När berget reser sig i en ny tid

När berget reser sig i en ny tid

Nu är det ritualernas tid innan nyår 2021

Nu är det dags att knyta ihop säcken och öppna för den nya tiden. På onsdag den 30 december är det fullmåne 04.28, en fullmåne som tar oss ut på minnernas resa så att vi kan lägga allt bakom oss. En fullmåne fullbordar det vi behöver fullborda nu. Ta chansen att reflektera över året som gått och andra minnen som kommer upp.

I kärlekens tecken är allt möjligt om vi behåller vår egen kraft och inte tar av andra. Hur ska vår kanal kunna öppnas om vi inte själva är en enhet. Hur ska vi kunna vara en enhet i en större enhet om vi fortsätter att splittra oss, splittra andra och splittra de grupper som vi är. Gruppers själ kan bara visa sig när vi är i enhet. Gränslöshet, missbruk och egots sårade strukturer behöver läkas nu. Det görs genom att vi ser dem, inte försöker gömma dem, utan läker dem NU. Glöm inte att missbruk handlar om alla beroenden, det du är beroende av och det du gör andra beroende av. Vi kan vara beroende av så mycket: människor, saker, substitut såsom alkohol och droger etc.  Här följer några områden att stanna med nu en stund före nyår för att kunna släppa.

1) Pengar, balans och givande. Glöm inte att pengar är energi, de är inte längre materia. De kan göras om dem till materia, men det måste ske med största möjliga medvetenhet. Du vill säkert inte vara i kontakt med vilken materia som helst. Det ska vara meningsfullt och ge ett värde för att jag ska öppna för att omvandla pengar till materia. De pengar jag får av dem som följer mig är för mig heliga, då de representerar var och av dem och deras investering till livet. Jag kan inte hålla dem i min hand, då de går in på ett konto. De kommer aldrig att bli luft, för de är heliga. De kan inte användas till vad som helst, bara till det som är heligt. Varje krona håller jag i mitt hjärta och därinne omvandlas de till vad jag kan ge till var och en och till hela gruppen. Varje gång någon sänder pengar till mig ber jag för att få se vad jag behöver se i relation till den personen och helheten. Det som personen sänder med pengarna kommer också till mig. För mig är detta på största allvar och ur det kan kärleken flöda. Vi behöver betala två gånger för det vi får, till den som är här för att pusha oss en bit på vägen och till livet.

Med dem vi är med, där pengar inte är involverade, behöver vi ständigt vara i balans. Om någon ger mig behöver jag ge den personen och till livet samtidigt. Så när den personen sedan får av mig så behöver den personen ge mig och till livet samtidigt. Detta är en av de viktigaste universella lagarna. Vi skapar då en givandespiral som är andlighetens största gåva. Då får vi också av det gudomliga och moder jord, hur och vad tillhör livets mysterium. Det är så vi skapar balans i livet med andra själskompanjoner. Inget vi kan tänka ut med intellektet. Vi behöver var dag fråga vår intuition om vi är i balans. När livet flöder behöver vi inte ens ställa oss den frågan. Då ärar vi  varandra, inte i smyg utan öppet. Det är också så vi öppnar för ärandets spiral.

Denna julafton hände något märkligt i min familj. Jag har alltid givit massor i familjen och det har ändå skapat balans, eftersom de universella lagarna om balans också säger att föräldrar ger och barn tar emot, men bara tills den dag barnen är vuxna. När det skiftar vet ingen, det bara sker, inget vi kan tänka ut. Denna jul skiftade allt i grunden, den successiva resan till balans tog ett stort kliv. Det var en jul där andra stökade i mitt kök och jag kunde sitta och njuta, men något större hände. Detta år spelade vi julklappspelet och det slutade med att jag vann alla presenter. Alla blev så lyckliga, när jag satt där med ett berg av presenter framför mig. En befrielses stund infann sig. Det blev tack vare detta spel plötsligt balans i vårt system och alla kände detta. Jag kunde ta emot, också av mina barn. Nu var det inte själva presenterna jag tog emot utan något större. Var det kom ifrån vet jag ej mer än att jag var helt naken från min själ. Tårarna trillade sakta ned för min kind i vördnad och i en kärlek som jag aldrig upplevt förut. Mitt hjärta expanderade massor. Tiden stannade! Allt blev alldeles stilla och ingen sa något. Det kändes som en mycket lång stund och vi hade alla en djup kontakt. Min svårighet att kunna ta emot i min familj seglade ut genom dörren, så gjorde också fixaren. Efteråt såg jag att min gåva till dem, om än omedvetet, var att vara totalt naken från min själ, skör och sårbar, så att det gudomliga kunde komma igenom. Detta ögonblick öppnade det mystiska, inget vi kan planera eller tänka ut med intellektet. Det gudomliga öppnades, i ett magiskt ögonblick. För mig är det i ögonblicken, totalt oplanerat, som det gudomliga tar plats. Vi behöver ta första steget och sedan får vi hjälp. Mitt första steg var att överlämna köket till fullo denna gång, det öppnade allt!

Efter detta ögonblick ändrades allt denna julaftons kväll, hos alla, också barnbarnen. Till slut sa min äldsta son, vad var det som hände. Han som också dagen blev med sitt hus, vilken julklapp efter tre år. Här sitter jag nu med helt andra perspektiv på livet och detta delar jag med er och samtidigt med livet. Jag vill också säga att vi får gå mycket långsamt för att se alla dessa möjligheter att ändra perspektiv. För mig kommer varje liten sak jag fick i detta julspel vara helig för mig i resten av mitt liv. Det är inte längre saker, för mig representerar de nu andlig energi.

Varför allt detta om pengar och balans!!! Vårt förhållande till pengar är samma som vårt förhållande till livet. Om vi är snåla är vi snåla i livet, om vi är generösa är vi generösa i livet. Några frågor att ställa dig om du får en krona, vad gör du med den? Håller du den hårt för att inte förlora den eller investerar du den och tar risken att förlora den? Om du möter en människa i nöd, delar du då en del av den kronan eller håller du den hårt? Låter du andra betala för dig eller betalar du för andra (de får gratis)?

Balans skapar vi i givandets spiral och det är så vi kan öppna vår kanal från det gudomliga och moder jord. Om du ger och den andra inte ger något, så ger den andra inte heller till livet. Vi kan verkligen inte stoppa att ge, för då stryper vi också vår kanal. Vi kan bara vara ärliga och säga nu har jag givit, nu är det din tur. Förstår inte personen då måste du göra ett val. För min del måste jag gå. Annars stryper jag min kanal och blir bara dränerad. För det mesta handlar det vid dessa tillfällen om att jag mött en person som bara tar andras kraft och är gränslös. Mitt problem har varit att jag ger för många chanser. Allt detta mina vänner är så viktigt!!! Å andra sidan när balans uppstår öppnas det gudomliga, så vackert. Då flödar vi tillsammans.

2) Hur relaterar du till ditt sår idag? Det är ur såret vi har vårt syfte när det inte längre är ett sår. Det är det såret som är vår gåva till livet och det är ur det vi kan låta livet skapa ett koncept, om vi inte skapar det ur en egostruktur. För det mesta handlar egostrukturer om att vi vill ha personlig vinning, det tar oss alltid från andlighet. Det betyder verkligen inte att vi ska arbeta gratis, men vi behöver lära oss att det andra får också är för oss. Vi är varken större eller mindre än någon annan. Så många gånger jag mött människor som inte vill ha sitt syfte, för att de vill stanna i sitt sår. De försöker istället leva andras koncept. Det betyder att de stannar som barn. Det är dags för oss alla att växa upp nu.

Det finns ingenting som säger hur vi ska verka i världen. Det viktiga är att vi är våra egna ledare. Vi behöver också göra våra koncept tydliga och det kan vi inte göra förrän de visar sig. Det sker när där inte finns ett sår längre. För min del öppnades mitt syfte än tydligare sommaren 2018 när jag tack vare det som hände tog mig, där och då, tog mig igenom den sista pusselbiten i mitt barndoms trauma. Det såret är verkligen en gåva nu i mötet med grupper, eftersom jag mötte en destruktiv sexuell sekt som barn och vet vad det innebär samtidigt som jag har mött kärleksfulla flödande inkluderande grupper. Jag har erfarenhet av båda vågskålarna, och  det gör att jag kan stanna i mellanrummet. Tack vare mellanrummet kunde jag också överleva som barn. Mellanrummet är min gåva till livet, men jag äger inte det konceptet. Många med mig öppnar i dessa tider mellanrummet, men det betyder olika för oss då vår historia är olika. Från min kärna som jag skyddade som barn sådde jag frön (utan att förstår det då) och gör det än idag, numera naken från min själ. Det betyder att försvaren har lösts upp, och överlevnadsstrategierna kan då lättare transformeras en efter en tills allt faller. När mellanrummet uppenbarade sig, inget jag tänkte ut, såg jag också att jag i hela mitt liv varit i olika mellanrum i allt jag gjort och mött. Mellanrummet är nu inte mitt syfte, utan ett bidrag i form av ett koncept. När du ser mitt syfte ser du en person som sår sina frön så att empatiska själar ska komma hem till sig själva och till sitt syfte för att kunna öppna för ett av alla de koncept som världen nu behöver. Jag är själv en empatisk själ och har lärt mig den smärtsamma vägen, om vår resa i detta liv. I det skapar vi nya berättelser. För det mitt syfte, är jag beredd att riskera allt. Det kräver gränser och åter gränser, inte mot själen och kärleken utan mot reptilhjärnans automatik och gamla egostrukturer. Jag följer människor direkt till kärnan av vad de vill förändra. Kärnan i alla våra trauman är samma och de kommer att upprepas tills den dag vi tar dem, och tar oss igenom här och nu. Vi kan aldrig gå tillbaka. Vi kan aldrig söka vårt syfte, det kommer till oss när det är dags, och det finns alltid gömt i vårt sår.

3) Hur bryter du dig fri från gamla mönster och normer som styr ditt liv?  Vi väljer vad vi vill följa nu, särskilt i denna tid. För min del bryter jag just nu med många gamla berättelser som sitter i min kropp. De öppnar för helt nya berättelser som skapas inom mig, som kommer genom mig och i små förändringar därute. De nya berättelserna har med kärlek, kraft, gränser och ansvar att göra. När jag öppnar mina ögon så ser jag också att de berättelserna skapas av många samtidigt i många olika delar av världen. Jag ser också vad som pågår bortom dessa nya berättelser, men jag väljer mycket medvetet att inte gå in i detta och framförallt inte värdera åt det ena eller andra hållet. Jag ser också dem som använder andras energi för att beskriva kärlek och kraft, de som inte är i kontakt med sin själs resa. Det är många som spelar mitt i allt nu, när kärlek öppnar en ny väg.  I det går jag inte heller in, då skulle jag vara lika fast som alla andra i egostrukturer (också andlighet kan skapas ur en egostruktur)! När någon gör sig större oavsett vad det handlar om så är vi en egostruktur. Ett annat exempel: några forskare säger att D-vitamin i stora doser stoppar Corona och andra att D vitamin skadar levern och är mycket farligt! Jag går inte in i detta heller utan släpper det bara, då båda påståendena kommer ur en egostruktur. Min kropp vet vad den behöver och det följer jag. Att följa mode och trender är livsfarligt. Vi kan bara följa vår kärna som vill bli hel igen. Själen och egot kan ta oss till den platsen, ingen annan människa. Det viktiga är då att se att alla jag möter är en annan av mig. I det är vi våra egna läromästare.

3) Vad behöver du avsluta 2020.  Sanningen är den att de flesta av oss har djupt oavslutade affärer som fungerar som tunga vikter. Sanningen är också den att vi aldrig då får en chans att öppna för nya berättelser och arketyper. De är inte tillräckligt kraftfulla för att övervinna trögheten som detta historiska bagage producerar. Vi behöver lära oss att göra medvetna avslut. Framför allt hur vi använder ritualens kraft för att hjälpa oss att avsluta och begrava det som är dött i vårt liv på ett medvetet, avsiktligt och kraftfullt sätt. Och eftersom många av oss inte medvetet kan möta det som är slut i våra liv, skapar vi spöken i vårt oavslutade förflutna. Spöken som verkligen söker frigörelse och vägledning tillbaka mot ljuset. Vem vill bli hemsökt ytterligare 2021, av dessa energier och dess utmaningar? Men hur skickar vi dessa spöken till ljuset? För mig finns det bara ett sätt: i kärlek. Jag kommer att göra en ritual imorgon 29 december som avslutas i och med fullmåne den 30 december för att skicka det oavslutade till ljuset. Glöm inte att du kan älska, även om du inte blir älskad tillbaka. Denna gång blir ritualen i fyra delar:

  • Jag sätter mig ned och skriver all tacksamhet jag har för det lärande som jag haft i dessa relationer, situationer och händelser. För mig har detta arbete pågått under hela 2020 och därför blir nästa steg som kommer här enklare.
  • Jag tar kontakt i verkliga livet, via mejl eller brev med personer. Går inte det så väljer jag bara att skriva ett brev som jag inte skickar. Är det en händelse eller en situation som spökar skriver jag också ett brev till den händelsen, situation. Jag kommer att ha ett brev för varje person, händelse eller situation som jag vill avsluta.
  • Jag tar tid att stilla mig under en lång stund nu. Nu öppnar jag mig för något större och ber ljuset att ta hand om dessa spöken och från ett öppet hjärta följer jag hur de en efter en går till ljuset i min inre bön eller meditation. Jag lyssnar på vad jag får för svar, tar tacksamt emot detta. Skriver ned det längst ned på samma papper. Detta gör jag under dagen den 29 december. För en del av oss kan detta ta hela dagen.
  • Så går jag ut till moder jord klockan 04.28 den 30 december vid fullmåne och gör på mitt sätt en ritual och ber henne ta hand om dessa personer, situation och händelser. (kanske gräver jag ned pappren vi får se vad hon ber mig om) I gengäld får jag ge henne något och samtidigt lova henne att jag släpper taget i kärlek. Också här behöver vi balans.

OBS! Detta är bara ett förslag till ritual. Det finns massor av sätt att göra detta.

Under resten av dagen den 30 december kommer jag att ställa mig följande frågor.

  • Vad hoppas jag ska öppna sig nästa år som är annorlunda än detta år?
  • Vad ska jag göra för att ta mig till dessa hopp? Jag lyssnar och öppna mina inre bilder som vill visa sig. Bli inte förvånad själen vet redan allt detta!
  • Vad vill jag göra för att bidra till livet genom de gemenskaper jag befinner mig i så att världen kan bli en bättre plats?
  • Vems liv vill jag stödja och hur vill jag göra detta?
  • Vilka förändringar sker i mitt liv nu? Hur vill jag verka med dem?
  • Vad behöver jag ta ansvar för i mitt liv och på vilket sätt? Först måste jag svara på vad ansvar är för mig.
  • Hur vill jag fördjupa mitt spirituella liv? Först behöver jag svara på vad andlighet är för mig.
  • Hur vill jag verka för helheten och enheten i livet i stort i, i mötet med nära och kära samt i mitt professionella liv.

Önskar er alla en fin stund till nyårsnatten. I givandes stund är allt öppet och kärleken expanderar i vår kropp. Ett Gott Slut och ett Gott Nytt 2021 i en ny tid.

Vad är då mellanrummet

När vi arbetar med mellanrummet i Space in between är det mellanrummet mellan liv och död. Storleken och avståndet beror på vad vi har med oss för trauma tidigt i livet. När mellanrummet helar oss, för att vi ska komma till en annan verklighet, sker mirakel. Det är vi som gör det arbetet ingen annan, men vi får stöd av energi och andra människors kroppar. Det är magiskt att se hur människor kan ta sig igenom och på detta sätt få gåvor och världsbilder som de inte hade en aning om, allt bortom kontroll, förklaringar och helande. Det är ett fysiskt arbete, vilket innebär att vi ommöblerar allt i kroppen. Det är ett arbete där vi transformerar våra känslor så att de blir rena och öppna. Det är ett arbetet där vi ändrar alla våra tankemönster! Vi ändrar vårt psykologiska fält och öppnar för vårt seende och vårt intuitiva hjärta. Det kan ta oss till det mystiska för att här och nu öppna för den energi som kommer med oss in i detta liv med vår själ. Den energin är här för att transformeras på samma sätt som vi transformeras. Det betyder att också själen transformeras. Vi lär oss att se hur vi egentligen behövt allt vi levt, tills den dag vi öppnar för energi. Hade vi inte allt detta med oss fanns det inget att kunna transformera. Själv har jag investerat 1,5 miljoner i mig själv för att hitta min lilla prick i livets hologram där vi alla har en prick. Det är värt varenda krona. Det betyder inte att alla behöver göra så, allt beror på vilken historia vi har. Detta arbete, att komma till vår lilla prick, är magiskt!  Allt ska vi transformera och det sker när livet och själen tar initiativ.

Empatiska själar smärtsamma resa

Filmen om klippan (se länk nedan) visar vägen. Empatiska själar är både människa och gudomlig varelse i samma ögonblick. från början. Ja, när vi når till den platsen i oss senare i livet ser vi allt. Resan dit är smärtsam eftersom vi tidigt i livet aldrig passade in, varken i den ljusa eller den mörka världen, varken som människa eller andlig varelse. Vi är bara en klippa, ja om själen och egot hittar varandra igen. I letandet efter varandra är båda ”lost”. Kanske finner de varandra och blir till ett med vår kärnan, den vi är i vårt ursprung. Då är allt bara ren kraft i hela vår kropp! Inget vi kan skapa, det skapar oss när vi är sanna och tar oss ur alla våra försvar och låter själen transformeras.

Det är bara empatiska själar som både har ett ego och en själ som är ”lost”. De är här för att bli en klippa, och samtidigt lära sig att vara ”lost” om och om igen. Vi är här för att bit för bit offra allt som vi och vår själ skapat oss till att vara. Ja, båda två. Det är därför både vår själ och vårt ego är heliga. Se filmen: https://youtu.be/uh4dTLJ9q9o En relation mellan själen och egot och den som ser.

Själens väg för empatiska själar

Det är en stor skillnad mellan ett sårat egos bön och en bön från själen. Det sårade egot ber om hjälp medan själen reser sig som berget ur havet och ber om att få stöd i det som den redan gör. Ja, om nu själen har lärt sig det som den behöver lära sig där nere i havets djup. Den lärdomen kan också få egot att resa sig ur havet, men vårt älskade ego måste först locka fram vår själ för att själv kunna gå ned i havet (byta plats). Själen kommer bara om hon släpper taget om den energi hon kommer med till detta liv och väljer ett annat liv. Själen är då redo att överlämna sig till egot och den värld hon inte vet något om. Nu äntligen säger hon ja till det liv hon en gång valde men inte ville ha. Det liv och den kropp hon en gång förberedde sig att gå in i söker hon nu. När själen accepterat egot, kan egot välja att påbörja sin resa. Risken är enorm: att bli totalt ensam!!! Själens bön till egot håller dock allt:

”Nu kommer du att göra det du är mest rädd för i ditt liv. Älskade Gud och alla änglar och guider var med oss i detta. Släpp allt nu och offra det som du hållit dig fast i, i hela ditt liv. Jag brinner upp och ur askan reser jag mig igen precis som fågeln Fenix. Den resan är för dig kära du men på ett annat sätt, så att du också kan släppa. Älskade Gud för mig finns ingen annan väg nu än att gång på gång brinna upp och resa mig igen. Jag vet också att vår väg är att ge, och då får vi också. En gång trodde jag att det bara var smulorna som blev kvar till oss, men nu ser jag. Vi får inte bara det som blir kvar när vi gett till alla andra. Vi får också allt det alla andra får. Livet är magiskt när vi vågar att stå i hela vår kraft. Det kräver gränser och åter gränser så att andra inte tar vår kraft eller lägger sin kraft hos oss. Älskade universum och moder jord jag är med i livets skapelseprocess nu med vårt bidrag, för att omvandla mörker till ljus. Jag väntar bara på att egot ska göra sin resa. Vi kommer aldrig veta vad som sker, men allt förändras varje gång inte bara för oss utan också i allt. Den förändringen kan aldrig ske från ljuset eller mörkret. Det sker från det mystiska mellanrummet. Tacksamheten är stor. Vi gör oss nu beredda, och kommer att alltid följa din nästa utmaning från er båda, universum och moder jord”

När själen talar lyssnar vi och den lyssnar på oss. Så en dag är vi ett igen. Just nu kanske du inte kan se skillnaden på själen och egot, men vi tar dem båda i hand, och tackar dem för den resa vi gjort i arbetet med att omvandla mörker till ljus. Jaget (vår kärna/vårt själv) och själen dansar med livet i dess skapelse just nu. Egot är också med och står där och ser: men herre god ”jag är inget barn längre”. Det är nu resan till en ny personlighet börjar. Ju mer vi ändrar vår personlighet desto närmare kommer vi vår själ och till slut är de samma och i det ögonblicket har barnet växt upp och därmed är egots gamla struktur borta. I det ögonblicket är vår personligheten och själen samma, en ny struktur har skapats!

Låt mig beskriva för dig vad som har händer. Du står då fortfarande i ditt sår, men inte som barn längre utan som den vuxna som vet att såret egentligen är den smärta som är din att ta dig igenom. Den kommer till dig från dig älskade själ och du kan resa dig igen om du vill när själen brinner upp. Kanske öppnas då glädjen i dig att bara släppa allt och våga följa energin till havets djup för att kunna låta berget i dig resa sig igen.

Vertikal balans

En gång hindrade vi oss att gå till djupet och istället gömma oss i alla trauman, känslor och tankar som inte ledde någonstans. Men när vi insåg att vi skulle dra oss ned i havets djup öppnades en annan dörr. Smärtan var olidlig när vi kom under vattenytan. Då kunde vi inte andras. Det var som om någon drog oss på ett snöre längre och länge ned. Så en dag kom vi i vertikal balans med vår själ och då såg vi att alla dessa år djupare och djupare ned i underjorden var en gåva och vi visste att vägen var till botten. Vi såg då också att lika djupt vi gick, lika högt finns vi. Det var som ett gummiband mellan höjden och djupet som vi sträckte ut allt mer. Tack älskade ego för att du till slut gav upp och följde med till botten. Nu vet vi att det gjorde ont i oss varje dag. Vi vet också hur glad vi var när vi hittade mer av våra försvar, överlevnadsstrategier och våra gåvor som varit så förbjudna. Det var då vi ställde oss upp i glädje i orden ”wow jag hittade det”. Och så kom ett nytt varv och denna gång ännu djupare ned. Ibland tittade vi upp och det blev hissnade. Ska jag orka ta mig upp igen! Och då hörde vi det ljuvligaste musik långt däruppe som sipprade ned i en strimma ljus. Då förstod vi att glädjen tog oss ned och inte upp! Den insikten gjorde oss än lyckligare. Det finns hopp, hopp för alla att nå till botten. Nu öppnades en ny dörr. ”Jag undrar hur botten ser ut?”.

Från den dagen blev det inte mörkare och mörkare ju längre ned vi kom utan det blev ljus. Hur kan det stämma? Vad vi inte visste var att allt vi såg var från vårt inre ljus. Ljuset visade oss det som ingen kunde se. När andra behövde lampa för att lysa upp mörkrets botten kunde vi bara le! De såg dessutom bara under lampans sken, medan vi såg hela botten. Den kunskapen om vad vi såg kunde vi aldrig dela med någon. Ingenting, ja ingenting stämde längre i vad andra berättat om botten. Nu kunde vi tacka vårt ego: ”Tack och lov min vän att du aldrig tillhörde dem som letade efter ljuset”. För nu visste vi att detta var ett helt annat ljus som vår själ väntade på lång där uppe. Och i det ögonblicket skedde det som själen väntat på! Kraften tog oss i besittning i en stor explosion. Och där och då ovan vattenytan möttes vårt ego vår själ igen, som klippa tillsammans. Den klippan kan ingen rubba.

Horisontell balans emellan oss.

Det är nu vår själ talar om för oss att denna resa behöver vi göra om och om igen. Från det ögonblicket visste vi att egot litade på oss och var beredd att följa oss till nästa djup när själen brunnit upp igen och rest sig ur asken. Den vertikala dragningskraften bryts till slut och vi blir ett och det kan öppna ett samskapande horisontellt mellan vårt egot och vår själ till en ny personlighet. Det är bara i de ögonblick i livet vi är på den horisontella linjen som vi kan vara en klippa. Det är då vi kan samskapa med andra människor. Men de ögonblicken blir fler och fler eftersom motståndet att gå ned i djupet inte finns där längre och vi vet aldrig i förväg när vår själ ska brinna upp och resa sig ur askan igen.       

Kära läsare kanske vill du veta vem jag är som talar nu

Jag är bara den som står här och ser på din resa, du som valt en väg en gång som både har en själ och ett ego som är ”lost”.  Det visste du inte min vän för när själen visade sig så lät du dig inte luras att följa den utan följde istället egot till havets djup. Ur egot öppnades då mycket smärta, men också små strimmor av ljus mitt i allt mörker. De blev fler och fler till den dag du förstod att jag var du. Då öppnas ett helt nytt landskap till vilket du aldrig kan föra någon annan. Dit kan vi bara komma av egen kraft för att till slut hitta vår kraft. Missar någon den vägen, kan vi inget göra min vän. Det är bara sorgligt att se att det kontrakt de en gång skrev, inte blev i detta liv. Det är då du måste släppa, och inte veta vad som händer dem. Det är deras väg! Men ge inte upp min vän snart kommer en ny själ i din väg och på den vägen är det! Ja, jag vet att du i dessa ögonblick är nära att ge upp och tappar hoppet. Men jag vet också att när en ny dag gryr så är du där igen. Den resan ned i mörkret skulle annars vara alldeles meningslös min vän. Det är många nu som har den gåvan som föds till denna jord och det de har gemensamt är ett kontrakt att låta livet ta dem ned i mörkret för att där möta ett helt annat ljus. Ett ljus som vi inte ännu kan tala om. Vi vet bara när vi ser en av dem att de vet, och orden är då ganska överflödiga. Vi vet att de har en enorm kraft och det är den de är här för att bidra med på sitt sätt. De är också de människorna/själarna som vet vad kärlek egentligen är. Den som inte valt den vägen med ett livskontrakt som empatisk själ kan aldrig förstår vad vi gör, så förklara ej för dem. Det betyder inte att vi är speciella. Nej inte på något sått. Vi har bara valt en annan väg; att inte passa in.

Nu öppnas en bön i föreningens tid, en bön som har helt andra kvalitéer då allt är ett:

Från livets magi kan jag nu med tacksamhet tala till dig å Gud. Jag vänder mig till moder jord och bugar för henne och det gudomliga som båda finns i mig. Jag har funnit min själ och med den har jag blivit samma. Nu kan vi överlämna oss till dig. Det var en lång och smärtsam resa. I mig äro vi nu tre som har förenats till en enhet, jag, min själ och du min kärna som jag överlämnar mig till. Det är idag ointressant att separera oss tre men det fanns en tid då jag var tvungen att göra detta för att kunna se. En tid då både min själ och jag var lost i en dans i total förvirring. När allt blev tydligare kunde jag följa dig, du som alltid är där och alltid densamma vad som än händer mig. Jag kunde luta mig och vila i din famn, även om jag i stunder inte visste vem du var. Men du visste! I mitt hjärta har jag nu den resan som ett minne blott. Jag bugar också för min kraft och kärlens mysterium som får mig att alltid, vad som än händer mig, resa mig igen. Jag är du och har alltid varit du och nu är jag med dig, tillsammans med min själ. Vi är en enhet nu och kommer att så vara tills den dag jag lämnar jordelivet och öppnar något större. Å Gud, jag har inte ord för hur tacksam jag är. Mitt hjärta är vidöppet. Jag och min själ fann kärnan och därmed också dig. Å moder jord som talar till mig varje dag och lär mig om livets mysterium. Du håller allt och visar vägen. Min tacksamhet är djup. Ingen, nej ingen kan splittra mig mer, och på den vägen är det. Glädjen, kärleken och gemenskapen är enorm när jag kan ära både den människa jag är med fem sinnen och den andliga varelse jag är i flerdimensionella verkligheter. Så har det alltid varit, alldeles från början, och nu är jag tillbaka där helare än någonsin. Det kommer säkert en dag då jag behöver vandra ned i havets djup igen när min själ åter brinner upp av ljuset, men jag kommer alltid resa mig igen vad som än händer. Allt som sker är en del på min resa i detta liv, och på den vägen kan jag bidra till andra och till livet. Från djup tacksamhet vill jag ära alla andra som också gör denna resan. Vi är många nu och fler kommer! Vi ser, och vi ärar varandra för detta vårt val i livet. Det är hopp för mänskligheten, och som jag ser den enda vägen.

Vi är förlorade både i mänskligheten och andligheten

Idag så öppnar det stora kollektivet för det gudomliga med kärlek och ljus. Idag öppnar kollektivet för naturen och moder jords stillhet och närvara. Därför mindfulness, meditation, yoga och mötet med naturen. Men det gudomligas och moder jords grymhet vill vi inte ha. Då vill vi kontrollera och försöka föra alla bortom döden och till ett skapat liv av oss människor. Det finns en annan väg och den vet vi vad den är, vi empatiska själar! I det riskerar vi livet varje dag, tro inte annat. Det finns ett annat ljus mellan livet och döden som öppnar för det djupaste i människosjälen. Det är den vägen vi valt!!! Det betyder inte att vi vet!! Nej vi vet bara att om vi följer vägen att transformeras om och om i igen. Då är vi ”lost”, men på ett helt annat sätt. Glöm inte att det är både själen och egot som transformeras, fast på olika sätt. Så en dag är vi i en enhet med oss själva oh kan inte längre skilja ut vad som är egot, själen och vår kärna, då de alla är ett och samma som vår kärna. Det är den vi är i vårt ursprung, den vi alltid kommer att vara. Kärleken i sin kraft tar oss dit! Andlighet har inget med intellektet att göra, det är en mystisk kontemplativ resa där vi överlämnar oss till det okända i varje steg vi tar. Vi kan inte förstå eller förklara det som sker, på något sätt. Vi vet bara när vi är där. Den upplevelsen av att var en enhet kan inte beskrivas i ord.

Håll dina berättelser nära ditt hjärta!

Jag blir totalt tagen av trädet,
tallen som böjer sig för vinden.
Jag lutar min kropp mot dess stam och ler.
Här vill jag dö en dag, en öppen plats i skydd av skogen, på hög höjd och där människor går förbi.
 
Jag smälter med trädet en stund,
totalt passionerad av kärlek och totalt öppen flyter jag med.
Vi flödar tillsammans trädet och jag, i frihet och renhet.
Det finns inget att hålla fast vid, vi släpper bara taget nu.
Så härligt att vara galen, härligt kärleksfullt passionerat galen.
Många sådana dagar önskar jag mig nu.
 
Sitter stilla och njuter av skönheten och det rena,
glädjen att leva och vara fri är total.
Reser mig och dansar.
Det kommer en man springande, han ser, ler och springer vidare i dagens motion.
Inget mer behöver jag i denna stund.
Jag sätter mig igen och ber,
lägger stunden i mitt hjärta i tacksamhet till livet. 

 

Göteborg den 28 december 2020

Ingrid Marie Fridolf

                 

 

 

Lämna ett svar

sexton − 12 =