt huvud, men i kroppen var allt lugnt. Varje gång något kom i huvudet så svarade kroppen med ett nytt perspektiv som sedan landade i huvudet. Så har det hållit på nu sedan maj månad. I förra bloggen gläntade jag något på det som jag nu väljer att skriva om; när livet är färdigt. Gläntade var det rätta ordet för det var just så det var. Idag ser jag tydligare den pusselbit som öppnade än mer frihet: jag ärade mannen. Det var nog därför jag tvekade och nu vet jag att jag släppt taget om allt personligt för att komma till frid. Det gör jag nu i varje cell i min kropp: vilar i frid.

Jag som gjorde mig större än min far. Den personligheten kom ur strategin: jag klarar allt. Nu vet jag bättre. Under många år nu har jag gång på gång överlämnat mig till det som är större än mig. Min insikt är att: ingen som klarar allt kan vara fri. Livet i sig är så mycket större än mänskligheten och dess dilemman. Jag kunde inte möta min far i detta liv för att säga detta, men jag delade det på mitt sätt med andra män som är mig nära. Min exman, mina söner och min svärson. Då öppnades det gudomliga hjärtat. Det först nu jag är fri när jag är fri! Livet har lärt mig vad kraft är och det har inget med styrka att göra. För mig handlar det om kontakt i ödmjukhet, medkänsla och värdighet. Det gör mig fri, älskade far. Jag är tacksam för att livet lärt mig detta.

Den stora cirkel som nu är sluten! För mig betyder det att jag gått igenom min arvsmassa, jag har ”vandrat min skugga”. Den transpersonella upplevelse jag hade som sjuåring höll mig vid liv och har nu fått en mening (se mer i bloggen när helheten tar över livet). Idag ser jag att den stakat ut mitt liv. För mig tog det 63 år att ta mig igenom den karman jag hade med mig in i detta liv som jag mötte sedan i min ursprungsfamilj, den familj jag själv bildade, i mitt arbete och i livet i stort. För mig är det livets storhet.

Under 30 år har det varit ett intensivt arbete i mötet med livet tillsammans med allt och alla som kommit i min väg. Fråga mig inte hur men jag bara vet att det är färdigt nu, det jag kom hit för! Mina dagliga samtal med Gud (spirit, högre energi vad du nu vill kalla det) visar mig vägen. Moder jord viskar till mig genom min kropp. De empatiska själarna är på väg hem, inte bara till sig själva utan också till livet i stort. Det är den vision som jag en gång fick efter att mött den vita ljusgestalten igen! Livet som kollektiv välkomnar nu alla de själar som valt denna resa för att ta sig till en plats i total frihet. När jag ser tillbaka på mitt liv så har jag nog alltid haft den visionen. Jag har alltid verkat i mötet med människor som valt en svår väg, men som aldrig gett upp om sig själva. De har omedvetet vetat att de har en annan väg. Det jag nu talar om kan inte beskrivas i ord, men jag har lovat mig själv och dem som är mig nära såsom min familj, mina vänner och kollegor att ta mig tid att sätta ord på denna plats.

Totalt fri i dubbel bemärkelse

Att vara fri är en sak, det har många med mig känt under lång tid nu. Att vara fri när jag är fri är något annat. Det öppnar andra upplevelser, i det jag skulle beskriva som livets många dimensioner. Då kan vi vara i kontakt med dem vi är i kontakt med och samtidigt vara i andra dimensioner utan att förlora kontakten med dem vi är i kontakt med. Det innebär också att vi till den kontakten tillför livets storhet bortom vad i kan förstå och förklara. Oavsett om den andra har samma förmåga eller ej så kan den personen ta till sig det som behöver öppnas. Om vi möter människor som kan vara i kontakt med livets storhet utan att förlora kontakten med en annan människa sker mirakel och expansion. Det är att arbeta med energi utan att vi gör något. Det får ringar på vattnet, inte bara för de människor som är oss nära utan också för hela mänskligheten. Jag har omedvetet letat efter en sådan person i mitt liv, och jag fann henne för 30 år sedan. Först när vi möttes var hon långt före i sin utveckling och sedan tog jag mig före i min utveckling. Idag följs vi åt och är ständigt i balans och i kontakt. Varje gång vi möts sker något på en kollektiv nivå! När vi inte möts så möts vi också. Båda vet vi det och behöver inte göra något mer än att vara oss själva. Vi kopplar inte upp oss till någonting, vi använder inga tekniker, ritualer eller ceremonier. Vi bara är med oss själva och i kontakt med varandra genom energi!

Idag är jag med fler med den förmågan och jag gläder mig åt våra möten. Jag vet också att det är så många därute som har den förmågan. Jag kallar dem empatiska själar. I hela livet har vi vetat att vi kommer att komma hem till oss själva och sedan till livet som helhet och enhet. Vi är fria i vår frihet! Det innebär att vi har tagit oss igenom vår karma! Ingen av oss kan följa varandra, och vi är därför i ständig balans. Inget gör vi för detta, det bara sker eftersom vi är i balans. Ingen av oss har strategier eller värderingar!

Är det möjligt att leva utan strategier eller värderingar? Jag svarar ja på den frågan! Hur vi kommer dit är individuellt eftersom vi har olika karma från början som formats i olika strategier. När de löses upp löses livet upp, inte bara för den personen utan också som en gåva till livet. Därför kommer människor samman för att lösa upp sina strategier. Livet tar oss till dem som vi ska möta för att göra färdigt det vi har att göra i detta liv. Det är aldrig en slump vilka som möts. Ett första steg att leva värdringsfritt är att varje gång en värdering kommer, stoppa den tanken. Vi lär oss sedan att mer och mer resa fältet så allt blir fritt. En värdering kommer aldrig från här och nu! Vi behöver sedan lära om den känsla som ligger bakom den värderingen så att den kan transformeras. Känslans transformering i kroppen öppnar liv. En del av oss värderar ständigt och är totalt omedvetna om detta. Det betyder att vi inte kan leva i nuet. Stoppar vi tanken och öppnar för det mellanrum som då kan öppnas kan vi överlämna oss till det som sker i vår kropp. Vi börjar att tala från kroppen! Kroppen är vårt viktigaste redskap!

De viktigaste relationerna

De första vi möter som lär oss att tala med kroppen är våra föräldrar. Det är därför ingen slump att vi har just de föräldrar som vi har. Det är det empatiska själar har gemensamt. De lär sig tidigt i livet att tala med kroppen. Idag kallar vi det intuition. Min erfarenhet av mötet med empatiska själar är att de alla har svåra trauman och samtidigt en inre drivkraft som tar dem vidare. De vet också någonstans därinne att de har något att ta sig igenom i detta liv för att komma tillbaka till livet på ett helt annat sätt. Livet tog mig tillbaka till mina föräldrar och jag gjorde färdigt det jag skulle göra färdigt. De finns idag båda i mitt hjärta med kärlek. Då och då ramlar mor och jag tillbaka i gamla strategier men de försvinner lika fort som de uppkommer eftersom vi båda är fria i vår relation. För min del så finns det inget som ”triggar” mig längre. Det är som om vi inte har någon historia tillsammans längre, bara här och nu finns. Far och jag försonades innan han dog och det öppnade vägen till livets gåta, den transpersonella magin. Det skulle emellertid ta mig många år innan den försoningen landade i mig som min gåva till livet. Hans röst kommer i viskningar då och då: gör klart Marie, du kan bli fri! Strax efter att han dog kom han till mig och talade om att han aldrig ville göra dig illa. Hans ord har stannade i mig och många år senare såg jag hans projektion! Den projektionen är är inte längre där, jag ser det i mina barn. De är fria! Jag känner en djup tacksamhet för vår gemensamma resa till större frihet.

Den andra vi möter för att lära oss att tala med kroppen och därifrån föra livet vidare, är vår partner. Att föra livet vidare kan ske på många olika sätt, det är nu vi lär oss att se livet i sig utan koppling till oss själva. Livet tog också min exman och mig till en balans utan att han eller jag förstod det. I de ögonblicken vi möttes i balans öppnas livets storhet. Kärlek från många liv fanns då där tillsammans med kärleken till livet, och en stor respekt och ödmjukhet till varandras resa. Inget vi kunde planera eller sträva efter. Omedvetet tog vi oss bara vidare. För många år sedan möttes vi i djup sorg av att vi inte kunde få till det i detta liv. Under de senaste åren har vi utan att förstå det fortsatt för att ta oss till den punkt där alla perspektiv skiftar. Omedvetet är för mig nyckelordet eftersom detta inte är något vi kan sträva efter eller försöka få till stånd. Det kommer när vi båda är på samma ”punkt”. Vi behöver inte heller tala om detta det bara sker.  Då och då kom orden och energin från den andres själ som gick rakt in i vår gemensamma karma. Våra projektioner på varandra kom sig ur vår respektive projektion på livet (jag skulle också säga Gud). Tacksamheten till livet är stor och att vi gav varandra space och att vi aldrig gav upp de själsliga banden. De banden har alla som har barn tillsammans, men för oss fanns också många tidigare liv tillsammans. Allt är rent och fritt nu!

I många tidigare bloggar har jag skrivit om mitt arbete som också är en viktig relation för att bli hel. Det arbetet har tagit mig djupare och djupare in i mig själv. Från början var arbetet i välfärdens organisering. Jag kallar det fas ett. Sedan öppnades fas två som handlar om individer och gruppers organisering inom sig själv (intrapersonellt), mellan sig själva (interpersonellt) och bortom sig själva (transpersonellt). I början av den fasen avvecklade jag mitt arbete i välfärdens organisering. Nu i fas tre öppnar jag för Space in between. Det är först de sista månaderna jag har förstått att jag har hållit på att avsluta fas två. Jag har slutat att arbeta som terapeut och slutat att vara lärare. Det nya som nu öppnas kallar jag att vara läromästare. En läromästare är mästare i sitt liv och aldrig över andras. En mästare är hel och i enhet med sig själv, med andra och med det som finns bortom det personliga. Allt finns i kroppen, och allt är energi. När läromästaren påverkas av andras kaos öppnar han eller hon  avskildhetens rum för att kunna komma i balans och kunna stå i helhet och enhet igen. Den balansen uppstår när punkten där allt skiftar står i kontakt vertikalt och horisontellt. Då ändras allt och den vertikala linjen dras mot mitten uppifrån och nedifrån till den horisontella linjen. Den horisontella linjen dras också mot mitten så att dåtid, nutid och framtid är ett. Den punkten är evigheten i möte med livet. den punkten är vår kärna i kontakt med evigheten, i kontakt med allas vår källa. När vi är i den punkten är allt helt och vi kan stå i relation både inåt, utåt och bortom samtidigt. Gravitationen drar oss till den kärnan, den som är vi. Vår personlighet skapar på olika sätt motstånd till denna punkt. När det motståndet släpper är vi fria. Där finner vi ljuset och kärleken, men vi är så rädda för att det istället är mörkret.

Moder jord är en gåva till oss alla. Hon stödjer oss i all de ovanstående relationerna. Hos henne kan vi hämta kraft. Det är en gåva i dessa tider att följa allas, ja allas möten med naturen och jorden som öppnar så mycket liv. Det spiller över på alla våra relationer. Här kommer vi i kontakt med livets magi och lär oss att kommunicera med respekt och vördnad till naturen och vår jord. Ursprungsbefolkningen har så mycket att lära oss från sin andliga kommunikation med moder jord. Vår kropp andras med moder jords kropp. För mig var detta så naturligt som barn då jag tillbringade mycket tid i naturen, den natur som höll mig.  Det har tagit mig många år som vuxen att komma tillbaka till den platsen i mig och med moder jord på ett annat sätt än som barnet i mig upplevde. Jag är inte ensam där nu, och jag behöver inte fly dit. Det är med vördnad och respekt jag går sakta på de stigar som andra trampat och på dem jag själv trampar upp. Ibland följer jag andra och ibland följer andra mig. Ibland följer vi varandra samtidigt. Det är då det blir magiskt och punkten visar vägen!

Den gyllene punkten

Den gyllene punkten öppnade min frigörelse för att kunna ta emot friheten inte bara som en känsla utan också som ett syfte. En dag mötte jag återigen den man i mig som när jag var sju år sa orden till mig: du är fri nu. Han som är vitklädd och omfamnar energin. I det ögonblicket trillade polletten ned. Hela mitt liv har jag strävat efter frihet, det enda jag ser nu. Det som också min fars röst försökt att leda mig till.

För några år sedan fick jag en annan transpersonell upplevelse som nu fick en mening: Jag var tre generationer framåt i tiden, såg mina barnbarns barn titta på kort på mig. Så säger en av dem: ja det enda hon ville vara att bli fri. Först nu förstår jag den upplevelsen. Redan när jag var sju år så visste jag att det var vad jag skulle uppleva och också äga i detta liv. Jag förstår också varför jag jobbar med det som jag gör: att följa andra en bit på vägen till större frihet. Jag förstår också varför människor med mycket trauma kommer i min väg: jag kallar dem de empatiska själarna.

När jag för två år sedan lämnade en Community som jag var med så blev jag fri, också alla andra som följt mig blev fria. Det var magiskt! Jag gjorde ingenting mer än att göra mig själv fri. Jag jobbade inte på något sätt med någon av dem. Allt skedde på en kollektiv nivå. Inte bara där utan i alla mina relationer. Där och då började mitt djupare arbete att ta mig tillbaka till den frihet som livet innebär när livet är färdigt. Jag förstod då inte vad jag höll på med, men nu ser jag. Att vara fri när jag är fri förutsätter att jag frigör min karma. Innan jag kan frigöra min karma behöver jag känna mig fri, fri att göra detta. Den friheten innebär att jag har tagit mig ur den överlevnadsstruktur som jag skapat, in i mellanrummet. Inget triggar mig längre och jag har inga värderingar. Ibland tycker jag det är konstigt att vara värderingslös, men när jag öppnar för andra dimension går det inte att värdera något, eftersom jag inte vet. Konstigt också för andra som vill värdera allt som sker.

Det är att vara fri i dubbel bemärkelse! Vi känner oss fria och vi är fri från vår överlevnadsstruktur (vår personlighet). Nu existerar bara nuet och närvaron! Vi är fria från vår karma. Det förutsätter att vi också öppnat för andra dimensioner och att vi har kontakt med vår själ. Själen som kan vandra ut ur vår kropp och in igen. Det betyder inte att vi lämnar din kropp. Vi följer bara själens vandring från vår kärna som är i vår kropp. När karman och överlevnadsstrukturen släpper innebär det att den stora cirkeln är sluten! För mig är det att som att dö, och ändå leva. Det ögonblicket är inte smärtsamt utan så fridfullt.

När livets cirkel är sluten har du inget att släppa taget om längre och är i gränssnittet mellan liv och död hela tiden, det gränssnitt som är livet bortom vad vi tror att det är. Vardagen är då allt! Det är den som är magisk!

Jag skulle inte kalla detta transformation, utan istället att få inre frid. Det är då vi är fria. Nåd, kraft, kontakt, närvaro och en still bris har öppnat den dörren. Transformation är vägen dit. Vi släpper taget och överlämnar oss, dör och föds på nytt till en ny personlighet. Transformation innehåller smärta. Det finns alltid ett motstånd i transformationen. Ändra vår personlighet kan vi göra många gånger i detta liv för att ta oss till den punkt då karman släpper. Varje transformation skapar en ny personlighet. När karmat släpper är vi fria bortom all personlighet.

Tre delar för att vara fri när vi är fria

Jag kan bara berätta om mig i denna dubbla frihet. En del är att jag inte längre har något livskontrakt, dvs ett kontrakt för mitt lärande i livet. Detta livskontrakt kan man skriva om flera gånger. Själv har jag gjort det många gånger nu och det har ändrat min personlighet. Det intressanta nu är att jag är tillbaka i min grundstruktur som jag var tvungen att lämna, men utan drivkraft och överlevnadsstrategier. Min grundstruktur som fanns där före alla mina trauman var en person med glädje och massor av livsenergi. Jag håller nu i min hand två bilder som visar vem jag är: en när jag är 1½ år och livsenergin sprudlar och en i somras när det stormar, nu 63 år och lika mycket i den livsenergi. Samma energi, den ena ett barn och det andra en barnlik vuxen som kan hålla den livsenergin. Tidigare gav jag bort den i många år! Det var så människor attraherades till mig. När jag höll den själv attraherade jag dem som vågade öppna sin väg till sin egen livsenergi.

En annan del är att jag behöver lära mig att leva som fri när jag är fri. Det är inget jag har erfarenhet av ännu. Jag vet hur det är att vara fri, men inte hur det är att leva utan kontrakt och utan karma och överlevnadsstrategier. I det vet jag att jag inte kan lära av andra och jag tror också att det är olika för oss. Jag har nu inga teorier, metoder, tekniker, ritualer eller ceremonier jag kan luta mig på. Jag följer energin, min själ och det gudomligas expansion i vardagen.       

En tredje del är att den friheten (den jag lär mig) öppnar för att andra ska kunna bli fria. Det innebär att den energin är med mig. Det har jag erfarenhet av och fortsätter gärna med. Jag blir så berörd när människor tar sig till en större helhet. Det enda jag gör i det ögonblicket är att jag drar mig tillbaka för att verkligen stanna i helheten när allt är kaos i den person, eller den grupp jag möter.

Hur är det i kroppen när jag är fri

När livet är fullkomligt då lever jag! Just nu och sedan en tid är livet verkligen fullkomligt. Det innebär att jag är fylld och fullkomlig i varje liten sekund. När jag sitter i soffan och ler mot livet när jag skriver de ord som kommer, inte från mig men genom mig, är jag alldeles fylld. När jag går i skogen är jag alldeles fylld. I mötet med min äldsta son när han lägger huvudet i mitt knä och jag sitter och smeker honom är jag alldeles fylld. I mötet med min yngsta son när han talar genom orden rakt in i hjärtat på mig är jag alldeles fylld. I mötet med min dotter som bara dyker upp så där och kramar mig är jag alldeles fylld. I mötet med min mor när jag ser hennes vånda mellan sanning och lögn är jag alldeles fylld. När pappa kommer till mig på nattens timmar och jag känner den kontakten är jag alldeles fylld. När mina barnbarn springer till mig och säger farmor och mormor är jag alldeles fylld. När jag möter min bästa vän och hon säger att hon saknar mig så känner jag mig alldeles fylld. När en annan nära vän ringer och vill träffa mig känner jag mig alldeles fylld. När en kollega hör av sig och är total i en cirkel som slutits är jag alldeles fylld. När en deltagare vågar säga sanningen känner jag mig alldeles fylld. När en grupp ”vänder blad till en ny historia” känner jag mig alldeles fylld. När jag möter min exman och vi tackar varandra för alla våra år som vi tog oss igenom så känner jag mig alldeles fylld. Ingen människa i dessa exempel har gett upp, och tar sig därför till större frihet. För det finns inte ord! Varje dag, varje minut, varje sekund känner jag mig fylld, fylld av livet! Inget kan trigga mig längre.

När livet är fullbordat då är jag död! Just nu och sedan en tid är livet fullbordat. Jag har vetat längre att jag lever på övertid. Jag fick två chanser till; först kom jag tillbaka efter att gått i dödens tunnel, sett ljuset och en ljusgestalt. Hållit den dova och lugna energin i min kropp och känt en enorm frid. Jag slungades tillbaka till livet. Tiden stannade för första gången i den energi jag lever nu. Sedan kom jag tillbaka efter att jag fått en mycket dålig prognos av cancer. Ett bröst, en bröstmuskel, två cellgiftbehandlingar och en längre tid av strålning tog mig till Vidarkliniken för rehabilitering. Minns den läkare som kom in i mitt rum tittade på mig och sade: jag ser att du vill följa din väg. Du får en chans till nu min vän. Under hela den perioden visste jag att jag skulle leva och att livet gav mig en chans till. Jag tog den! Sedan dess har jag levt i nuet och tagit mig igenom bit för bit för att komma igenom. Hittills har jag alltid sagt: man blir aldrig färdig. Idag säger jag något annat: man kan bli färdig! I det menar jag med det jag kom hit för att ta mig igenom. Det betyder alltså inte att vi inte lär oss något mer. Men det lärandet blir på ett helt annat sätt utan det minsta smärta. Smärtan har med det vi behöver fullborda. Det som är det sår som vi har med oss in i detta liv, som har med vår själs resa att göra. För mig är detta något nytt! Drivkraften, kampen, strategierna är borta! Jag får vila i frid!

Det jag beskriver nu är i sin linda för mig. När jag och många med mig tar detta steg att bli färdig är det inte kopplad till en ny personlighet, utan till det som vi kom med till livet, vårt bidrag. Det bara är!  Vi kan säga att varje transformation till en ny personlighet har tagit dig närmare denna punkt. Idag vet jag allt mindre vem jag är, jag bara är. Varje dag blir jag förvånad över mig själv: är detta jag!

Från tidigare erfarenheter av nära dödenupplevelser, skulle jag säga att nu är jag fri. Jag har kommit till den stora vilan och inget är längre att göra. Jag är fri från allt vad samhällets står för, allt vad min familj står för och allt vad jag har haft med mig in i detta liv att ansvar för. Det betyder inte inte att jag lutar mig tillbaka och gör ingenting nu. Jag väntar på mitt nästa uppdrag från min själ. På den resan har jag medresenärer såsom min familj, min exman, mina vänner, mina kollegor och deltagare. Det är inte jag, utan vi nu.

Vad betyder det att jag är död? Jag lever det som möter mig bakom dödens dörr i livet. När jag vaknar på morgonen är livet och döden närvarande. Idag har jag nästan alltid sanndrömmar och är ofta vaken och hör viskningarna. Varje dag talar jag med ljusgestalten och gör jag inte det talar den gestalten till mig. Varje dag kommer levande och döda för min inre syn. Jag ser dem och jag ler från mitt hjärta. Vi är alla våra egna mästare och jag behöver aldrig tveka om detta!

Det svåra är att släppa taget till fullo, precis som när vi dör. Jag släpper nu och har släppt allt och det gudomliga är fullkomligt inuti och utanför min kropp. Jag kan välja att lämna denna kropp. Men jag stannar och jag är fullkomligt fri. Successivt under de år som gått har jag trappat ned på två sätt, färre aktiviteter och färre deltagare. Jag är också lyckligt lottad som har ekonomiska förutsättningar till detta. Något som inte är en slump, det planerade jag omedvetet när jag var 25 år. Ja, tid är ju inte linjär, så jag undrar vad som kom först: pensionsavsättningen eller friheten.

I mellanrummet mellan liv och död finns friheten

I frihetens rum är min kropp fullkomligt fullkomlig, fylld och fullbordad. Jag kallar detta mellanrum ”Space in between”. Det finns ingen strävan och heller ingenstans att gå. När jag stannar på den platsen är jag fri och samtidigt i mitt space. Det space som är intrapersonellt, interpersonellt och transpersonellt samtidigt. Jag expandrar mitt space inne i min kropp samtidigt som jag expanderar utanför min kropp när det transpersonella fältet öppnas. Då är kroppen fri, ja smärtkroppen (Eckart Tolle). Då är jag utanför kroppen precis som när jag drömmer om natten och samtidigt i min kropp precis som när jag står i kontakt med andra människor. I detta mellanrum finns både liv och död. När tidigare liv, våra förfäder, andra dimensioner, vår familj tillsammans med historiens och framtidens vingslag förenas i nuets punkt blir allt helt.

I dagarna hade jag en ny upplevelse. Min far kommer emot mig och säger: detta hus har bara väntat på dig. Du ville aldrig ha det men nu är det ditt. Han sitter på ljugarbänken som han alltid gjorde, det är så jag minns honom. Hela mitt liv ha jag nekat honom sin plats som min far. Nu öppnas fältet och så också för min exman i relation till våra barn. Min far fick ingen far och hans far fick ingen far och många generationer före honom, Nu är fadern åter i mitt familjesystem och jag är fri att vara den kvinna jag är. Jag öppnar för den gudomliga kärleken i mig nu. Den är inte feminin, den är inte maskulin… den är. Kärleken och ljuset är detsamma och det omsluter oss var och en som den människa vi är. Den omsluter hela mänskligheten nu. Vi har att ta emot den och det är det svåraste för mänskligheten i denna tid. Jag ler just nu när jag ser mina barnbarn som också valt att verka i denna tid. Vad som än händer dem så har de kärleken. Ja, de lär oss om livet!!!

Varje dag är en ny dag och all strävan är slut för alla om vi öppnar för ljuset och kärleken. Glöm allt som har med självkännedom att göra, ingen av oss känner oss själva. Det är inte vad livet handlar om. Det handlar om hur vi ska bli fria och ta oss ur vår karma. Jag kan inte säga att jag har självkännedom, men jag följer min själ när den tar mig på nya vägar. Dessutom så är det gudomliga med mig i mina steg. Jag förnekar inte heller livets ondska och demoniska energier.

De viktigaste personerna i mitt liv just nu när det gäller  är barnbarnen. De berättar på sitt sätt om Gud för mig och jag lyssnar. De visar mig helt nya vägar till moder jord. De är i nuet, inget annat existerar just nu.

Jag lyssnade för en tid sedan på en man som sade i all ödmjukhet. Tack alla barn som väljer att födas nu! Ni är en gåva till livet! Så modigt av er att ta på den viktig uppgiften att lära generationerna före er vad livet är!!!

Älskade barn som föds nu i denna tid jag bugar för er och jag kommer att följa er. Jag börjar med mina barnbarn och hoppas att de för mig till många barn. Min strävan är slut. Jag följer nu!  Inget mer har jag att begära nu när jag lever på övertid. En sådan glädje att bara få vara med.

Lyssnar gärna, talar gärna

Jag lyssnar gärna och jag talar gärna tillsammans med dem som väljer att låta sig följas med. För oss finns ingen återvändo bara en väg framåt. Den karma vi kom hit med kan vi aldrig återvända till. För oss består allt av energi. Nu handlar det inte om att passa in, vi kommer aldrig att passa in. För oss handlar det inte om att förstå oss själva, vi kommer aldrig göra detta. Inget, ja inget av de modeller eller teorier vi har idag passar in på oss. Den som inte ser detta tycker att vi är crazy eller grandiosa. Hur kan vi säga att livet är crazy och grandiost när vi valde det själva som de empatiska själar vi är. Det livet bara är när vi tar oss tillbaka till dem vi är. När det gäller grandiositet så ser jag det som en strategi för att skydda sitt sår i fyra riktningar: att göra sig större, att göra sig mindre, att springa ifrån och att gömma sig för sig själv. Det är självet som är den vi är i vårt ursprung, den kärna som står i kontakt med allas vår källa! Punkten i evighetens hologram. När det gäller att vara crazy så är det sant för inget som är normalt är normalt, men det är inte samma sak som att förvinna in i galenskap. Galenskap kan också ses som en strategi för att skydda sitt sår.

Nya uppgifter väntar

Du som läser detta och följer denna väg vet att de empatiska själarna kommer till den platsen genom att släppa och överlämna sig. Det första steget är att överlämna sig till det som hände. Det var meningen! Detta överlämnade ger oss frihet att göra något som väntat på oss. Tro inte att det är tvärt om vad vi upplevt. Nej. Det är aldrig vad vi tror. När livet är färdigt öppnas en ny dörr med nya uppgifter. Vad de är vet vi aldrig i förväg. I efterhand kan vi se hur vägen sakta tagit oss dit.

För min del väntar jag nu. Två nya uppgifter har kommit i min väg som jag ännu inte förstår helheten av. Det enda jag vet är att det har att göra med de empatiska själarnas resa hem! De är mästare över sina egna liv och kan därmed inte anpassa sig till någons annans väg. Det är det som förenar dem till mera liv. Det är därför de verkligen kan bli ett vi.

Nu vilar jag en tid och njuter av familjen, barnbarn, naturen, vänner, djuren och att vara. Kroppen talar och det gör också andra genom mig. Jag lyssnar och vet att en dag tar allt form. Det betyder inte att jag verkar för att alla ska få bättre självkännedom. Nej kanske till och med tvärt om. Ju mindre jag vet vem jag är, desto mer förundrad blir jag av allt som sker i mig. Jag kan inte säga idag att detta är jag. Nej den lilla flickan på 1½ år och hon på 63 år visar visserligen livsenergi, men vad är egentligen livsenergi. Detta är en  fråga att vara med tills jag dör, den fysiska döden: vad är livsenergi. Kanske är det de empatiska själarna har gemensamt, livsenergi, och om det har vi ingen aning.

Ge andra frihet

Under lång tid nu har jag verkat för att ge andra frihet. Jag verkar för livet, både män och kvinnor och framförallt för kommande generationer. Där kommer ingen att fundera på vad vi gjort och vem som gjort det. Jag vill därför varna dig för att gå in i rörelser. Jag vill också varna dig för att följa en annan person, inte heller mig. Allt detta är bara bara nya maktsfärer. När organisationsstrukturen faller skapas istället sektliknande strukturer. Inte i någon av dem finns frihet att gå sin egen väg. Normer skapas som håller tillbaka den  egna kraften.

Om du känner detta så vet du att vi människor är här inte bara för att ge varandra kraft utan också för att ge varandra frihet. Den som har frihet kan ge en annan frihet. Den som vill locka människor till sig har inte frihet. Detta är ett av livet stora mysterium.

 

Vila i frid tills det nya kommer för dig

Göteborg den 17 september 2020

Ingrid Marie Fridolf

Lämna ett svar

14 − 5 =