Ett annorlunda synsätt som empatiska själar bär

Hur mår du min vän i denna tid av transformation? Är du redo att se dina förövarenergier och hur du offrar dig själv på mörkrets väg? Är du redo att se hur du använder andra för att bli dina förövare istället för att se dig själv också som förövare? Är du redo att se hur du splittrar andra med din inre splitt? I det läget väljer du alltid att döma den som har den kraft du är så rädd för till din förövare? Vill du också erkänna att de största förövarna finns i offren, ja de som vill stanna som offer. Det finns vägar ut ur denna dynamik och den är bortom triangeln offer-förövare-hjälpare. I den triangeln attraherar du dem som vill att du ska bära för dem. Allt börjar med dig då du bär, även om ingen ber dig om detta. Snabbt luktar sig mänskligheten till denna kropp för att göra sig av med sina förövarenergier. Du blir tyngre och tyngre med andras ”skit” och för en del leder det till dödens väntrum. Det finns också en annan triangel att ta dig ur – triangeln kropp- själ-ande. I den attraherar du vampyrer som tar din kraft. Allt börjar med dig då du erbjuder ditt blod, utan att någon har bett om det. Du blir blod donator. Snabbt luktar sig mänskligheten till denna kropp för att suga kraft så att de kan bli gudar och behålla sin narcissism. Till slut blir du helt dränerad. En del suger sig fast som en igel, men kom ihåg att det är du som bjudit in dem.

I den första tringeln har du inte vågat att öppna dörren till ditt ljus som finns i mörkret och i den andra triangeln har du inte vågat möta den lilla, nakna sköra människa du också är. Det finns en väg ut ur allt detta för dig och för hela mänskligheten. Det kommer att göra ont och det kommer att öppna kärleken bortom det vi idag kallar kärlek. Vägen är att möta vårt mörker! När vi gör det är ljuset där det ljus som transformerar mörkret till ljus. När vi möter vårt mörker och tar emot vår enorma kraft, är det ljuset vi möter i mörkret. Det ljuset öppnar inte för några illusioner. Det håller livet och döden i samma vågskål och i den andra vågskålen ligger det återfödelsen. Det ljuset är mer än okänd och tillhör det som inte kan förklaras eller förstås. Det som är mer än osynligt, det som skapar magi.

Hela vårt samhälle och västvärlden sitter fast i dessa två trianglarna offer-förövare.hjälpare och kropp-själ-ande. Tack och lov bildas nu en ny triangel som vi håller på att skapa när vi tar oss ur dessa två, den handlar om transformation. Vi kan också kalla den för kärlekens och kraftens triangel. Den består just av livet-döden-födelsen. Vi återföds gång på gång och när vi gjort det tillräckligt många gånger är vi hemma till det vi har att bidra med i livet just nu från vårt ursprung, vår kärna. Ett smärtsamt och vackert arbete att ta sig igenom! Och kom ihåg allt handlar om dig och vad du gör, inget mer. Du kan aldrig, nej aldrig, skylla på någon annan särskilt inte dina föräldrar. När du är igenom har du tagit tillbaka alla dina fem sinnen så att de flödar rent genom känslor,  kroppsförnimmelser och i det mentala och psykologiska fältet. När du är igenom har du tagit tillbaka din förmåga till att se och öppna för den mångdimensionella verkligheten bortom alla illusioner. I det är vi multisensoriska, verkar från vårt intuitiva hjärta och följer vårt själskontrakt som för empatiska själar är mystiskt. Vi kan se från hela vår kropp på ett helt annat sätt än vad vi menar när någon är andligt. Vi kan låta andra krafter bortom oss själva, få använda oss för att bidra till livet. Vi är magiker som alla andra, men i vårt själskontrakt är vi mystiska magiker. Det innebär i sin förlängning att vi måste inkludera tidigare liv.      

Vi dansar med de systemiska lagarna för att ta oss ut   

Låt mig nu gå djupare in i denna process och hur alla empatiska själar på olika sätt kämpar emot, först sin historia där de förlorade allt och sedan sitt syfte och bidrag till världen då de återigen behöver förlora allt. Många strategier flödar på den vägen och vi vill inte se våra gåvor som vi har som människor. Istället blir vi medberoende, empatiska och högkänsliga. Allt för att hindra oss att ta vårt ansvar och en gång för all lära oss att sätta gränser så att vår kraft kan få flöda. Vi är födda med mörker och två typer av ljus. Det första ljuset är det alla talar om oavsett själskontrakt. Empatiska själar behöver ta det varsamt med det ljuset då det kan få oss att brinna upp totalt och då är vi förlorade. Det är i dessa situationer empatiska själar kan få psykoser, försöka ta sitt liv eller välja att stänga än mer bakom den mur som de skapat tidigt i livet. För oss är det först att omvandla mörker till ljus och det är ett annat ljus. Det är ljuset vi ser på havets botten när vi vågar öppna för helheten. På den resan behöver vi någon vid vår sida som redan gjort denna resan, en läromästare. I arbetet transformerar vi vårt mörker, nära den vi är i vårt ursprung och öppna för vår själs resa. Att vi skyddat oss så djupt har inte bara med detta liv att göra och vad vi varit med om, det skyddet behöver vi också tills vi kan öppna för vår själs resa genom många liv. Innan själen kan visa sig behöver vi erövra en personlighet som inte dömer vår själ när den väl visar sig. Vägen är inte att söka efter tidigare liv, nej energin är redan här och det är den vi transformerar till det vi ska lära oss i detta liv för att själen ska bli fri. Själen behöver hämta hem och transformera det som den gjort och andra gjort till den. De liven kommer att visa sig efterhand när vi tar oss till vår kraft.

Vi är här för att göra ett jobb

I den processen dansar vi med tre av de systemiska lagarna som också är de andliga lagarna och naturens lagar. Den första är balans, den andra är enhet och helhet och den tredje är dödens öppning (se nedan). Har du valt att gå vägen till sanningen, inte din sanning utan den sanning som tar över din kropp för att visa andra deras sanning som de inte vill se, är du en empatisk själ. När vi har tagit oss igenom vårt eget mörker är vi tillgängliga för livet och den kraft som sanningen innebär. För mig är sanningen och vår kraft den högsta formen av kärlek. Det är inte samma som min sanning, nej sanningen som kommer till oss genom energin, det gudomlig och moder jord.

Den läromästare du väljer är där för att säga den sanningen. En läromästare har aldrig ett personligt intressen i dem som väljer att följa. De är heller ingen guru, utan bara en läromästare under en til tills den som följer hittar sin läromästare. Det enda som en läromästare följer är en personens bidrag till världen här och nu. Att komma till det bidraget smärtar eftersom vi först måste möta vår grymhet och hur vi tagit oss och andra från detta uppdrag. Empatiska själar kan aldrig fly till ljuset då brinner de upp och bjuder istället in krafter som ligger nära ondskan. Jag säger inget här om andra själsgrupper. Vi människor har bara olika styrkor att bidra med i detta liv. Men glöm inte, en läromästare säger inte sanningen till den som inte bett om det. För mig är det till dem som valt mig till sin mor och de som valt mig till sin läromästare för en tid, ingen annan. I det arbete som öppnas innebär det att energin visar vägen till den sanningen. Det är aldrig min sanningen, den kommer bara genom mig. Arbetar vi med energi är arbetet är fysiskt och verkar bortom det vi kan förstå och förklara. Den resan blir tuffare och tuffare, men det betyder inte att vi lämnat kärleken, snarare tvärt om.

Det allra svåraste alla empatiska själar har är öppna för den sanning som kommer genom oss från det gudomliga och moder jord i mötet med våra barn. Den är lika svårt att ta emot den sanningen från våra föräldrar. Hur ska vi kunna lära oss att de har saningen, och den kommer genom dem utan att de lägger något av sitt eget på den.

De som väljer mig till sin läromästare och de som väljer mig till sin mor tillhör mitt folk. Så är det också med min egen mor och far och de jag valt till mina läromästare. Så många sanningar som flödat mellan oss.

Alla vi människor är här på jorden just nu för att göra ett jobb så mänskligheten kan transformeras för att ta sig igenom, istället för att dö ut. I det har vi olika uppdrag och vi tillhör en stam, en ”tribe”, med vilka vi bestämde oss för att komma ned just nu denna tid. När vi möter dem så vet vi bara att vi tillhör samma stam. Problemet är att vi inte vill ha den stammen, då dess arbete innebär att vi själva behöver ta oss till vårt syfte som vi inte vill ha. För min del tillhör jag den stam som jag kallar empatiska själar. Vi är här för att servera andra empatiska själars mörker på en silverbricka framför deras ögon och sedan dra oss tillbaka och i vördnad och kärlek vandra vid dess sida.

Jag känner andra som tillhör stammen ljusbärare. Det gör inte jag! Och på detta sätt skulle jag kunna fortsätta att nämna olika stammar. Vi är olika som ”tribe”, och inom en och samma stam har vi olika syfte.

Lagen om balans

I min förra blogg skrev jag om lagen om balans. Den lagen är oändlig och systemet, energin, kan vänta i tusentals år för att åter skapa balans. Om vi säger ja till den processen, öppnar den för mera liv. I den balansen ligger också ett expanderat givande, det som kallas givandets spiral. Det finns också en annan spiral som inte expanderar utan snarare tvärt om, tagandets spiral. Den skapas när vi tar kraft av andra eller låter andra bära vårt mörker. När det sker behöver vi göra likadant som den som skadat oss genom att ta, men lite mindre. Då bryter vi den spiralen och öppna för givandets spiral. Är vi totalt omedvetna om ett systems balans kommer det alltid att balansera destruktivt. Det är så att vi lär oss. En mycket smärtsam resa att gå. Den som tar kraft av andra kommer få betala dyrt. Lagen om balans gäller i familjen, grupper, samhällen, världen och universum. Den gäller också inom och mellan allt levande. För människans del så har vi gjort oss till gudar och tror att vi står högre än allt annat levande. En maktposition som kommer att kosta oss dyrt. Den finska filosofen von Wright skrev i boken Vetenskap och förnuft om att världen behöver något levande som kommer att kunna göra mot människan det som hon en gång gjorde. Så rätt han hade, och nu är det här; Corona. Vi kan argumentera om det är en virus som har liv eller ej. För mig spelar det ingen roll, den är bara ett exempel på kommande pandemier där människan har chans att lära sig att möta livet på ett annat sätt än vad vi gjort hittills. Vi håller på med detta, men inte i maktens korridorer och hos dem som fortfarande vill exploatera och kämpa för att vinna över allt levande. De grupper som nu stannar upp och ser Coronas djupare mening finns hos dem som visar respekt för ursprungsbefolkningen som lever i samklang med naturen, hos alla dem som fått upp ögonen för ekobalansen som är totalt rubbad och sist men inte minst hos miljöaktivister. Problemet är att vi också hos dessa grupper ibland möter de gamla paradigmet genom kamp, konkurrens och splittring. Det behövs andra vägar nu.

Jag tror att det var meningen att det skulle gå så här långt innan något nytt skulle kunna skifta. I det nya paradigmet är det samskapande i varje litet steg och att öppna för livets skörhet som har stor inverkan på allt. Det innebär att var och en av oss måste ta ansvar och vi kan inte skylla på någon när det gäller vår del också det kollektivas förfall.

Många liv har flutit med floden ned till havet för att kunna komma till dess djup. Till slut samlas fler och fler vid havets mynning och när de står där behöver de bestämma sig för om de tillhör flott folket eller om de ska fortsätta att gömma sig och stanna med dem som står på de stora båtarna och styr. Vi tror att vi vet och hurrar och skrattar nu när vi fått en ny president, men vad vi inte vet är att det sakta blåser upp till kuling och kanske blir det storm. Det handlar inte längre om vilken president, svaret är något helt annat!

Jag vaknar lugnt och mjukt denna morgon, känner den famn jag lutar mig in i och jag vet att jag är bredd att riskera allt. Till vad vet jag ej mer än att vi förbereder oss. Den dag det visar sig kommer vi att kunna stå där alldeles nakna utan några försvar, om vi väljer den vägen. Hjärtat öppnas sakta för att vi en dag ska förstå vad kärlek är. Det smärtar mig att se hur unga män får bära för generationer av män som fortsatt att exploatera. Frågan är om männen på makten någon gång kommer att våga ställa sig upp och säga: Jag stiger av den här båten nu och börjar om. Jag offrar allt, låt oss göra det tillsammans! Men tro inte kära du att detta handlar om männen, nej inte alls. Det smärtar mig att se allt detta också tillhör generationer av kvinnor som aldrig ställt sig upp och sagt: nu är det nog att fortsätta göra oss blinda i maktens boning. Den boningen gav oss kvinnor flärd och vi kunde tidigt tävla med andra kvinnor om vilken framgångsrik man vi hade. Det gjorde också att vi kunde kuva männen att gå våra ärenden. Så fanns det de kvinnor som kämpade för vår rätt och så började resan att bli allt mer jämbördiga med männen. Vi gick också ut i livet bortom vår familj och började kampen om rättvisa och jämlikhet, en kamp som än idag pågår. Det smärtar mig att se alla unga kvinnor som bär det som jag som kvinna varit med och skapat i livets kamp. Allt detta finns nedärvt i våra kroppar. För mig som den kvinna jag är, bär jag detta. Det är till det kollektivet jag kom till detta liv. Det var den platsen jag valde i detta liv och det är från det kollektivet mina barn har valt mig. De väljer alla tre en annan väg nu och samtidigt är det inte möjligt om de inte gör upp med det kollektivas omedvetna mönster som fortfarande råder i världen. Väljer de bort eller fajtar med det sitter de än mer fast. Kampen tillhör inte transformationens väg. Några av kvinnorna och männen försökte tidigt att säga nej utan att välja bort eller fajtas, men som kollektiv blev vi alla mer och mer kuvade i detta paradigms kultur av splittring, exploatering och konkurrens. Splittringen sitter så djupt i våra kroppar och vägen är lång till att bli en enhet med oss själva.

Någon behöver dö för att andra ska få leva

En del av allt handlar om att vi människor vill göra oss odödliga. I det glömde och gömde vi dödens vackra ansikte: att någon också ska behöva dö för att någon annan ska få leva. Den lagen har vi gömt långt in i vårt hjärta och vill inte veta av. Men när vi öppnar våra ögon så är det precis det som sker och har alltid skett av oss människor, då vi bestämt vem som ska dö. Jag talar här om krig och annat och också om den medicinska vetenskapen. Så fel det blev för den lagen om att någon ska dö för att någon annan ska få leva tillhör inte oss människor, den tillhör det som är större än oss. Vi har gjort oss till gudar och bestämmer när och hur någon ska få dö, den kampen fortsätter alltjämt och tar oss allt längre bort från systemteorins vagga. Men lagen börjar samtidigt visa sitt destruktiva ansikte. Tack och lov! Det är som att det är två parallella spår nu och i mellanrummet växer något som ingen av oss kan förstå eller förklara. I Coronas väntrum fortsätter kampen, som vi varje pris vill vinna. Då fortsätter också Corona att kämpa med oss. Och var så säker den kampen vinner inte vi, utan istället kommer vi sakta att utrotas kanske inte av Corona med av andra bakterier och virus som är starkare än oss. Kanske har vi en chans om vi möter Corona från kärlekens boning. Det vackra just nu är att flera och fler gör detta i många olika sammanhang. Hos dessa grupper är det inte rädslan eller kampen som styr, utan en djup kärlek till livet. Tack vare Corona har fler och fler öppnat sina hjärtan också till allt annat levande. Vördnaden till naturen och djuren ökar, men inte hos alla. Majoriteten vill fortfarande exploatera och då är rädslan ett viktigt vapen. Naturens eget system har i alla tider i vördnad ärat detta vårt ekosystem, dock inte människan och inte ens inom sin egen art. Min mor sade tidigt i Coronas fotspår: Vi äldre kan få dö för att mänskligheten ska förstå att vi är här för att bidra. När jag inte kan bidra mer är min tid ute, när jag inte orkar att förmedla min visdom längre. Förr dog människor i lunginflammation när det var dags och än tidigare gick de bara ut för att dö. Idag försöker vi hålla alla gamla vid liv till varje pris även när de själva vill dö. Är det ett värdigt liv. Nu i Corona är det än värre, det är som att ingen gammal kan få dö och man lägger miljoner för att en 100 åring ska komma till liv och kanske leva 1 år till.” Jag kan bara tillägga till det min mor säger – allt för statistiken ska se bra ut, den som vi är så fångade i på alla plan.

Helheten kommer före delarna  

Den tredje lagen, lagen om helhet och enhet tar i dag allt större fäste. Vi börjar förstå att vi människor också är en och samma själ, en och samma kropp. Allt vi gör påverkar allt! Därför behöver varje litet steg vara grundat i vår själ. Vi behöver tanka in till moder skeppet med vår själ. Mänsklighetens svåraste utmaning är att se att det är vi tillsammans nu, bortom all egen vinning. I det har vi samma värde. Att lära sig detta i grupper är en början för att öppna den större helheten där hela universum har betydelse. Ett första steg, inte alltid så lätt, är att göra sig av med sin världsbild och sina försvar. Vem är jag som kan lägga en ny karta på världen nu. Det jag skriver är inte min karta för jag har ingen och aktar mig noga för att skapa mig en ny världsbild. Nej jag tillhör inte dem som vill styra, men jag väljer bort det som hindrar det som ska växa igenom mig från det större. Ofta behöver jag inte göra något, utan det är andra som väljer bort mig. Kanske kommer jag en dag att tillhöra dem som var tvungen att dö för att andra skulle få leva. Döden och livet är så förenat i varje lite steg jag tar och så började jag sakta leva efter min dödliga cancer. Jag tillhör dem som fått tre chanser till i detta liv och i varje ny chans har jag kommittat mig alltmer till helheten. Till det gudomliga och moder jord har jag varje gång ställt frågan: Vad vill livet nu att jag ska göra. Varje morgon vaknar jag och ställer mig också frågan: Är jag värdig detta liv. När denna text nu kommer är det från djup kärlek och ödmjukhet ur den rena kraft som kommer genom mig. Jag vet att är jag beredd att låta den kraften använda mig, och jag tvekar ej. Det är för mig den högsta formen av kärlek. När vi öppnar för energi i de arbeten vi gör får vi en smak av detta liv. Men energi använder oss, vi kan aldrig använda energi. Den energin kan bara komma genom oss när vi inga försvar har och det är vi människor, var och en, som måste pusha oss bortom försvaren. Vi behöver ”köra över oss själva” för att bli nakna från vår själ. När den platsen uppenbarar sig finns inga känslor, allt bara är. Den blöta fläckens kraft och plats! Ur den kan liv växa till en ny personlighet och en transformerad själ för att vara tillgänglig för livet bortom det som är synligt.

Att samskapa inom en stam

Det är bara en hel människa som fullt ut är en helig människa. Att vara hel innebär att ingen kan splittra dig mer och att gudomligheten talar till andra genom dig. De innebär att du inte är intressant längre. Det är en magisk väg till vårt större syfte i det som vi alla är ett. Vi har så långt kvar på denna väg i mänsklighetens gemensamma boning, så svårt vi gör för oss när det skulle kunna vara så enkelt att bara tanka in till moder skeppet. Det värmer mig om hjärtat när jag får samskapa med en hel människa. Då dansar vi tillsammans bortom oss själva i en kontakt som är oändlig precis som det gudomliga och moder jord. Det är bara möjligt när det är rent på insidan så att energin kan flöda fritt och visa nästa utmaning i det kollektivas väsen.

Just nu svävar vi farligt i denna tid, starka krafter förbereder sig att åter hämta hem det livet tog ifrån dem som barn. Det finns en annan väg att ödmjukt böja sig för vinden som viskar i hjärtat när någon vågar komma bakom försvaren. Det skakar om oss i grunden och kan, om vi inte dömer oss själva eller den som skakar om oss, öppna det ljuvligaste erfarenhet i mötet med oss själva. När vi samskapar blir vi en och samma kropp och i det läget bryr vi oss inte om den energi som alltid försöker splittra. Att bli en och samma kropp är bara möjligt när inte minsta ego, överlevnad eller försvar finns. Förutsättningen för att bli en och samma kropp är att det gudomliga och moder jord tar över när vi lägger vårt liv i deras händer. När vi sedan reser oss igen så är den största utmaningen att bevara denna kropp och inte låta vi själva eller andra splittra oss igen. Det är så vi sitter mjukt ihop med varandra, en väg att vandra först när försvaren och strategierna har transformerats och själen funnit sin nya form.

Idag är det viktigare än någonsin att vi samskapar på denna väg, en stor utmaning eftersom det också riskerar att splittra oss istället för att bli en och samma kropp tillsammans. Enklare är det att arbeta ensam om vi tagit oss igenom mörkret, eftersom ingen kan splittra oss när vi är en enhet med oss själva. Då är vi också i enhet med hela världen på ett energiplan. Vi är då en kärleksfull klippa!

Nu är det så att effekten på det kollektiva blir än större när vi samskapar. Enda förutsättningen för ett samskapande är att båda, om det är två, kan stå i sin kraft så att den gemensamma kroppen kan öppnas. Att stå i sin kraft innebär att vi inte vet någonting och allt är rent på insidan. Vi har inget personligt intresse i det vi gör. Gör vi detta med en grupp är utmaningen allt större eftersom gruppens själ och den gemensamma kroppen bara öppnas om alla i en grupp står i sin enhet bortom alla försvar och strategier. De ögonblicken är magiska och utmaningen är oändligt stor att kunna hålla i detta på ett energiplan under lång tid.

Människor vi möter kommer att göra allt för att splittra oss igen, så också vårt ego. Har vi tagit oss igenom vår överlevnadsstruktur och kommer närmare den vi är i vårt ursprung kan vi hålla egot i schack så att vi kan bryta igenom våra försvar. Ibland är dessa försvar starka som pansar. När vi väl har brutit igenom finns ingen återvända och allt vi trott oss vara finns inte där längre. En tid av totalitet visar sig nu, om vi inte söker en ny identitet. Vi kan inte ens ställa oss frågan vem är jag för den får inget svar. ”Och just precis det är jag, jag utan svar. Svaren min vän kommer från andra krafter som vi kan kalla moder jord och det gudomliga. Jag väljer också att kalla det energi och energin ljuger aldrig. Energin dömer aldrig, den bara är.”

För empatiska själar är utmaningen än större eftersom de kom till denna jord med stor kraft som blev så farlig att den måste gömmas. Därför valde de en familj, ett land och en kultur med massor av mörker och trauma. Just nu i denna tid behöver världen den kraften, den kraft som också de empatiska själarna själva är så rädda för. Nu är det så att ingen människa, inte ens en grupp, har tillräckligt med kraft för att kunna bryta igenom. Det är här det gudomligas och moder jords krafter kommer in. När vi arbetar med energi tar den oss i besittning både från kärlek, kraft och kropp.

Att återerövra sitt ursprung

Jag möter tre grupper av människor: de som inte har denna väg, de som inte vill ha denna väg och de som vet att detta är vägen och vågar ta de stegen mot allt det som redan finns inne i dem. Jag tillhör den sista grupp och det innebär att mitt folk bit för bit kommer i min väg. Jag bara vet! För snart 20 år sedan mötte jag min första läromästare från druiderna och fem år senare min andra läromästare som var shaman. Dessa båda stod där när jag återerövrade den jag är i mitt ursprung. En mycket smärtsam resa när alla mönster jag skapat för att hindra mig att gå dit jag absolut inte vill. Smärtan handlade om vad jag gjort mot mig och andra för att inte våga stå i min full kraft och bidra till världen med denna högsta form av kärlek. Idag är jag läromästare för andra som också de har motstånd och kränker sig själva. En del fixar det inte just nu utan behöver fortfarande döma andra och lägga ut sina strategier på sig själv och andra. När det sker så kan vi aldrig bryta igenom, muren växer och tystnaden blir ett vapen. Om livet pushar än mer och säger har du förstått kanske en öppning till slut kan visa sig. Jag ser dem och ler och det kommer alltid ett ögonblick då jag behöver låta något större bestämma om jag ska stå kvar eller lämna. Det valet är aldrig mitt val, gör jag det till mitt val är jag inte läromästare längre,

Den första gruppen, som har en annan stam, är jag bara ärlig till genom att säga att de tillhör en annan stam. Den andra gruppen som inte vill ha denna väg gör mig alltid till förövare, eftersom de inte vill ta sig ur sitt sår. Den som däremot börjar resan att ta sig ur sitt sår vet att det är bara sanningen som befriar och att det gör ont. När smärtan är där stannar vi i den utan att känna oss sårade. Sårade blir vi när vi vill stanna i den världsbild som vi skapade som barn. Att komma till sitt ursprung är att göra upp med sin världsbild gång efter gång till vi är nära den vi är i vårt ursprung och då har vi ingen världsbild. Det innebär att vi gör om vår personlighet gång på gång tills vi når vår kärna. Också själen transformeras genom att ta sig igenom en massa liv som den inte gjort färdigt.

De personer som väljer att bli sårade när någon visar dem dess mörker vet att den andra ser det som de själva inte vill se. Allt detta är som det ska och verkligen inget problem. De behöver bara lida lite till och så hittar de andra från denna vår stam senare i livet. För min del har jag inget personligt intresse i någon människa, alla är fria att göra vad de behöver. Under resan tillsammans speglar jag mycket medvetet bara samma mönster som individen har. När jag blir dömd så vet jag att det inte handlar om mig. Tvekar jag så ställer jag alltid frågan till det gudomliga och moder jord. Svaret är klockrent när jag ställer frågan.

Det betyder inte att jag är felfri, nej inte på något sätt. Jag har också mina försvar att bryta upp och när jag gör det så delar jag min erfarenhet i de grupper som valt att följa mig. För att kunna bryta de svåraste försvaren har jag fått hjälp av livet att komma till en plats där jag är en blöt fläck. Det är en plats där jag inte har en aning om vem jag är längre.

Förvaren för empatiska själar är så starka att vi behöver köra över oss själva för att kunna bryta igen. När vi väl är en blöt fläck kan den som stödde oss dit gå vid vår sida i djup respekt och kärlek. Jag har haft två sådan läromästare och tackar det gudomliga och moder jord för detta.

Mellanrummet gåva

Mellanrummet är den plats där ingenting finns och samtidigt allting. Min erfarenhet är att empatiska själar inte kan komma dit genom meditation och harmoni. De har alldeles för mycket trauma som står i vägen. Inne i dessa trauman har de bundit sin själ. De innebär att själen aldrig får chans att brinna upp och transformeras, den väg som empatiska själar har valt. Empatiska själar når detta mellanrum i ett mycket fysiskt arbete där försvaren bryts ned och upp ett efter ett. När vi arbetar med energi har vi inte en chans att kunna förstå, kontrollera eller på något sätt intervenera i det som vill visa sig. Energin ljuger aldrig och visar oss alltid nästa steg i det vi behöver möta.

När vi arbetar med mellanrummet i Space in between är det mellanrummet mellan liv och död. Storleken och avståndet beror på vad vi har med oss för trauma tidigt i livet. När mellanrummet helar oss, för att vi ska komma till en annan verklighet, sker mirakel. Det är vi som gör det arbetet ingen annan, men vi får stöd av energi och andra människors kroppar. Det är magiskt att se hur människor kan ta sig igenom och på detta sätt öppna sina gåvor och totalt ändra sin världsbild, allt bortom kontroll, förklaringar och helande. Det är ett fysiskt arbete, vilket innebär att vi ommöblerar allt i kroppen. Det är ett arbete där vi transformerar våra känslor så att de blir rena och öppna. Det är ett arbetet där vi ändrar alla våra tankemönster! Vi ändrar vårt psykologiska fält och öppnar för vårt seende och vårt intuitiva hjärta. Det kan ta oss till det mystiska för att här och nu öppna för den energi som kommer med oss in i detta liv med vår själ. Den själens energin är här för att transformeras på samma sätt som vi i vår personlighet transformeras. Vi lär oss att se hur vi egentligen behövt allt vi levt, tills den dag vi öppnar för energi. Detta arbete, att komma till vår lilla prick, är magiskt!  Allt ska vi transformera och det sker när livet och själen tar initiativ i ett samskapande för att bryta igenom respektive brinna upp. När vi bryter igenom öppnas en ny personlighet och när vår själ brinner upp får vi chans att resa oss igen i ett nytt liv.

Vad är då empatiska själars resa

Empatiska själar kommer till detta liv för att omvandla mörker till ljus. Det trickiga är att de har massor av ljus som inte fick plats som barn. Deras mångdimensionella verkligheter skrämde familjen, som de på olika sätt fick skydda. Föddes de dessutom in i en familj med massor av mörker som de skyddade blev traumana än större. Plussar vi på detta med att födas in i en familj som lade ut allt mörker och såg till att inte en gnutta ljus skulle få plats föll också kroppens fem sinnenas bort. Det är just dessa personer som i grunden har en enorm kraft som de också är rädda för. Den kraften kan döda. Jag kallar det ”killing energi” och den kan omvandlas till kärlekens energi med lika stor kraft. Det är så empatiska själar kan öppna hjärtan som är fastfrusna.

Det betyder att de flesta empatiska själarna förlorade allt tidigt i livet. Det är också just därför de kan omvandla mörker till ljus då de i det ögonblicket återigen behöver förlorar allt! Ljusbärares vertikala arbete med att grunda sig fungerar inte för empatiska själar. Vi är djupt rotade och behöver sakta röra oss till mer ljus och samtidigt akta oss så vi inte brinner upp för många gånger för då bjuder vi in mer mörker än vad vi kan hantera. I det läget finns risken att inte bara kärleks krafter, utan också onda krafter kan ta över oss. Håller vi oss på den horisontella linjen och sakta expanderar mörkret till ljus kan kärleken hålla allt, också vår kraft.

Varför allt detta för empatiska själar? Vi har oändligt antal trauman i detta liv och i tidigare liv. De har alla handlat om liv och död, antingen det vi har gjort mot andra eller andra mot oss. Under ett livsverk kommer vi aldrig kunna ta oss igenom allt detta. Dessutom lurar mer från ondskans kraft i närheten av oss.

Sorry att behöva säga detta om du som läser det kanske blir rädd. När vi vandrar vårt eget mörker och transformerar det till ljus kan inte ondskan ta oss i sin besittning eftersom vår syn på kärlek inkluderar både mörker och ljus. Dessutom har vi alla i någon form redan mött ondskan. Vi känner igen den när den kommer. Tro aldrig att andra kommer att förstå oss, nej de har gått en annan väg. När vi har omvandlat tillräckligt mörker i oss själva kommer vi att vara tillgängliga för sanningen som då använder oss för att transformera mörker på en kollektiv nivå. Vi kan känna hur det använder vår kropp och hur vi ”tuggar oss igenom” för att det ska flöda ut ur oss som ljus.

Detta är vad magiker gör! Detta är vad shamaner gör! Detta är vad alkemister gör! – FÖR ANDRA. Vi kan aldrig göra det för oss själva! För det behöver vi en läromästare som gjort detta arbete före oss. På den vägen är det tills det är färdigt i detta liv.

För empatiska själar behöver vårt hjärta krossas för att vi ska bryta igenom. Vi lockar aldrig dem som vill komma till ljuset. Vi lockar dem som valt en ”svår och smärtsam” väg och som jobbat mycket med sig själv i alla de former som etablissemanget och det alternativa erbjuder idag. Inget fungerar på oss. Etablissemanget öppnar de fem sinnena och det alternativa det mångdimensionella. Vi behöver dö ifrån båda igen. Vi behöver både dö från vårt ego och vår själ igen. Vem erbjuder detta?

Jag känner till några arenor; Somatic Experiencing (men bara i sin renaste form), Reconstructive och Space in between. Nu öppnas många fler! Från gammal tid och än idag finns också Shamaner, Druider etc. Min erfarenhet är att vi måste vara fria och det sker genom att vi skapar våra egna koncept som kan hålla vårt syfte. Koncepten växer ur vår historia när vi vågat att se att det aldrig är som vi någonsin trodde. Allt är bara en gåva. Så en dag trillar polletten ned.

Välkommen att ta kontakt för att få veta mer; marie@mariefridol.se eller 0709812963. I maj startar ett nytt ettårigt program till systemisk ledarcoach.                                                        https://mariefridolf.se/systemisk-ledarcoach-ettarigt-program/

läs också broschyren                                                                                                           https://mariefridolf.se/wp-content/uploads/2021/01/Utvecklingsprogram-systemisk-ledarcoach-2021.pdf

Göteborg den 24 januari 2021

Ingrid Marie Fridolf

http://www.mariefridolf.se  http://www.spaceinbetween.se http://www.systemiskledarcoach.se

 

Lämna ett svar

17 + 10 =