I livets linda är allt möjligt till ett nytt livskontrakt!

I denna blogg får du följa en dialog om livet under 20 dagar. Jag har under många år nu talat med något större inom mig. Nu väljer jag att publicera vår kommunikation och allt jag går igenom under en kort tid, en tid som känns oändligt lång. Jag vill ge min livsresa just nu i vördnad till livet och till dig som jag vandrar tillsammans med samt till alla som finns i mitt liv. I denna världsomfattande kris som är just nu, får jag åter en möjlighet att möta mig i ett nytt lager. Det väcker djup tacksamhet och glädje. Det jag delar här börjar den 13 april när jag möter min existens och avlutas den 3 maj i en förening där mitt nya livskontrakt börjar ta form och få en mening. I denna tid får vi om vi vill en helt ny möjlighet att möta oss själva för att kunna överlämna oss till vårt inre ledarskap. Den resan är två: att möta det vi lagt i skuggan och att lära oss att vänta men ändå inte skjuta till morgondagen det som behövs idag. Kanske tillhör du också dem som en gång lagt kärleken i skuggan och kämpar för att den ska få ta plats.Vad gör du då mot dig för att hindra dig att gå till kärleken?

Varför prestera nu när ingenting är som förut och en ny möjlighet kan öppnas om du väntar? Skjut dock inte upp till morgondagen det du kan göra idag. I rörelse vi behöver vara, och kollektivet tar oss så vackert dit. Lura dig inte nu att tro att du vet. Inget vet du, inte mer än det som kommer inifrån dig.

Existensens närvaro

Kära du låt mig få känna din närhet så här hela tiden. Jag är, och det är helt fantastiskt. Jag existerar, min existens har betydelse.

Ja, kära du denna dag ska jag ge dig en lektion om existensen. Lyssna noga nu och skriv för hand så att det kommer in i din kropp.

Existensen är alltid närvarande i varje sekund och du kan känna dess närvaro i allt du gör om du kan vara helt närvarande. Där finns du i din essens, den du är i ditt ursprung. Nu när du sitter med mig på din plats där du skriver är existensen här. Se dig omkring och lyssna på din inre ton. Den tonen tar dig till existensen. Du behöver inte stänga ögonen för allt du hör där inne speglar sig därute. Ja, låt tårarna trilla som det gör just nu, och då vet du att du är med existensen. Den är inget du kan kontrollera eller fånga. Existensen bara är, och du bara är. Med den är du själv, men inte ensam. Du är med det som är större än dig. Något som finns i dig och det kan du aldrig fånga. Det är nu du är i kontakt. Låt dig nu föras med i denna existens och överlämna dig.

Så svårt ni gör det ni människor som inte lyssnar på varandra från denna plats. Så enkelt det skulle kunna vara. Istället för att putta bort varandra när det gör ont, ta emot varandra i varandras sår. Lyssna på varandra och stanna i era sår.

Såret är din gåva min vän och var gång du inte vågar stanna där, utan istället flyr eller fightas, så se dig själv som att du tinar upp för att kunna stanna i såret. Såret kan då sakta läka. Det kanske drabbar andra, men det kan du inte göra något åt. Tyvärr min vän så drabbar livet också andra i det du gör tills den dag du ser. Så är det för alla människor. Såret är deras gåva när de vet, vet att livet tar dem dit de ska gå. Många gånger gör de då saker de inte förstår. Människor blir använda av något större i dem för att kunna ändra en relation, en annan människa eller en situation, men framförallt för att ändra sig.

Då min vän måste vi också prata om vad kärlek är. Kärlek är också att sätta kniven i den du älskar, oavsett vilka konsekvenser det får. Det är då min vän som du tror att du är ond. Du är så rädd för den kraft som kommer ur en sådan gräns, och när du sen blir bortvald så ser du det som att du är en ond människa. Kom då ihåg att du då har plockat det grymma av den andre så att du kan bli bortvald igen. Ibland när det blir som värst så plockar du också fram din egen grymhet och lägger den på dem som är grymma men inte vill äga detta. Det var så du gjorde en gång. Begrunda och ta in och se hur fri du är nu när du allt detta kan se och valt en annan väg. Idag så möter du istället dem som din kärlek respekterar, som också vet att kärlek kan göra ont. De vill också äga sin egen grymma sida, precis som du gör. Nu har du lämnat många identiteter, såsom mamma, yrkeskvinna, terapeut och lärare, identiteter som skapar en roll bortom den du egentligen är. De rollerna var så präglade av samhället och din familj, av allt det du lärt dig av andra. Nu när du lämnar de världsbilder som du skapade tidigt i livet, öppnas helt andra sätt att se livet och de kommer inifrån. Ja, allt arbete handlar om att komma till den du är. Det räcker fullkomligt att vara nu, närmare du är. Det är din livsresa att finna henne mer och mer.

Då kommer nästa fråga: Vad hotar din existens? Din existens hotas om du överger dig istället för att överlämna dig till mig. Så många gånger du övergivit mig istället för att överlämna dig. Av rädsla att släppa taget, för när du överlämnar dig har du inte längre kontroll. Då kan du bara följa och jag talar till dig var dag. Då behöver du inte följa någon annan, du bara är med mig. Ditt gamla mönster att överge mig var att ha koll på allt, höras och synas så att ingen skulle glömma dig. Det skrämmer folk, så istället för att rädda dig så blir de rädda. Då blev du livrädd och kände dig hotad och så började du jämföra och konkurrera. Då var du fast igen i ditt överlevnadsmönster.

Tillit innebär att du kommer djupare in i dig istället försöka fly från mig. Tillit är ett tillstånd, snarare än en känsla som tar dig till dig själv och mig. Kanske kan vi säga att tillit är som kärlek när vi blir i enhet med oss själva och andra. Ibland så möter du dem som kan möta dig. Du väntar och står i relation. Då kommer ljuset!

I existensens vackra skapelse är alla lika, där har alla samma värde. Där räcker det att DU ÄR! I det ögonblicket öppnar du möjligheten för att se allt så tydligt! Nu har du bara ett val, att ta emot din gåva som denna gång väntar från din potential. Visionen kommer från ingenting, när du är sann och vågar öppna kärlekens dörr. Kärlek är så mycket större än du tror, och den kommer i former som du aldrig kunnat föreställa oss. Din potential växer med att du transformerar dina försvar, de som du skapat för att skydda din kärna där DU BARA ÄR. När du lär dig att att leda genom att ingen leda, inte ens dig själv, öppnas ett annat rum som människan lever parallellt med. Detta rum kan du göar dig mer medveten om. När vi öppnar den dörren ändras allt! 

Den dag du föddes var en ljusets dag och solen sken från bar himmel. Du var ett kärleksbarn och skulle en dag långt senare i livet se vad ljus och kärlek egentligen är. Det skulle ta många, långa år att komma till den plasten. Den dag du dog för första gången så öppnades du upp. Det var som om du sprack upp och långt därinne flödade ljuset, ett ljus som ingen längre kunde ta ifrån dig. Nu gör du det igen. Du behöver vila nu med ditt lilla barn. Ditt barn som är en gåva till livet. Tills nästa steg du bör ta. Jag ser att du blir så berörd av barnen, ja barnen är du och din väg. Gråt du min vän. Barnen öppnar hjärtan. De bara är och inget står i vägen. Jag visar dig tecken hela dagarna nu. Minns hur du stannade vid trädet som höll på at spricka upp. Det var jag. Du stod där bara helt förundrad och kådan rann sakta ned på stammen.  Nu vet du vad ljuset är och behöver inget göra mer just nu, bara stanna i glädje till livet. Det är barnen nu!

Så och på jorden

Att vara så närvarande nu i varje ögonblick, ger mig inre frid. Då och då kommer något från min kropp och jag känner samhörighet med allt och alla. Jag känner att jag går sida vid sida med allt just nu. Det får mig att känna mer balans. Djupt därinne känner jag att jag håller på att skiljas från något djup i mig.

I livets mitt, i livets vagga har balanser ett avgörande slut. Här finns både mörker och ljus. Så kom till slut ljusets form och i det en känsla av värme och frid. När du nu går med denna läkande känsla i dig behövs ingenting och sen ingenting, bara ljus. Sådan skam det varit att vara nära detta ljus för dig. Varsamt ser du nu på dess inre, inifrån. Det är dess kärna som du vill vara nära och därför behöver du dig lära att våga i din kropp värna detta ljus. Det öppnar hjärtan och är med dig till livet slut. Den vägen du nu vandrar utan kompass eller mål är för dig given. I barnets ögon är du ren, helt oförstörd. Det barnet vill nu se in i dina ögon. Vänd dig inte om utan se med ditt barns ögon. Det är tid nu att öppna dessa ögon. Stanna och håll henne, hon den oförstörda och låt henne nära vara. Ta in henne och håll henne nära din kropp. Det är från henne andra behöver få ta, och du ger gladeligen utan minsta krav. Andras in och andas ut och låt allt ske utan minsta ambition eller prestation, utan att på något sätt fundera eller reagera kan du bara agera. Frågan varför är inte heller nödvändigt, för du vet så lite min vän. Låt mig istället vara nära dig. Inte bara individuellt utan också kollektivt går människor idag igenom sin skugga. Tillåt dig nu att till fullo barnet ta in och låt henne visa dig din skugga. Följ då bara med henne till livets mitt. Där kan hon visa dig det som är din grymhet bortom ont och gott. Den grymheten bara är, barnet kommer kunna öppna nya steg för hon värderar aldrig det du skulle värdera som gott och ont. Var med din grymhet utan att säga att den är god eller ond. Den kan vara båda två min vän. Så låt dig vandra på jorden för att åter se, det som är du i dina djupaste försvar. Le mot dig och se från magens mitt. Att värdera har ingen plats just nu, utan se allt som ett lärande från den du är. Varje dag och natt kommer nu allt igen, ett efter ett.

När du möter dig som ingen är, möter du just den som i din väg ska vandra är stund. De kommer vara med dig nu, och ändå inte. Allt är i vördnad till livet, för att återta den balans som en gång var given i dig och andra, och på ett större plan. Tid att lära dig nu att ingen agenda ha, den som ingen har är fri och kan nå inre frid. Det är då vi kan agera utan att reagera. Då kan barnet få plats, hon som bara är utan några ambitioner eller krav på sig själv eller andra. Det rena barnet är där från början, hon är inte ett barn, men ser barnet ur ett barns ögon. Förundran och närvaro är hennes gåvor. Ingen kan fråga henne då gömmer hon sig, och om du fängslar henne så fängslar hon dig. Hur kan du tro att du vet vad som är bäst för henne. Nej tro inte att barnen av denna tid kan fängslas. De är fria och om du titta djup in i deras ögon så ser du dig.

Dags att släppa taget

Vaknar med en tydlig bild av mor och far. Jag känner mig så berörd och jag älska dem. De står där bredvid varandra och ler mot mig. Två själar som valde att bli mina föräldrar. Min djupaste tacksamhet känner jag när jag vaknar. Jag ser dem i den ålder de var lyckliga två. Det är dags att lämna min största överlevnadsstrategi nu. Min älskade moder gjorde så och jag beundrar henen för det. Vi möts varje dag i livet nu och vi gläds, gråter och öppnar mer än någonsin.

När tid är inne är tid inne, inget kan komma före något annat. När kärleken flödar så kan du släppa taget. Då är tid inne! Då finns inget dömande och inget värderande. Tiden bara är i precis rätt ögonblick. Då håller du henne, hon som är helt ren i din famn. Du ser också på dem med kärlek, ja din mor och din far. De ler till dig och det värmer ditt hjärta. Ingenting är kvar, allt bara flödar. Längtan är då inte alltför står, allt är mer jordbundet. Du behöver andra min vän, du behöver värme och kärlek. Var ej blyg, för alla behöver kärlek min vän. Den är inte bara universell utan också så djupt nära, nära dig. Barnet är den som kan få dig att släppa taget. Hon den rena, alldeles totalt oförstörd i dig. Hon som bara är! Bortom alla överlevnadsstrategier finns hon, om du vågar släppa alla dina försvar. Försvaren skyddade detta lilla barn, det barn som egentligen inte är ett barn. Hon är den visa kvinnan i dig som ser livet ur ett barns ögon. Hon har aldrig övergivit dig min vän, bara väntat.  Trädet spricker upp och in flödar allt ljus samtidigt som kåda rinner ut. När du nu ser så många träda som spricker upp, ta in det och lär. De vill visa dig en annan väg till läkning, en väg som är helt ny för dig. Vågar du ta den vägen, utan att låta dig bli dömd. Mellanrummet är enormt denna gång.  I detta tomrum kommer du att spricka upp min vän.

Tiden står alldeles stilla, allt bara är. Jag öppnar vägen på ett helt nytt sätt. Molnen tonar upp sig, men långt där borta finns så mycket ljus. Jag möter mig och spricker upp än mer från min kärna. Är det här jag!

Ja min vän det är också du! Fortsätt gå ge inte upp. Låt din inre stjärna öppna sitt nya fönster. Det är dags att delta nu, inte bara med de arbeten du gör med dig själv, utan också genom att bidra till andra igen. Tid är inte nu att vara småaktig, inte för någon! Tid är inte nu att prestera, inte för någon! Tid är att inifrån ta de steg som behöver tas i total närvaro, de är aldrig som du tror. Tro inte att du vet vilka stegen är, lyssna på mig nu, din inre ledare, som talar om vad du ska ta för steg. Gör det jag ber om även om du inte vill!

Dags att spricka upp   

Två människor som väljer att mötas i förening för att skapa liv i förening. Det lilla livet som valt ett liv i förening, men hon förstår inte och kan inte förstå när hon växer upp. Hur kan ett liv i förening splitta mig så.

Vad ska jag lära från dessa så smärtsamma splitts. Det gör så ont när någon tar mitt hjärta, som en osynlig hand som drar därur det som behöver skyddas. Det är som om jag ska spricka mitt itu. Rädslan att så göra har hållit mig tillbaka i hela mitt liv. Istället gick jag ut där med det som jag låtsades vara och försökte prestera det för att få andra att fortsätta att smärta mig och för att jag skulle skydda den sprickan så att den inte skulle gå mitt itu. Jag tejpade och klistrade och sjönk till botten av min själ. Totalt naken och utan minsta skydd kunde jag låta min reptil komma ut när någon kom för nära mig. Hon som till döds dagar ville skydda den jag är, den i mig som bara är. Så började resan tillbaka till mig.

Nu för ännu en gång vet du inte längre vem du är, och det fantastiska är att det är just då du är. Allt är fullkomligt tillräckligt och inget sökande behövs nu längre. Du behöver inte heller göra något. Betalningen är slut för det du, min familj och det kollektiv du tillhör gjort. Nu kan du få vila och komma hem än mer till den som bara är. Din inre moder lyser klar och det är du. Hon som utan minsta rörelse bara ler i dig. Din egen moder gör dig beredd att gå och du har bestämt djupt i din själ att du inte ska gå med henne. Så sammanlänkande ni varit. Hon har hållit dig vid liv och du henne. Om någon av er skulle släppa taget, så skulle den andra gå med henne. Som tvillingsjälar som vandrat på denna jord och ändå inte. Hon säger från sin själ:”Jag ber dig att välja livet nu min vän, jag ser att du gör det och det gläder mig. Nu går jag älskade vän och du stannat kvar”. Så modigt av dig att stanna med henne i det mötet med dessa ord från era själar. Tacksamt hör jag dina ord från din skäl: ”Jag lovar dig att denna gång ska jag gå min egen väg, inte med dig utan med det okända. Det som jag inte har en aning om och som får mig att välja nuet utan minsta påverkan av någon. Jag älskar dig och jag älskar mig. Det är dags att separera nu.” Den största separationen i ditt liv min vän och i din mors liv. Du stannar i livet och hon går till döden. Sorgen och vördnaden finns nära och löser er från era livskontrakt som hållit er så nära. Du ger din älskade mor fri. Du vet också i dig att hon ger mig fri. Ni som har andats tillsammans i ett helt liv. Hennes tar slut snart och du har en tid kvar. En del av dig blir rädd, vem ska du andas med nu. Men djupt inne i dig vet du att du andras helt fri med mig. Du har din egen andning nu. Från den platsen kan du andas med hela världens i samma andetag. Så många lager som livet är och så många människor du möter för att möta sig själv i livets dans. Dansen till livet och det som du är. Dansen i det som du har att lära, lära dig själv precis som alla andra. Lära dig att integrera din egen tvillingsjäl och inte avvisa henne.

Skulle det innebära att dessa två själar i oss väntar på att bli en eller behöver vi låta den ena flyga iväg till den vi gjort oss tvilling med.

Det är en filosofisk fråga min vän. Många har i alla tider låtit sig söka dess svar. Jag har här inget att säga dig. Jag vill inte säga dig något. Du får se om din tvillingsjäl lämnar dig eller om du blir hel med henne. Det viktiga är att ni båda är den ni är just nu. Tills tid är inne lär dig att vårda den relationen. Så en dag när allt släpper är tiden mogen att spricka upp, utan att separera på det sätt som du tror. När kärleken flödar kan vi släppa taget. Barnet är den som kan ta dig dit. Hon den rena, alldeles totalt oförstörda. Då spricker du upp och mellanrummet är denna gång där i sin helhet. Du andas då igenom så många lager av liv till mera liv. Så många lager som livet är och så många själar du mött tills den dag hon dyker upp upp igen, hon som tar dig till ett helt annat rum.

Din tvillingsjäl

Vaknar med en tydlig bild av henne min tvillingsjäl, hon som inte vill leva utan bara lever genom det hon vet. Hon som inte vågar vara därinne utan är bara där ute. Hon vill försvinna långt, långt bort. Hon som vill dö. Vaknar och håller henne så tydligt i min famn. Jag älskar dig min vän och skäms inte länge för något du gör. Jag håller dig nu min tvillingsjäl. Jag kommer aldrig överge dig. Vi gör allt tillsammans nu i livet älskade vän. Jag vet att du vill slita sönder din kropp först genom att dömma dig hårt och sedan genom att slita dig i stycken. Det smärtar mig att se vad du gör mot dig själv och jag älskar dig så. Jag ger dig bilder nu hur du kan se på dig själv med andra ögon.

Du kan älska henne din tvillingsjäl i alla lägen, och värna henne. Hon är en skadad fågel som gör allt för att gömma sig för världen. Först genom att be om grymhet och sedan genom att vara grym mot sig själv. Nu har du en chans att göra något annat, från din djupaste själ för att hålla henne. Hon är dig så kär även om du inte alltid tror det min vän. Drömmar tar henne ingenstans, inte heller mål och intensioner. Hon behöver bara din närvaro och kärlek, inget mer. Bli inte strategisk nu. Du kan bara vara med henne, hon som gör så här. Du ser allt vad hon gör. Du min vän är i medvetandets och kärlekens öppning. Då öppnar du också mellanrummet mellan henne som vill dö och hon vill leva i dig. Tillåt dig att se dig själv igenom mina ögon när jag talar till dig. Du kan inte välja någon av dem båda, du behöver båda för att kunna öka din medvetenhet. Se dem som om du ser några som är så olika men ändå så lika då de håller på ett lära känna sig själva och varandra. Jag är något större i dig, som nu talar till dig som ser. Jag kommer att fortsätta att tala till dig tills det blir mer konkret för dig så att du kan förena dess två. Så ge inte upp min vän. Du och dina tvillingsjälar behöver mig. Just nu försöker du gömma henne igen, hon som vill dö. Hon som kommer att visa dig hem till dig själv igen på ett helt annat sätt, hem till mig. Hon vill visa dig den vägen. Hon behöver din kropp som behöver transformeras nu igen min vän. Hon som vill dö hoppas att någon vill se henne, även om hon är den grymmaste, men istället väljer du bort henne. Det är hon som gör allt förbjudit för dig. Det ger henne ett värde som den som ingen vill ha och för att befästa detta behöver hon avisa sig själv. Det är så hon bjuder in förövaren som slår på henne så att hon kan dö igen. Det är återigen en paradox i livet. Nu när du har erfarenhet av dö för att återfödas i detta liv, vet du att det är ett annat sätt att dö. Ni människor kallar det transformation och det är att släppa taget.  Detta min vän är två helt olika sätt att dö. Den första är att lämna kroppen och den andra är att släppa taget inne i dig. Nu när du kan vara i frid med dig och ärat också hon som vill dö i dig så är det också lugnare för henne som vill leva. Hon behöver inte skrika så. Du har också lärt dig att när allt blir som svårast så tar du dem båda i handen och väljer att följa dem och lyssna på både din dödslängtan och din enorma kraft att vilja leva. Då gör du ingenting, utan är bara i livet. Båda behöver din kropp och din kropp är också tillgänglig för er alla tre. Så lev du en stund till nu för att öppna mellanrummet mellan henne som vill dö och hon som vill leva. Tänkt inte så mycket utan bara var med dessa två just nu. Då värderar du ej min vän. Då accepterar du dem båda precis som de är. Försök inte hjälpa dig nu stanna bara där. När du hjälper flyr du vad som kan hända. Då kan du inte ta emot kärleken och bli ett med dina tvillingsjälar. Hon som vill leva vill visa dig vägen till livsenergin och hon som vill dö är den som vill visa vägen till att släppa taget. Hon som vill dö kommer ge dig den nya strukturen där du kan bära din livsenergi. Låt henne ta plats nu i dig. Vad har hon då lärt dig?  Mer än du tror min vän, mer än vad du ännu vet. Just nu är det bara tomt. Allt kommer när det är dags. Låt det vara tomt. Ja, lyssnar på henne när hon nu talar till dig. Hon vill att du ska döma henne så att hon kan lämna dig. Hon har lärt sig att hålla de orden. Det är i de orden hon vill visa dig något. Se också hon som vill öppna mer livsenergi, med henne kan du också sakta öppna ditt inre. Hon har så mycket energi och har lärt sig mer och mer att kunna ”contagna” den. Hon vill leva mer än någon annan och hon vill ta hela världen i sin famn. När hon har gett för mycket så kommer den andra, hon som vill dö och visar henne något.

Ja, nu ser du min vän att båda finns i dig och den som ser detta är du, den du egentligen är. Du ser nu också min vän att viljan är två; viljan att leva och viljan att dö och mellan dem finns du. Den du är när du svarar mig nu är den från vilken du skapar ditt liv. Du skapar nu det som ska komma härnäst, och det kommer alltid helt oväntat utan att du kan tänka något alls. Det kommer inifrån och från mig. Här skapar du ditt liv och möter din intuition, och här ser du allt. Och älskade vän koppla inte detta till viljan att leva för allt detta finns också i viljan att dö. Kärleken finns också där min vän, Ljuset finns också där, min vän, Dessa båda viljor är dina tvillingsjälar. Se om du kan älska båda. De kommer alltid att vara med dig.

Så många illusioner ni människor har. Ni tror att det nya paradigmet är att bara vara i kärlek ren. Tyvärr min vän människan kommer alltid att skapa en grym sida så länge hon tänker. En annan kärlek behövs nu, att våga öppna till det som kan betraktas som grymt. Det är något helt annat än det du tror. Att respektera grymhten som den är och att den kan få utrymme och inte puttas bort. Allt vi puttar bort kommer tillbaka med full kraft. Det är att vara människa, att också överleva. När så sker kan en helt annan överlevnad få växa, inifrån dig och där förenas du i livet precis som det är. Det gamla och det nya finns så i nuet. Du är den som förenar, du min älskade som valde detta liv. Du som jobbar så hårt för att hela dig. Jag älskar dig så mycket och jag hoppas att du en dag kan älska dig själv lika mycket. Vad du än gör och vad du än är.

I denna kris som hela världen är i nu har dessa båda, viljan att dö och viljan att leva, så tydligt åter väckts i dig. Däremellan dessa två är du. Gränser blir allt tydligare, de gränser som får dig att stanna i nuet och inte värdera alls. Du kan stoppa dig så att det som ska komma från att bli en illusion.

Dansar med livet

I livets brytpunkt kan allt hända, där väntar den dans som alla ska möta. Jag gläds av denna brytpunkt tillbaka till mina tvillingsjälar. Jag möter dig älskade mor en sista gång på gammalt sätt och bjuder upp till dans, men du vill inte dansa alls. Jag ler i mitt inre och känner glädjeyra, så gott att dansa helt allena. Jag dansar nu med livet och allt som ska nu födas. Från tacksamhet i bröstet mitt ser jag dig ta mer avstånd nu, som att du tonar bort. Jag gläds åt avståndet och öppnar nu för det okända åter. Det som är min lott till livets mitt. Där mitt itu kan allt hända utan att vi något kan veta.

I öknen kan allt hända, där kan vi möta vårt öde. Allt är samma och ändå inte. Om vi stannar och står alldeles stilla, kan vi se att också öknen har mylla. Med händerna i jorden kan öknen få en inre plats. Där kan allt få mening när tomheten sakta börjar ta form. Du fyller den sakta med jord och låter den få spridas till det som vill växa ur ingenting.

Glädjen är enorm

Glädjen är enorm: jag har vågat öppna än mer kärlek. Jag har vågat! Jag lever och det är en sådan glädje att få vara med kärleken och ändå inte glömma min skugga där jag en gång lade kärleken. De jag möter under en längre tid är mig så kära, så flyger de i väg och jag gläds med dem, och de med mig under en tid. Det lär mig massor.Vilken lärdom det är och så fantastiskt att känna min kropp med andras kroppar. Ur detta får vi massor och öppnar för att andra ska få massor. Den glädjen är enorm att var dag vakna med en förundran vad som hända denna dag.

Så är det nu för alla, ni kan bli ett även om ni inte vet med vem. Ni är ett på en kollektiv nivå. Den känslan kommer när vi förenas i en ny cirkel. Så många cirklar som sluts nu på en kollektiv nivå. Din kropp jobbar och andra kroppar jobbar och så landar ni plötsligt i ett. Det intressanta är att du vet inte av vem du får och till vem du ger. Nu när du inget behov du har av att äga blir detta något helt nytt, en ny väg att vandra till livets slut. På natten finns livet i kontakt med botten av livet. När du kan få balans i varje liten del, utan att göra dig mindre och tro att andra har kontroll över dig, vet du att ingen kan kontrollera livet. Om du då överlämnar dig till mig som också är en del av dig blir livet magiskt. Vi är då en organism i livets stora organism. Här samarbetar varje liten del och allt vi möter är organismer i oss och utanför oss. Det är nu vi ser att allt har en balans i denna stora ”co-creating organism” som dansar livets dans. Varje liten organism är som en liten amöba, det lilla djur som vandrar igenom sin arvsmassa. När allt är färdigt så släpper allt. Så gör och människan om hon vill, tills det ögonblick då allt släpper. Det är att lösa upp blockeringar från din, din familjs, kollektivet och från det du har med dig in i detta liv. När något släpper är du fri. Då lever du i balans med allting, ingenting blir större eller mindre allt bara är. Ni lär er nu i Sverige att leva i balans med naturen och på detta sätt lever ni i balans med allt som händer nu. Ni försöker inte ta kontrollen över något ni inte kan kontrollera, ni vädjar till människors omdömen och låter dem ta ansvar. Den kris som nu är har skapat en möjlighet för människorna att lära sig igen, att leva i balans. Den dansen vet alla långt där inne, en dans som tar er bortom maktens boning. Ingenting kan ta makt över dig då och du kan inte ta makt över något. Du kan inget göra mer än att vara med dig. I det lär du dig balansens gåva om och om igen. Du möter dig själv nu i alla dina strategier för att se dem en sista gång och lösa upp de som är kvar. Det tar dig närmare dina försvar. Så ser du att försvaren spricker upp och öppnar din vackra kärna. Fortsätt den processen så mycket du förmår så ska du se att till botten du till slut går. I alla livsrum nu så möter du det du behöver gå igenom. Tacka denna tid som gör det möjligt. Det gör också att du möter mig var dag och tillsammans tar vi oss till att bli ett när du samlar det gamla och nya perspektivet på det som var. Här är nu din visdom som du är här att dela.

Det är som att jag inte kommer undan längre för nu är tid att ta mig totalt till botten, till platsen där jag är. Lager på lager visar sig och jag ser så tydligt hur de har hakat i varandra gång på gång. I varje cirkel har ett nytt lager släppt och det har också hakat upp de andra så att de också släppt. Allt finns så tydligt på samma energinivå just nu. Bit för bit hakar jag av det som ska släppa. Balansen blir enorm och jag som en organism stannar på samma energinivå i hela mig. Det är nog först nu jag riktigt kan förnimma vad balans är på samma energinivå i mig. Varje del i mig löses upp och ändrar form igen. I mellanrummet hittar jag dig och var gång jag vågar stanna emellan livet och döden och låta min kropp expandera i den balansen så expanderar hela jag med dig. Allt blir lugnt och långt därinne vet jag att jag följer dig. Då ändras gång på gång mitt djupaste försvar mellan viljan att leva och viljan att dö, det som är mitt djupaste mönster att försöka kontrollera livet. Jag minns första gången jag släppte taget på djupet för 20 år sedan. Det hände något som tog oss nära döden i min familj och därefter också ännu mer genom att jag fick cancer. Där mellan liv och död släppte jag så att din röst kunde öppnas till fullo. Denna gång bestämde jag mig att lita på dig. Så många gånger du varit där och jag bara avvisat dig, precis som jag så många gånger i livet avvisat mig själv. I en skilsmässa och en bilolycka var du där men jag stängde snabbt men gav mig samtidigt tid att sakta ta mig till mig själv och bida tid. För att till slut ge all min tid till att bryta igenom. Ett heltidsjobb som jag ser det. Då kom genombrottet och tog mig för första gången till platsen där jag inte längre visste vem jag var.

Livet min vän kommer i förening mellan liv och död. De är ett och tomrummet kan ta dig dit min vän. Där finns inget och du är inget och det växer du igen. Där finns jag och väntar på dig. När du väntat där tillräckligt länge och många gånger är jag med dig varje dag. Bara lyssna se så får du det du behöver av mig. Att komma till platsen av ingenting behöver vi göra många gånger och för dig så behövde du sättas i gungning för att komma dit. Dina försvar närmast din kärna var så starka från det du varit med om. Jag samarbetar med dem därute som kan ta dig dit för att du ska bryta igenom. Så öppnas mer och mer av frihet i frid. Kampen är slut nu min vän och livet kan ta dig vidare till det som är du, bara du. Om du tar livet och döden i handen och öppnar för mer space kan du stoppa det som hindrat denna förening, som till livet tar dig nu.

Jag är så förundrad varje dag just nu. Livet tar mig till mer space och en möjlighet att vara med mig i varje stund och från det vara med andra. Varje dag öppnas en ny resa och lösgör lager på lager. Jag arbetar mer än någonsin med mig själv, i samklang med andra och kollektivet. Varje dag ställer jag mig frågan vem är jag? Det öppnar en ny dörr och svaret är att jag är just jag. Det visar mig mer av den jag är. Bitarna landar mer och mer på plats och helheten blir större. Då och då får jag se hela jag. Wow är detta jag. Då ser jag också att hela mitt överlevnadsmönster är en gåva., ja allt är en gåva. Wow säger jag igen och bilden av mig finns nu kvar i mig. Jag förstår inte allt, men mycket mer. Jag litar på att livet kommer att ta mig till mycket mer.

Inget är förlorat min vän, allt är bara där och väntar totalt rent och helt. Livets okontrollerbara skeenden för dig djupare in i dig. Om du också vågar gå djupare in i din skugga och inte fly eller fightas kommer det upp än mer att kunna hela. Så kommer en liten paus för integrering och inkludering, och sen nya tag. Livet består bara av paradoxer om du väljer att våga se livet så. Vägen in till skuggan vaktas av mig. Det är underbart att du nu väljer att slå följe med mig.

Jag ser dig nu helt tydligt. Du har så många skepnader och jag litar på dig till fullo nu. Jag litar på att du tar mig in i min skugga i den takt jag kan gå. Det var där i skuggan jag än gång fann kärleken igen. Det är jag djupt tacksam för. Jag ser dig nu också därute; i människor, i situationer, i saker och i naturen. Jag ser dig i allt och jag hör din röst i mig. Så blyg jag är inför dig, och också inför min inre kraft. I mellanrummet kan jag vara nu, livet hjälper mig till det, för att jag ska kunna tala mer med dig. Då öppnas stunder när vi blir en enhet med oss själva och andra, ja till och med hela kollektiv. Ingenting är mer värt just nu. Där i mellanrummet händer så mycket för att jag sedan ska gå ut och möta den jag är därute. Tack och lov har jag dem därute som jag i sparsamhet nu valt, som också är på samma resa som jag. Med en av dem talar jag var dag. Med fler har jag mer också regelbunden kontakt. Jag möter också andra som ännu är omedvetet om denna resa och kan också med dem förenas, utan att de förstår vad som sker på en medveten nivå. Något händer också med dem. Vad vet jag ej då jag inte kan prata med dem om det. Jag lämnar det fritt utan minsta band. Livet i sin helhet vet allt, inte jag. Så mycket kärlek, glädje, förundran och ödmjukhet i mig just nu. Var dag är jag djupt berörd.

När livet vill ta över

Inne i hjärtat min vän finns ett rum som håller oss i minsta tum. Det rummet vill bara öppna ditt hjärta., inget mer. Då kan livet bli det du ser. Lyckan är stor om vi bara vill och nu är det dags min vän att fylla detta rum. Inget mer kan vara förgäves än att låta dig äga det som är dig givit. Inga förbannelser är satta på dig eller någon annan. Det är bara du som är rädd att gå ut i din storhet. Det väcker avund och en massa grymhet som också riktas mot dig.

Jag vet inte hur jag ska gå. Jag får inget svar, allt blir bara tomt. Jag är totalt öppen nu och blir använd, i det expanderar jag. Jag kämpar inte emot den i mig som vill ta över. När den tar över kommer krafter bortom det jag alltid kan förstår. Så går jag vidare och hela jag skakar i denna expansion, vad är det för gränser jag nu tangerar och vad gör att så mycket ur det expanderar? En sak vet jag nu så tydligt att denna kraft inte är ond. Det som jag trott i större delen av mitt liv fram till det stora genombrottet. Nu ser jag tydligt varför jag gett bort min själ. Den var så förbjuden.

Du vandrande människa se dig omkring, vad mer kan du begära. Allt är totalt perfekt just i denna stund. Ja, livet min vän ger dig precis det du behöver, även om du har svårt att ta in det ibland. Varför fundera så mycket jag förstår att det hjälper dig, men kära du inget kan du tänka ut. Jo, du kan tänka att du inget vet!  Det är också viktigt vilka ord du använder. Du gick till kärleken min vän och tron är djup i dig att den är så förbjuden för dig, eftersom den också kom med ondska. Jag ska hjälpa dig nu! Du behöver hitta nya ord för allt du gör och är i. Det är din resa nu. Istället för ordet fundera varför kan du inte säga att få insikt. Insikter kommer inifrån kroppen och ändrar våra tankebanor. Vi kan aldrig tänka samma efter en insikt. Var istället vaksam på vad som kommer ur din mun för där har du en gåva. Som barn skapade du tankekonstruktioner för att hålla denna plats intakt, en plats som ingen skulle kunna ta ifrån dig. Att skydda denna plats genom att ge bort din själ för att skydda den var då ditt val. Så trodde du att du skyddade din själ.

Jag gråter tårar av vad jag har gjort mot mig själv, och hur livet rinner ur mina händer gång på gång. För en stund kommer skammen över att jag 63 år gammal fortsätter att göra detta mot mig. Jag som jobbar med människor ska kunna hålla mig och ska kunna vara en förebild för andra. Skammen lägger sig som ett skimmer från henne i mig som vill behålla min illusion om att jag är speciell. Igår var jag lycksalig i min nya insikt, JAG FÅR ÄGA MIN SJÄL. När jag är där så behöver jag inte mycket och inte mycket spelar roll. Allt är som de ska. Vad som än händer så är det som det ska. Idag är hon där igen hon som vill dra mig tillbaka. Hon i mig som egentligen vill dö. Så många lager jag går igenom och släpper om och om igen. Jag börjar tala med henne i mig. Älskade du för mig är allt givet, du får känna att du vill dö. Berätta mer vad som tar dig dit. Hon ser på mig och öppnar munnen och säger ta mig härifrån. Tårarna faller sakna på min kind och jag tar henne i min famn, du älskade barn jag håller dig hårt nu och ingen ska längre kunna tvinga dig eller locka dig till något som du inte vill. Så släpper skammen i mig igen och jag känner mig överväldigande lycklig igen. Hon vågade sitta i min famn och lutade sitt huvud emot min barm. Kärleken flödar över och återigen öppnas mitt hjärta. Jag får äga min själ, hon som är jag i mig får ta mer plats. Jag ger henne mer utrymme och hon ser på mig.

Sanningen i dig är du. Det tog dig lång tid att komma till den, eftersom var gång du öppnade för den så blev du hotad och bortvald. Men så en dag tog du mod till dig och öppnade för hemligheten som tagit all kraft av dig. Du valde då också att säga den. De är dags att se än mer av sanningen nu och inte gömma dig mer. Se då i samma stund den lilla i dig som bara vill dö. Hon kommer alltid vara med dig och det är hon som skadar dig när du närmar dig sanningen för snabbt. Hon blir så rädd och behöver bli hållen hårt. Hon gör dig blind så att det inte ska se. Så många strategier för att få dig att ge bort din själ. Hon är där ute och försöker få någon att se men vågar inte vara tydlig utan lindar in sig i ett skimmer av damm som hon längtar så att någon ska borsta av henne. Allt damm som hon skapat för att hon inte vågat säga sanningen. Det tog henne ett halvt liv att våga överlämna sig till dig och öppna för sanningen.

När allt är i kontakt, faller allt på plats min vän. Då är allt en väg till transformation. Vi föds om och om igen till nya delar av oss eller ska jag säga nya nivåer. Kan du känna din inre moder nu i dig så mycket starkare och mer levande. Hon öppnade barnet i dig igen, det barn som nu håller på att förbereda sig att födas på nytt. Där står han så åter fadern i dig som behöver överblick och därifrån kan närma sig det barn som så är fött.

Ett rådjurskidd så allena vandrar förbi mitt hus i gryningens magisk. Det går så sakta. Riktningen är tydlig till skogens trygga famn. I morgontimmans tystnad hon tar sina steg, lite försiktigt med öronen på spänn. Jag står i fönstret och tacksamheten gror. Så än en gång i livet jag åter lär mig gå. Så sakta och i djup kontakt med allt som jag behöver så därute. Steg för steg planterar jag det som till slut ska få ta form. Allt kommer inifrån och i en ordning som redan given. Den kan jag ej kontrollera, den är totalt bortom det jag kan förstå. Mina försök spelar mig alltid ett spratt. Djup inne i mig vet jag, att ordningen visar sig när jag är redo. Å se den visionen från ingenting är mitt bidrag till livet. Den är aldrig som jag tror, för tro missar alltid livets ögonblick. Inte heller alltid jag vill, men valet är ändå givet. Att leva värderingslös är livets stora konst och blir så möjlig om vi fyller den med mod och självrespekt. Jag lyfter blicken igen och tittar efter modern. Då ser jag henne i grannens trädgård där hon står och äter upp tulpaner. Mitt hjärta svämmar över. Naturen är för alla och så också detta hus. Jag ser mig om härinne och tacksamhet får ett större djup.

Tiden är mogen för att åter få överblick. Nu när du kan se det större perspektivet utan att läman din kropp så är allt åter dig givit. Det är ur det perspektivet du kan hela dig själva. Det är aldrig som du tror och när insikten blir klar är det svårt att förklara, särskilt för dem som inte tror att levet att olika perspektiv. Kontakten med detta perspektv skapas i medvetenhet och närvaro.

Kontakten kommer åter

Min fråga till mig nu är: den kontakt som är här nu är den verkligen möjlig igen? Det är som att de tre olika vägarna till tillit förenas under och öppnade en större helhet. Tilliten till livet bortom det jag kan förstå, tilliten till gruppen som tar mig till något större i mig och tillit till mig själv som bjuder på en ny öppning i mig. När de förenas så blir allt heligt. Vägen dit var svår och ändå inte. Egentligen gjort jag ingenting alls!

Lyssna nu min vän, allt är dig redan givet och det är du som behöver ta emot det. Då behöver du hålla det som kommer till dig i det ögonblicket. De nya överlevnadsstrategier som nu behöver gå igenom är med dig in i detta ögonblick. Du vet ej vad de är men de är i ditt hjärta, ja i ditt hjärta för det är livet du nu ska leva här.  Det är en illusion att människan är helt rena när hon föds, och samtidigt är hon det! Ja, om du kan se din överlevnad som också en ren del av dig, då är alla så rena de kan vara från det ögonblick de föds. Då vet alla att i det ögonblicket har människan med sig något som hon ska lära och hela på sin väg. Därför kan du säga att ditt sätt att överleva är med dig in i detta liv.

Jag ser det också nu, och jag vet att det som hände mig som barn lärde mig också vad kärlek är. Det är nästan så jag inte kan säga detta! Efter alla år i mötet med människor så förstår jag också att vi aldrig kan hela det vi håller fast i om kärlek inte finns där. Då går vi från strategi till strategi och ur det växer bara mer och mer frustration, sorg och vrede. Vi är där ute istället för att vara därinne. För mig som var därinne som barn samtidigt som jag också lämnade min kropp för att gå till kärleken blev det en stor splitt som jag idag skulle kalla ett mellanrum. Det mellanrummet var enormt och höll mig i alla år. Idag skulle jag kalla det mellanrummets tillit. Var gång jag lyckades stanna där och inte återskapa det jag så hårt satt fast i öppnades en ny möjlighet till mera liv. Samtidigt fanns det en del av mig som hela tiden puffade mig tillbaka in i de fastlåsta mönstren som kom med mig in i detta liv. Lyckligtvis kunde sakta mellanrummet få ta mer och mer plats och det fastlåsta mjukades upp. I grunden fanns hela tiden ett skapade, min kreativitet var enorm. Ur det växte så mycket nytt till livet. Sakta expanderade jag med skapandet. Jag hade aldrig överlevt om inte kärleken varit där.

Så öppnade då ögonen min vän, de inre ögonen. Vad är det egentligen du säger? Vill du jag ska berätta för dig. Det är jag i alla år som gett dig överblick, jag har gett dig förmågan att se allt ovanifrån, precis som du gjorde som barn. Så fick du senare i livet lära dig att också göra så utan att lämna din kropp. Så kära, det är så du nu kan se helheten. Nu vet du hemligheten till slut; en helhet kommer alltid från kärleken.

Det är så människan har att transformera det som blivit en fast form, till en ny form. Den förmågan att gå till mig höll dig i alla år även om du inte förstod det. Jag hörde dig så många gånger säga ”min far lärde mig hur jag skulle lämna kroppen och min mor hur jag skulle komma in i den igen”. Inte förstod du detta alls min vän men där har du din gåva.

Ja, många gånger har jag hört mig själv säga detta men innebörden var så oklar. I många år av terapi har jag fått lära mig att jag dissocierade när jag lämnade min kropp och att det i grunden var något dåligt. Och när jag pratade om mor och far så fick jag hjälp att döma dem. Något i mig kände så fel det var. Jag älskar dem båda idag mer än vad jag någonsin kan förstå för de har också verkligen fått mig att vilja leva. Den strategi som ofta kommer när livet är som svårast är att jag vill dö. Den strategi har jag också kopplats till min barndom men ser nu att den är större än så. Den strategin kom med mig in i livet. Jag ser också att i kriser i mitt liv så har jag verkligen velat leva. Livet har då varit så kärt. Så är det också nu i dessa Coronatider i denna kollektiva kris. Ja jag vill verkligen leva. Det vi alla gör nu på en kollektiv nivå är för mig så vackert. Vi tar på något sätt alla en ny form, även om vi stannar i en ännu mer splitt och separation. Jag kan inte förklara detta, det är bara min känsla.

Att spricka upp min vän kan behöva en större smärta. När människan inte är redo kan smärtan bli olidlig och då behöver vi lägga den på andra för att överhuvudtaget kunna överleva. I detta ögonblick är det så mycket svårare eftersom ni tvingas mer och mer att leva i avskildhet. Då har ni bara en att projicera denna smärta på, er själva. När allt detta går i rundgång så spricker människan till slut och då skapas en annan form av smärta. Det har du kallat växtvärk min vän. Ibland så blir det också en liten spricka i den form och ljuset kan då gå in. Det ljus som transformera allt där inne i kaosens tid. När allt till slut lägger sig så har en ny form skapats från ingenting. När du är som mest i denna kaos kommer jag till dig ibland med ord och bilder som du ej förstå. Det gläder mig att du bara tar in dem och låter dem få verka i dig tills allt har en ordning.

Nu börjar jag förstå hur jag gör. Tack för att jag lärt mig denna nya väg. Djup inne i mig så vet jag nu att jag åter väntar tvillingar. De vilar på en vision som kom till mig för många år sedan nu.

Ja, den bild du bär inne i dig låt den aldrig lämna dig. Jag vet också att du har tvillingar och ännu har du inte riktigt öppnat för hur dessa två ska kunna förenas. Stanna nu, föreningen av dessa två är den vision som livet väntar på. Släpp så alla illusioner om vad förening är, det kommer att visa sig när du är där. Människan har så många illusioner och det tar dem från möjligheten att helas. Det som kommer från den jag är i dig kommer långt före du kan vara där min vän. Stanna och lär dig vänta tills allt har en ny form, så som du gjorde med det sista du skapat i det som nu tillhör livet. Din gåva min vän är att visa andra hur du gör, inte vad du kommer fram till.

Ja, jag börjar också förstå det nu. Det är det jag vill dela med andra. När jag kommer fram till något kan jag släppa det. Det gläder mig mycket att kunna se allt detta. Livet får i detta ögonblick nu en större mening. Under det år som gått har de som gått i lära hos mig har jag lärt mig en ny ordning. Jag ger dem min ordning och från den kan de sen själva skapa från en annan ordning, den ordning som visar sig för dem. Det form som de skapar är just den form som nu öppnar sig för dem. Då och då kommer du med ord som inte ens jag förstår och det har hela tiden känts som om jag inte ens ska förstå det. Det har också känts som om det inte är för mig. Det viktiga i allt med dem är att de löser upp den form de sitter så fast i, när de ser dess mönster. Då skapas en nu form från det som inte är för mig att gå med dem till. Så vackert det är att få följa en människa i denna dans. Det gör mig ödmjuk och djupt tacksam.

Kära vän, det är också så du följer din egen dans i dig. Jag ger dig det du behöver i små guldkorn och så är det sedan upp till dig om och hur du vill plantera dem. Att så dina frön ger också överflöd och just nu lär du dig hur du kan sprida dessa frön med vinden. När jag ger dig ett frö så kommer samtidigt miljoner av samma sort. De som har den gåvan på samma sätt som dig, blir nu allt fler. De lär sig sakta vad kärlek är. I den mest smärtsamma situation är det svårt att inte visa och känna kärlek till ett nyfött barn. För att klara av att inte öppna kärlek behövs mycket ondska, som i det ögonblicket kan ta över din kropp. Det är bara de som inte vet vad kärlek är som kan fastna i ondskans garn. Då blir allt stumt och hårt! Även för dem min vän finns hopp när allt det hårda löses upp av energi som tar dem nära tillitens kraft till livet. Din svåraste resa dock är att sluta att rädda dem som inte vill, utan var med dem som vill gå i lära hos dig.

Innan denna tydligare öppenhet mellan dig och mig så fick du en massa ord, var nu med dem på ett annat sätt. Så möts vi snart igen. Och kom ihåg den som vet vad kärlek är kan inte vara ond min vän. Visserligen har vi alla grymma delar vi människor, utan att förstå att det är grymt. Det vet du, för dessa har du bit för bit tagit ansvar för. Det är ju det som är din visdom när du tar dig igen den. Grymheten kommer i två: det som du gör mot dig själv och det som du gör mot andra. Att inte släppa in din mor i ditt liv är en av dessa grymheter och att dessutom ta henne för given är en annan. Precis så som du gjort mot dig inte släppt in dig och tagit dig och din kropp för given. Så har du också blivit speglad där ute. Andra har tagit dig för given och inte släppt in dig. Så har du också behandlat moder jord. Så länge och så mycket hon har gett dig. Ja, du förstår detta nu och tar ditt ansvar och det gläder mig, något nytt öppnas och det speglar dig. Ta emot den spegeln nu för den är för dig. Våga det min vän och fly inte nu.

Jag lovar det och det känns i magen som fjärilar som flyger runt därinne och väntar på att få flyga ut. Jag vet att det är just dem som ska vara med mig för att vi ska göra det tillsammans, det som det väntar nu.

Från mitt ödmjukaste delar jag mitt liv med barnet i mig. Hon är med mig varje dag och lägger sin hand i min. Så dansar vi med livet hon och jag och då kan vi inget ta för givet. Just nu i detta ögonblick svämmar mitt hjärta över till oss alla vi människor som nu väljer att öppna det rena barnet i oss. Hon den visa i mig har alltid visat mig vägen, kärlekens väg. Hon skulle aldrig kunnat göra så om hon inte hade förmåga att bli som barn på nytt i livet allra nyaste födelse.

Så föds ni om och om igen, ni människor till mera växt. Glöm ej barnet, hon väntar på dig och hon äger alla livets nyanser. Så öppnas livet för alla.  Ja, vi föds om och om igen efter att vi vågat dö en smula.

Familjen bor i mig

När du löst upp din historia är allt fritt igen och du kan öppna för ett nytt sätt att se livet. Det kommer skapa en annan du som ingen känner igen. Med den personligheten kommer du sedan att se allt i din historia med andra ögon. Allt vi ser i livet är med den identitet vi skapat och andra människor ser på oss med den identitet de skapat. När vi förändras så ser de inte mer än vad som är deras begränsning därinne i detta nu. Med mer medvetenhet och närvaro kan allt detta förändras. Då kan vi möta varandra bortom vår personlighet. Precis som du gör när du jobbar och så och med några vänner, och nu också med din mor. Nya människor kommer också i din väg som inte sett dig förr och kan se från den du är i sig just nu. Men några stannar du med i hela ditt liv. Ni har en djup kontakt bortom era strategier. En ensam resa som du valt min vän, men du är inte alls ensam för många är med dig. Långt därinne är du hel och kan så återskapa den helhet du så vackert är, och öppna för den helhet som alla är. Kontakten blir då given med dem som just i ögonblicket öppnar den helhet som är given. Här håller livet allt som kommer i ett givet ögonblick till något större. Det större kan ingen äga och inte ens försöka. Ditt större tar dig dit. När ögonblicken kommer så är du i kontakt från något större i dig.

Allt detta landar i mig och är ibland svårt att förstå. När min väg korsar andras så växer vi tillsammans för en stund. Sedan går vi skilda vägar och nya kommer i min väg. Det känns heligt att leva så. Men några av mina vänner och familjen stannar för evigt, hur förklara jag det för mig?

När blodsband finns är syftet på din väg. Ni är förenade i all evighet och i den grupp för att tillsammans transformeras det på en större nivå. Svårigheterna är många då bilden av historien här också göms. Så länge hemligheter bevaras inom någon, hindrar det alla andra att tillsammans lösa upp det som en gång i tiden var helt givet. Någon är den som börjar, och om ni lyckas kommer alla en ny dörr att öppna. Ge inte upp min vän.

Vem tillhör min familj i denna stund och vad kan jag göra för att möta mig i den?

Du gör det redan kära vän, inget mer behövs just nu. Om du börjar göra så förlorar du allt nu. Så fortsätt som du gör utan något som du gör. Familjen är dig given så håll du dina ögon öppna med vem du tillhör och med vem som tillhör dig, inte personligen utan i det fält ni har gemensamt. I det fältet finns inget ägande eller någon band. Till den familjen räknas också de som du har valt att dela detta liv med innan du kom hit. Där är det fritt utan minsta…. Ja vad tror du jag här menar min älskade vän.

Minsta tror jag är massor…förväntning, råd, krav, villkor, vetande, etcetera.

Din tro min vän, kommer från din historia där krav och förväntningar höll dig tajt. Nej kära du när allt är fritt har du nått en inre frid och då kan du få andra krav, förväntningar, villkor och vetande som kommer inte från dig personligen utan genom det som kommer genom dig. Det är livets paradoxer. Så svårt för andra att förstå eftersom de tror att dessa krav kommer från dig personligen. Den dag de ser att du är något mer än den de har framför sig, kanske de också ser att livet alltid också kommer med villkor. Den villkorslösa kärleken har också villkor.

Tack kära för att du åter tar mig till paradoxer för ur dem växer jag med dig. Nu vill jag begrunda det du denna stund öppnat för. Det är som om jag öppnar mer och mer varje gång jag låter oss tala till varandra. Min tacksamhet till dig och mig.

    Att bryta igenom

Kan hjärtat vara öppet i kärlek när man är i rädsla samtidigt.

Samtidigt min vän är att vara i samtiden och samtiden förutsätter att allt är ett. När du denna fråga kan ställa så är du inte ett med dig. Om du var ett skulle du aldrig ställa denna fråga. Låt mig bena ut det för dig. Om rädslan är det du tror du är så skulle du känna den. Om inte så vet du inte vad rädsla är eller så är du inte rädd. I det första fallet har du inte kontakt med din rädsla och i det andra fallet är det en illusion som du skapar just nu för att du tror att du måste vara rädd. Hemska tanke tänk om du inte är rädd alls trots att du borde vara detta. Se nu vad som händer i dig. Om det är så att du borde vara rädd men inte är, då vet du också att det är andra som gett dig en bild över vad och när man ska vara rädd. Är du med så långt?

Vad är då ett öppet hjärta min vän? Hur vet du när hjärtat är öppet? Kan du veta när hjärtat är öppet? Nej egentligen inte för då skulle du behöva gå in i ditt hjärta och se om det är öppet. Nu är det nog så att ditt hjärta då skulle visa att ibland öppnar det sig och sedan stänger det sig. Vad du egentligen menar med ett öppet hjärta är kanske att du inte försöker styra hjärtat genom att försöka stänga det. Att styra hjärtat kan vi nog göra när vi framkallar hjärtinfarkt och blockeringar i blodvägar i någon del av kroppen. Det andra du kanske menar är att du vill hjälpa till att hålla dessa vägar öppna, genom att öppna dig. Hur öppnar vi då oss själva? Ja det kan ske på många olika sätt. Ett sätt är att inte skydda oss längre och det kan vara bra för oss men också farligt om vi inte vet när vi är där det är farligt. Ett annat sätt är att lösa upp det som hindrar oss att leva genom att ta oss igenom det och öppna det som vi gömt därinne. Ett tredje sätt är att öppna det som vi inte ens vet att vi öppnar. Från detta förstår du nu att när vi använder ordet öppna ditt hjärta så handlar det inte alls om hjärtat. Möjligtvis kan vi säga att blodet pumpar mer när något nytt sker. Ibland pumpar det mycket fort och ibland långsammare. I transformationen vet vi att blodet samlas mer koncentrerat.

Vad är då kärlek min vän? Kärlek är känsla som får människan att känna expansion och attraktion. Den får er att känna värme för oss och andra. Detta har ni kallat medkänsla. En del av er flyr kärleken för ni är rädda för den. En del gör kärleken förbjuden och andra använder den som makt. Men kärlek är mycket mer än så, det är ett tillstånd som finns i dig precis som tillit. Det tillståndet vet när du har kontakt med en annan själ, jag bortom dess personlighet. Då vet du med vem du kan vara i detta tillstånd, för dem har du redan valt en gång. Precis så är det med tillit, du bara vet, bortom någon ända känsla att det är det du ska göra eller dit du ska gå.

Hur förenas då kärlek och rädsla? Kan de vara samtidigt? Ja, det är då den äkta kärleken är där min vän. Du är då beredd att ta en risk och säga sanningen, vad det än må kosta dig i kärlek till dig och andra. När det sker så är kärleken och rädslan ett. Det skapas som fjärilar i magen. Det är då du också med det kollektiva mina vän. Alla dessa inre fjärilar sprider sig för vinden. Det är det världen och livet behöver nu. Då har du flyttat livet till ditt skapande och kreativa fält i kroppen som i sin tur har djup kontakt med ditt hjärta. I det ögonblicket tänker du inte alls min vän. Du bara är i ögonblicket och din kropp gör det den ska göra i djup förening i allt som sker. Allt är öppet i din kropp, därför kan tårarna bara komma. Då är inget stängt och så kan allt ditt mellanrum i dig öppna mer av dig och lösa upp alla knutar i din kropp. Lev väl min vän!

Vid källan kan vi vila,
och ta några djupa andetag.
Så många tårar som flödar i tidens stora gåta, tårar av sorg och vördnad i samma andetag. När insikten blir tydligt hur vi övergivit både modern och barnet öppnas den kontakt.som en gång var oss given. Den visa modern öppnar då åter sina ögon, hon som ingen ville se. Hon fick gömma sig för världen, den värld som kärlek inte kunde ge.

Nu vilar hon åter vid källan,
för att kunna ta oss till hennes och barnets inre frid. De är i djup förening i tidens varma famn,. där skönhet och ödmjukhet går hand i hand.

Hon böjer sig så ned och ber, tårar faller för jorden och dess stora gåta. Hon ber för barnen, alla barn av denna tid. Hon vänder sig till alla mödrar och säger: öppna ditt hjärta för barnet inne i dig. Minns kontakten med den lilla i kärlekens stora expansion.Det barnet finns i oss alla, både man och kvinna. Det barnet väntar nu på att åter få komma ut.

Sanningen befriar

Hur kan vi stanna med sanningen utan att bli triggade? Vad är det som gör att det är så lugnt i mig just nu och att allt bara är trots det svåra som kommer upp igen?

Sanningen befriar alltid om vi vill ta emot den och om vi inte värderar om den är bra eller dålig. Det finns ingen att döma, ingen att anklaga. Allt bara är som det ska. I det ögonblicket kan vi se livet från tre dimensioner: den verklighet som öppnar sig här och nu, den verklighet som är bortom det vi kan förklara och den verklighet som tar oss till mänsklighetens grymhet. När dessa tre förens blir vi fria och en inre frid lägger sig. Då kan vi hålla bilderna samtidigt i den verklighet som är i nuet. När du nu fått upp nya minnen från barndomen min vän så kan du inte längre fastna där eftersom du helar dem i samma ögonblick som de kommer upp. Vad skydd är kan vara mycket! Från sinnets erfarenhet om rätt och fel blir skydd att vara i vägen eller ta någon därifrån, såsom vi skyddar ett barn. Betänk att just du behöver bli utsatt för det du ska ta dig igenom, en plan som var där från början. Då finner modern en annan form att skydd som får dig att kanske just i ögonblicket inte känna för att du sakta ska kunna känna långt senare. Betänk också att denna överlevnad kanske också kom med dig in i detta liv och modern bara följde ditt öde. Så crazy allt detta må låta men livet har ju alltid en gåta. Den finns alltid bortom det med vårt sinne kan lista ut. För sinnet kommer alltid med vår historia och med det kan vi inte reflektera. I öppenhet och medvetenhet så avslöjas en annan verklighet.

Du är så modig nu min vän att ära modern i det skydd hon faktiskt gav dig bortom dina sinnens och samhällets sinnen av vad livet är. Det arbete du gör just nu med dem som än är i livet är värdefullt för helheten även om ni inte alltid förstår varandra i det du gör, i och utanför familjen. Du läker allt nu. Det viktiga är hur du öppnar dig för dina försvar så att de kan spricka upp och läkas, och ta en annan väg. Det gör vi alla i denna tid och ingen kommer undan mer än den som låser sig i gamla mönster. Det fantastiska är också att de också till slut spricker upp.

Du blir aldrig triggad när du håller flera perspektiv öppna, för det behöver då öppna henne som kan se dessa perspektiv. Hon den som kan se, är alltid lugn och vet att inget är en slump utan att allt för där och skulle ske.

Älskade vän, så vandrar vi på en ny stig du och jag. Du kommer inte att bli klubbad så många gånger mer, för nu ser du. Om du blir det kommer du ta det med en gång och säkert förstå att du inte kan värdera. Det är värderingarna som skapat sinnet. Själva händelsen och den du är i ditt ursprung vill alltid hela varandra, i vägen för det står sinnet.  Ja, min vän detta vet du sedan länge nu. När du jobbar finns bara du i ditt ursprung med dina trauman samt du i din överlevnad som enbart ”fakta” för att kunan bli genomlevd erfarenhet. Då ställer du åt sidan sinnet som tolkar allt. Det gör att du kan öppna det andra perspektivet och lära dig att allt kan ses på ett annat sätt. Det är så du transformerar dina överlevnadsstrategi och till slut dina försvar. De spricker upp så att kärnan kan öppna sig för dig. Nu gör du samma arbete utan att kropparna mötes med andra, det blir mer min vän och på ett helt annat sätt. Skillnaden ligger i att det kommer hålla längre. Ibland när kroppar mötes så slår sinnet tillbaka till det som var innan, särskilt de som jobbat länge med sig själva. De är så nära förvaren som alla håller hårdast, de som är närmast kärnan.

Nu kommer du att få möta din egen kropp på ett helt annat sätt. Du är nu ett med den kroppen och det påverkar andra på ett helt annat sätt. Det är nu och hela tiden. Du har smakat på det flera gånger under den tid nu, och det har gjort att du kunnat möta andra på ett helt annat sätt. Jag ligger inte alls så långt in. Det är bara att hämta. Din gåva min vän är att direkt se personens överlevnad och försvar som du nu i kärlek möter och vill ge en chans. Släpp det med syftet, det kan du bara knyta an till men inte veta. Men glöm inte att knyta an till det.

Anknytning är verkligen din gåva. Om du inte haft förmågan att njuta av livets ljusa stunder hade du gett upp livet. Hade du inte haft förmågan att läka både de inre och yttre såren, så hade du gett upp livet. Det var dina vackraste överlevnadsstrategier. Du knöt an till livet. Dessa överlevnadsstrategier lockade dock fram de värsta hos den som inte kunde leva sina. Det gjorde dig till syndabock och fick dig att bära deras värsta sidor för att transformera dem så att de skulle slippa göra det arbetet. Det var den enda kärleken du trodde att du var värd. Nu när den tiden är förbi sedan länge möter du nu andra som gör sitt eget jobb, och de som vill få dig att göra deras jobb blir frustrerade när du bara ler. Du säger sanningen som de inte vill höra och det gör att de blir förbannade, ett bra betyg för att det är sant. Denna gång tar du inget du bara ser och ler, samt fortsätter att vara ärlig. I början var det svårt då du fortfarande avvisade det som var så förbjudit. Det du inte kunde knyta an till. Det handlade om kärlek och din vackra själ.

Idag så ler världen när den ser hur blyg du är för denna själ, den själ som älskar inte bara livet utan också den jag är i dig. Det är genom den själen jag talar och upplyser dig. Jag använder dina ord och ditt sätt att tala om livet så att du ska förstå. Ibland är det nödvändigt att tala mer i gåtor så att du ska stanna längre i det okända för att hämta än mer av dig. Nu är vi vänner du och jag och jag kommer att fortsätta tala genom din själ. Välkommen kära du till jorden i detta nu.

Tack kära du jag har nu löst upp mitt största förvar: det som är förbjudit eller ska jag säga det jag gjort förbjudit för mig. Jag ger mig nu tillåtelse att äga min själ fullt ut. Jag får!!! Tårarna rinner och jag gläds med mig själv. Jag tackar min mamma för att hon lärt mig att avvisa mig själv annars skulle jag aldrig varit i livet nu. Jag hade aldrig överlevt. Det öppnade min resa tillbaka till mig och nu avvisat jag inte mig. Jag inkluderar och exkluderar och jag är fri. Jag tackar min far för att han lärde mig att se det större perspektivet. Idag så ser jag det inifrån min kropp. Det är genom den lärdomen jag har kontakt med dig.

Ja, min vän det är så du tar dig till det andra rummet. Människan lever i två olika rum samtidigt. Ni kan ta er bortom er personlighet. När livet visar sig från den platsen kan det du säger uppfattas som crazy av den som inte har erfarenhet av detta rum. Vi behöver kunna vara totalt närvarande och i total medvetenhet för att kunna öppna detta rum. Därifrån kan vi också förändra vår personlighet. När du möter någon bortom den du är, så kan allt hända. Ni skapar ett gemensamt fält där något nytt kan växa. Du möter den i dig som du ser i den andra. Alla människor är en annan av dig bortom din personlighet. Den som inte gjort denna resa kan inte heller förstå allt detta.

Var tacksam min vän att du har dem som gör denna resa tillsammans med dig. I ditt arbete öppnas nu den övergång som de som är i lära hos dig behöver ta sig igen för att möta den de är bortom sin personlighet. Den de är i sitt ursprung. En viktig förutsättning för att i sin tur kunna göra det med andra.

Föreningen öppnar en helt ny väg     

Så förenas jag med mina tvillingsjälar och vi blir ett. Vilken magisk natt och dag. Hur ska jag kunna förklara vad som sker, det som tar mig bortom den jag inte hade en aning om att jag också var. Viljan att dö och viljan att leva förenas i maktlöshetens gåta. Jag kan inte bestämma varken att få leva eller att få dö, men jag kan bestämma allt däremellan. Så magiskt! Jag får äga min själ, jag får säga sanningen, jag får vara den jag är, jag får göra ingenting, jag får stå i kontakt, jag får välja bort och till och jag får misslyckas. Jag inser nu att dessa två viljan att dö och viljan att leva var mina tvillingsjäler från min mor och far. De har nu transformerats som gåvor i mitt liv. Jag gråter i berördhet och kommer till än större inre frid. Jag är i djup kontakt och ser att under denna resa har allt kommit till en enhet och samtidigt har jag varit i en enhet med många fler. Jag mötte den stora moder och den stora fadern i mig. Jag mötte barnet och den visa kvinnan. Allt som för mig är gudomligt och heligt.

Från den platsen i mig öppnas en djup vördnad till allt och jag ber för alla dem som dör nu och för alla dem som väljer att leva på ett helt annat sätt. Inget kommer att bli som förut! En glädje öppnar sig i samma ögonblick som sorgen är djupt närvarande. Jag är i ett fält med min bästa vän och vi ber. Hur ska jag kunna veta vad som är mitt och vad som är på en kollektiv nivå i allt det jag känner nu. Egentligen spelar det inte så stor roll jag bara vet att jag måste stanna med det som är. Ur det helar jag min själ. Vad det än är så gör det mig samtidigt glädjefylld. Så konstigt och egentligen inte. Jag har redan erfarenhet av att vara i inre frid och samtidigt med många andra känslor. Samtidigt är mitt nyckelord nu.

Ja, under denna tid min vän har du mött allt som är heligt. Du knyter an till mig och till jorden i en djup förening. Se också hur hela ditt anknytningsmönter har förändrats i mötet med alla människor som kommer i din väg. Några vill stå kvar med dig nu och andra väljer att gå, så är och livet på denna jord. Du väljer i ärlighet och respekt tillsammans med vem du vill fortsätta denna färd.

Livsenergin finns där min vän och har alltid gjort det. Du sprider den med vinden och alla får ta vad de behöver. Du kan ”containa” din livsenergi nu så det innebär att det som tas av dig bara blir mer. Ju mer du ger desto mer får du. Livsenergi är inte uteslutande utan istället expanderande. Det innebär också att du inget kan göra, bara låta energin flöda. Den flödar i båda rum, i den ena med begripliga flöden och i den andra i flöden som är totalt obegripliga för den som inte tagit sig bortom sin personlighet. Du har också skapat en ny form som tar oss tid döden för att återfödas på ett helt annat sätt. Nu börjar du kanske få lite förnimmelser av vad ditt nya livskontrakt är. Sakta kan du börja skriva ned de olika delarna för att se än tydligare den helhet som nu skapats. Glöm inte din vision som jag gav dig för en tid sedan. Den äger du inte och den kommer att skapas om och om igen.

Nu ser du allt så klart, eller hur. Sanningen befriar nu i denna tid, att öppna det du hållit så hårt för att inte spricka. Nu öppnas ett nytt perspektiv på det som hänt. Det läker alla sår, ett efter ett. Det befriar dig att ta en helt annan väg. Där finns inget mörker och inget ljus, inget är ont eller gott, för här kan du inte värdera då allt bara är. När du håller båda perspektiven, det gamla och det nya, kommer du närmare ditt öde och ögonblick av enhet. När livet speglar sig i vattnet kan du se, att hela tiden lever du i två olika rum. Allt har alltid ett helt annat perspektiv. Det är livets paradoxer. Det är här jag vill visa dig allting. Då blir allt stilla och du ser, och det som var förbjudit blir nu det du till livet bjuder. Det nya är din gåva och det gamla din livs resas visdom. När dina två perspektiv i dig blir ett så möter du livet på ett helt annat sätt. Ögonblick av inre frid och frihet blir med dig alltmer, till större helhet i allt du ser. Det ger dig känslan av att vara en enhet, där allt är rent och enkelt och där inget du behöver mer.

Göteborg den 13 april till den 3 maj

Ingrid Marie Fridolf

 

 

Lämna ett svar

2 × två =