You are currently viewing När mörkret omsluter oss kan vi öppna vårt ljus. Det är nu empatiska själar transformerar mörker till ljus. Jorden bär oss!!!

När mörkret omsluter oss kan vi öppna vårt ljus. Det är nu empatiska själar transformerar mörker till ljus. Jorden bär oss!!!

Tacksam för en väg av grace

För min del så försöker jag inte förstå livet, och vill inte så göra. Hur ska jag någonsin kunna förstå mina tre barns själar, det är inte tillåtet för mig. Jag går bara där och ler på min väg när jag ser hur de avtäcker sig mer och mer. Djupt tacksam. Så väljer jag att leva livet! Men när någon försöker använda mig eller till och med försöker gå min väg då sätter jag en gräns. Ja också till min barn. De precis så som jag tillhör livet. När någon väljer att gå i lära hos mig pushar jag dem bara till sin väg. Det är det enda jag gör. För det kan de behöva ”klä av sig en del”, allt det som de skapat för att skydda vem de är. Ingen kommer undan, inte heller jag. Min största förmåga i livet är att jag kan ta människor direkt till sin kärna, och där finns ljuset. Det är ett ljus som lyser helt klart, det är ljuset vi finner i mörkret. Det är inte samma sak som ljuset. Detta ljus kan du bara möta i fältet av grace och nåd. Det är kärlekens ljus. När vi väl har fått se det ljuset vet vi och är bredda att öppna för det om och om igen, en resa som känns.

Empatiska själar har ingen annan resa än att möta sin skugga, om de vill komma hem och bidra till livet nu i denna tid. Varför kanske du frågar dig! Mitt svar är då att de både har en själ och ett ego som är ”lost”. De betyder också att de har närmare till sin kärna om de väljer den vägen. På den resan behöver vi en läromästare och själs kompanjoner. Att tillhöra en grupp där alla gör denna resa är magiskt.  Ja, det är just vad det är livet, det är magiskt. Jag gratulerar alla som väljer denna väg. Själv har jag gått på denna väg sedan 20 år, men det är först nu jag börjar skönja varför efter att blivit använd av både det gudomliga och moder jord. Det jag nu skriver om är min resa och alla dem som jag fått gå vid sidan av, efter att livet gett mig en ny struktur som inte är min. Ja, så är det när vi låter oss bli använda i det livet behöver. Livet letar upp en person för oss som är ren på insidan, den person som kan följa oss en stund till svår egen läromästare. Jag har varit lyckligt lottad att finna två sådana personer i mitt liv, eller så var det de som fann mig. De har tagit sig igen stora bitar av sin skugga och hämtat hem det som var förbjudit för dem. Jag är djupt tacksam att jag fann just dem. Idag ser jag med ödmjukhet och tacksamhet på när jag själv valde den resan.

Idag är jag medveten om att mina himelska guider är med mig, på samma sätt som jordens guider. Jordens guider har jag haft kontakt med sedan barnsben. De himelska tog det en stund för mig att lita på. ”Helig är jorden, helig är guds moder.”  För mig betyder den strofen att jorden är guds moder. Helt annorlunda än vad vi brukar säga. Moder jord är källan till livet, inte en resurs. Vi brukar ju säga att gud skapade jorden. Ja, så står det i bibeln. Jag ser det som att att inte bara jorden eller himlen är med oss människor utan också en tredje väg; energi. Denna mystiska magiska väg i varje litet steg vi tar öppnar mellanrummet. Så min fråga till dig blir nu vem håller vems energi? Utan jorden, vad hade vi då?  Utan det gudomliga, vad hade vi då. Ingenting och det är där allt börjar. Vi är i en ny skapelseberättelse nu, en kollektiv och en individuell i den kollektiva. Vi människor har både en individuell och en kollektiv själ. Det är vår svåra resa, och det vet empatiska själar. Jag är djupt tacksam att få gå vid andra människors sida för en stund. Med en del stannar jag länge och dem med mig som kollegor eller ska jag säga själskompanjor. Själskompanjoner låter hårt så jag väljer istället följade ord: att våra själar dansar med varandra i respekt, vördnad, ödmjukhet och tillit. Då är allt i balans mellan oss.

Vi har bara två sätt att leva våra liv: att se att allt är ett mirakel och heligt eller att se att inget är det! Det finns ingen väg däremellan. Sorry! Denna helg öppnade universum och moder jord för mirakel. Det heliga och sacrala space som öppnades har inget att göra med det som vi i mänskligheten försöker kontrollera. Det har heller inget med religion att göra. Nu möter vi en tid där ingen har tolkningsföreträde, där vi alla är våra egna ledare. Det är bara de som vill leda eller som vill bli ledda som har svårt nu.
Allt sker bortom. Ingen, ja ingen vet något om det ögonblick som är i dagen när mirakel sker. Inte du inte jag, men vi blir använda om vi kan överlämna oss och samtidigt stå i vår fulla kraft. Vi kan aldrig säga nej när livet behöver oss och andra i jordens alla hörn när ett mirakel sker.

Vi behöver sätta gränser

Ibland blir min gräns tuff och ibland är den mjukare, allt beroende på vem jag möter. En del vill bara använda mig och döma mig när jag ser vem de är, också i sina grymmaste sidor. Det är så vi använder människor när vi inte ser att vi använder dem för att bli sårade igen. Det sår som vi skapade projiceras då på andra. När vi väl täckt av skammen är det lättare att inte hamna i försvar. Med dem som hämtar hem allt till sig själva kan jag stanna under kort eller lång tid. Det är aldrig jag som gör jobbet, det gör de själva också i mötet med det gudomliga och moder jord. En del lämnar och andra som lämnat kommer tillbaka och en dag så lämnar också jag. Frågan är om det blir i kärlek eller med en gräns! I den gränsen finns också kärlek. Båda är möjliga från kärlekens rum och leder till ringar på vattnet på en kollektiv nivå. När avskedet blir med gräns så förstår en del, och andra vill inte förstå. Då står jag då i djup sorg av att inte kunna nå fram. Så släpper jag!

Jag har alltid litat på energin och den glömmer jag aldrig. När jag inte själv förstår kommer alltid en ängel och smäller till mig. Det är jag djupt tacksam för, eftersom det ger möjlighet till kärleksfulla möten och avsked. Vi behöver bara lära oss i vårt hjärta vad kärlek är. Det är definitiv inte samma sak som empati som istället får oss att bli naiva. Medkänsla däremot är närmare kärleken eftersom vi i den precis som i ödmjukhet, respekt, vördnad och tacksamhet inte trasslar in oss i den andra.

Svårare är det med avsked med dem som är narcessistiska, eftersom allt cirkulerar kring dem. När så är fallet kan det aldrig bli balans. I några fall har avskedet då blivit med en mycket tydlig gräns. Kvittot tillbaka blir då ofta grymhet. Ett bra kvitto på att det var rätt gräns. Den grymheten tillhör då inte mig, en viktig lärdom genom livet också i min familj. Vi kan aldrig stanna med en narcessist, och än värre en psykopat. När vi lärt oss se detta måste vi gå, och vi behöver också sätta en gräns. Det som många av oss är så rädda för. Empatiska själar vet detta och för dem är det inget problem för de har redan förlorat allt. Det är empatiska själars gåva i livet. Ja, när de lärt sig detta!! Det är därför de är här, i denna tid just nu.

Till havets botten

Vi människor är här för att ta oss till botten av vårt djupaste vatten, vår skugga som vi har lagt på havets botten. Den vägen är jordlig. Vi har olika sätt att öppna för denna jordlighet och det är våra koncept som vi bidrar med till världen. När vi väl kommer dit ser vi helheten och en dag förstår vi att det är den enda vägen hem. Det först då vår själ kan transformeras. Empatiska själar kan aldrig gå till ljuset för att hitta sig själva. Då brinner de upp med sin själ och mörkret kan ta över utan att vi på något sätt kan hindra detta.

För min del så blir jag så lycklig när jag hittar mer av mig, även om det är svårt. Jag har lärt mig att på livets väg lämna mina försvar, genom att ta mig igenom dem. Jag vet att jag behöver bli renare och renare inuti, alltså lösa upp det som blockerar mig inne i min kropp. Det är då den jordliga och gudomliga energin kan flöda fritt inne i mig. Båda behövs! När jag sitter fast visar livet mig detta genom smärta. Den smärtan kan flöda fritt om vi inte blir sårade. Det är aldrig roligt att se vad vi gjort mot oss själva och andra, men det är vårt ansvar att ta oss igenom. Ingen annan kan göra det för oss. Blir vi sårade så vet vi att vi använder den personen för att låta oss bli sårade. En mycket grym sida vi människor har! Det är det som skapar krig tills den dag vi möter en person som inte vill kriga! Både män och kvinnor gör detta, men på olika sätt. Mäns krig är lättare att se, medan vi kvinnor manipulerar från våra subtila draman. Vi behöver lära oss att också vara synliga när vi hämtar hem våra projektioner. Män å anda sidan behöver lära sig att vara mindre synliga och dra sig tillbaka när de hämtar hem sina projektion för att sedan gå ut igen. Sedan kommer en tid för oss båda att ta ansvar och be om ursäkt till dem vi har dragit in i vårt krigande och våra draman. Det gör ont! Säg inget annat!

Hur vet vi när våra gränser är äkta och när de är en projektion!

En bra fråga att ställa sig varje gång. För mig är det rent när jag inte har något personligt i det jag gör. Då är jag inte heller ensam, både det gudomliga och moder jord är där. Jag vet också var mina gränser går, allt handlar om kraft. Jag ger inte bort min kraft eller tar av någon annan. Den vertikala balansen är då där och den kan vara enorm. Kroppen är fylld och flödande. Den balansen växer ur grace/nåd och det rena ljus som växer ur jorden till himlen och inte tvärtom. När vi växer ur jorden möter det himmelska oss på halva vägen.

Om jag då möter en annan person med sin gräns på samma sätt så är också den horisontella balansen där samtidigt. Det är så vackert. Då står vi båda i vår fylla kraft och då är vi med vårt syfte och bidrag till livet. Den som håller allt detta är gruppens själ och den kollektiva själen.

Många av oss människor tror just nu, att bli ett handlar om att bli lika och att vi då respekterar varandra i kärlekens och ljusets rum. Det tror inte jag! Vi kan inte bli ett om vi inte hittat vår unikhet, dvs vem jag är i mitt bidrag och i det bli ett med mig själv. Det förutsätter att jag tar mig igenom stora delar av min skugga, där jag har gömt det som var förbjudit och min grymhet. När jag är ett med mig själv kan jag bli ett med allt!

Samskapande kan stödja denna process om vi gör allt för att bli så unika som möjligt. Inte genom att jämföra, utan genom att hämta hem de gåvor som är ämnade för var och en av oss. Det är därför vi behöver skapa våra egen koncept utan att ta av andra eller ens höra andras. Det konceptet kommer med oss in i detta liv och kommer en dag att bli vårt bidrag till livet. För en tid kan vi behöva låna andras kanal och koncept för att kunna öppna vårt eget. Det är bara under en övergångstid för att lära oss om livet och om hur koncept kommer till oss. Vårt konceptet bara är där och väntar på oss. Då vet vi också att ett koncept värker fram ur vår kropp. När vi sedan möts i ett samskapande för en gemensam uppgift finns inte ord för vad vi kan skapa. Vi ärar varandra på denna väg och lyfter fram varandra. Är vi däremot rädda för att andra ska ta vår kraft eller att vi ska förminska oss kommer vi inte lyfta fram någon annan. Paradoxen är att då lyfter vi inte heller fram oss själva. Låter vi andra ta av oss utan att sätta gränser blir vi aldrig ärade, och det gör bara att andra tar mer. Vi förlorar vår kraft. Paradoxen är att de som tar också förlorar sin egen kraft. I detta sitter vi fast tills vi blir en ”blöt fläck” och bestämmer oss för att att oss igenom vår skugga. Att bli en ”blöt fläck” är verkligen en gåva i livet.

Om vi inte vågar ta oss till vår ”blöta fläck” kan vi inte hitta vår kärna. Det är också då vi ser att både vår själ och vårt ego är ”lost”. Det finns massor av överlevnadsstrategier och ”shadow archetypes” att möta och ta oss igenom för att skapa ett flöde. När vi väl påbörjat denna resa tar den aldrig slut. En sak vet vi då mer och mer, när vi är vi vår fulla kraft och när vi tar av andra.

”Vad du lägger i korgen min vän tillsammans med andra kan transformeras till en gemensam själ, den själ som var där före dig och som väntar på din skapelse. I det behöver du veta hur du ger bort din kraft och när du tar andras kraft ( ja in I minsta detalj). En enda som i cirkelns kraft tar eller ger bort gör att möjligheten att bli ett försvinner inte bara i dig, gruppen utan också till alla genom den energi som vi sprider som ringar på vattnet. Den cirkeln är då förbi.

Ta ditt uppdrag nu på största allvar och håll kontakt med gruppen och helheten i varje litet steg. I det kan du bara vara din egen ledare. Då växer magi till det gemensamma bidraget. Det är inte du nu, det är vi. Ett vi växer bara när vi vet vem vi är och tar vårt ansvar.”

En dag vet vi bara att vi är här för ett större syfte  

Empatiska själar, vet och kommer alltid att veta att de är här för ett större syfte. De har valt en svår väg med en massor av trauman, och den vägen ”kommittar”. De måste ta sig igenom för att komma hem. Den vägen är smal och kräver gränser. En sak till har de gemensamt och det är att de aldrig fått lära sig att sätta gränser. Det är därför de kommer bli mycket bra och suveräna på detta. Det är också därför de kommer att bli bra och suveräna på att spegla andras gränslöshet. De vet allt om att vara gränslös. Att vara gränslös innebär att vi förlorar vår kraft och vårt syfte. Den kraft som är ämnad för just oss. Den kraften finns gömd i våra trauman. Den kraften och det ljuset hittar vi i mörkret inte genom att gå till ljuset.

”Så lite vi människor vet vad kärlek är. Kanske en dag öppningen är där. Det världen väntar på! Då är vi tillgängliga för sanningen, inte vår sanning utan sanningen med stort S. Den kommer inte till oss, utan genom oss. Vi kan aldrig använda den för våra personliga intressen. Vi kan vi ta emot den sanningen när barnet i oss växt upp. Från den dagen blir vi inte sårade mer, vi har bara nya lager av smärta att gå igenom till ny växt för jorden. När det kan ske i ett samskapande blir insatsen allt större.”

Empatiska själar har både en själ och en personlighet som är ”lost”.

Vi människor har till skillnad från djuren en individuell själ. Djur har enbart en kollektiv själ (gammal visdom). Den kollektiva resan för oss människor innebär att vi först behöver hitta vår själ. För empatiska själar är det komplicerat eftersom också själen är ”lost”. Empatiska själars själ hade ingen plats när de kom till denna jord. Det gör att de är än mer ”lost” än någon annan på denna jord. De är vana att bära för andra, ge bort sin kraft, förlora sig i andras energier, ha problem att sätta gränser. Ja, så mycket mer. Men de har också en annan sak gemensamt. De står i kontakt med det gudomliga och jordliga i alla steg de tar. Det har de alltid gjort och kommer alltid göra. När de kommer i kontakt med detta medvetet igen vet de att de ser genom sin kärna. I början är allt omedvetet, men sedan alltmer medvetet.

De har kontakt med det ljus som växer ur mörker. Det gör att de aldrig kan gå till ljuset för där kan vi möta mörkret. Ja, ett annat mörker. Låt mig förklara. Det finns två mörker… det vi kan ta oss igenom och det som tar oss i besittning. De sista mörkret är livsfarligt och ligger där på lut. Det andra mörkret kan transformeras till ljus och när det sker tar ljuseet och kärleken oss i besittning om vi kan överlämna oss. Det handlar om nåd och grace och kommer som en följd av att vi valt att at ansvar och vandra in i vår skugga. Vi kan säga att det finns ljus och mörker och så finns det, det mystiska. Det mystiska är det transformerade ljuset. Det öppnas bara för den som fått nåd. För empatiska själar är det vägen.

För att tydliggöra detta ännu mer kan jag säga att det finns dem mystiska magikern som kan transformera mörker till ljus och så finns det den svarta magikern som kan transformera ljus till mörker. Hitler var också en magiker. Vägen till ljuset, det magiska ljuset, handlar om att gå igen alla dina mörka arketyper och hämta tillbaka det som du gjort förbjudit och gömt i skuggan. Det är den transformationen som bidrar till större transformation.

Den som missbrukar detta för eget intresse behöver vi sätta en gräns till. De kan få några chanser men inte fler. Dessa gränser behöver världen nu, de sprider också ringar på vattnet. Gränser och kärlek är nog denna tids viktigaste parametrar. och kom ihåg att en gräns är också kärlek. Vi här för att sprida ringar på vattnet i båda dessa. Hade vi stannat med en gränslös person som inte vill se vad den gör sprider det också ringar på vattnet och gränslösheten kan få fortsätta. Vi gör istället två saker; vi sätter en gräns och så går vi. Kanske vi säger att den dag som de ser och är beredd att ta dig igenom är jag där om de vill, och det kommer göra mycket ont. Den som hamnar i förvar har alltid någon grymhet att skydda. Det är när vi skyddar våra grymheter som mörka krafter kan ta oss i besittning. Vi måste möta vår grymhet, vad det än kostar oss. I det samhälle vi lever i idag finns massor av grymhet, men vi lever i det och är därför blinda tills den adg vi ser.

En annorlunda resa

Jag började medvetet vandra min egen skugga för 20 år sedan. Jag hittar mer och mer, och idag blir jag så lycklig när livet tar mig till nästa transformation. Många som gått och går i lära hos mig har också den erfarenheten och andra hamnar i förvar. För mig är allt ok, alla får göra sina val. Jag gör mina val för att jag ska kunna arbeta för ett större syfte. Jag själv är inte särskilt intressant, mer än att jag vill arbeta med att göra mig mer och mer tillgängligt för det mystiska. Många gånger blir jag bara använd, och andra gånger får jag också del av det jag gör som då också är för mig. Det är många med mig som går denna väg nu. Mitt problem har varit att jag ger för många chanser. Jag har varit naiv i min empati för andra människor. Det är min skugg-räddare som kommer in och min blod donator. I den första attraherar jag dem som vill göra mig till syndabock och i den andra vampyrer. När jag väl gjorde om dessa till mina gåvor så håller de livet för andra för en stund. Jag började då också se vampyrer på ett annat sätt, ja dem jag mötte. De var inget problem, när vi kunde mötas i en ljuvlig dans mellan att jag gav dem mitt rena blod och de sög ut giftet ur mig. Denna dans kan bara ske när vi båda har tagit oss igen arketypen och lossat vår gåva som vi gömt där. När dansen alltmer växte bytte vi uppdrag. Jag fick det rena blodet och sög ut giftet i den andra. Min skugg- räddare blev också en gåva eftersom jag har en gåva att se andra människor skugga, nu när jag är medveten om den gåvan. Idag räddar jag ingen, alla har ansvar för sitt eget liv. Om någon försöker rädda mig sätter jag en gräns. Med dem dansar jag också för att visa dem till sin räddare. Om de fått rädda mig hade jag förlorar den vackra gåva som kan öppna sig ur min skugga när jag transformerar det som jag behöver gå igenom. Även syndabocken är idag en gåva då jag ser när andra försöker lägga något på mig som inte är mitt. Jag håller det en stund och så speglar jag tillbaka. Allt det jag skriver om här handlar om hur vi gör om det som är splittat i oss till enhet och helhet. Ingenting i vårt liv är egentligen ett problem, det är bara möjligheter när vi tar oss igenom. Det innebär också att vi projicerar allt mindre på andra. Ett bra sätt att veta att vi inte projicerar är att se att vi inte dömer och värdera något. Allt bara är, både våra gåvor och vår grymhet, när vi inte har ett personligt intresse eller försvarar oss. Vi blir bara mer och mer nakna, tills en dag vi lever helt naken från vår själ. Allt som sker kan bara de som är på denna resan se. De andra projicerar fortfarande och kommer att fortsätta att döma och värdera, också den som är naken. Jag nämnde här bara några av de arketyper som jag transformerat till en enhet och helhet i mig. Ur den vägen har andra arketyper dykt upp som stödjer den resan, såsom wounded healer, skamanen, allkemisten, magikern och läromästaren. När de tar mig i besittning kan jag aldrig säga nej. Jag hade aldrig mött dessa om jag inte tagit mig igenom min skugga. Mer om detta i nästa blogg!!!

Denna väg är inte för narcissister, då de alltid ställer sig frågan ”vad finns för mig i detta”. Narcessister gör två skaker; de lägger sin skugga på andra och de tar kraft av andra. Värst är psykopaten. Jag har lärt mig och idag väljer jag bort. Förr stod jag kvar i min tro att de kunde förändras. Jag har nu lärt mig en annan väg: gränser. Bakom mina gränser finns också kärlek. Jag dömer ingen! Men jag håller i min empati så jag inte blir indragen.

Det får aldrig finnas ett personligt intresse i det vi gör som empatiska själar. Kommer sådan personer i vår väg behöver vi sätta en gräns och i vissa fall också välja bort dem. När vi arbetar med energi är detta livsviktigt. Människor som har ett personlig intresse kan inte arbeta med energi. Jag har sett detta så många gånger, och då blir det manipulation. Det öppnar för krafter, som jag i alla fall inte vill stå i. När vi arbetar med energi blir vi använda av krafter som också håller oss, kärlekens krafter om vi har gjort vår resa.

Kraft har inget med styrka att göra

När empatiska själar har transformerat mer och mer av sina strategier och öppnat för de gåvor som de är här för att bidra med till världen kan de öppna för att arbeta med energi. Vi behöver också skydda våra gåvor för att kunna överlämna oss och gör det som livet pockat på. Då börjar resan av initiering efter initiering. Våra delar värker fram och inget vi kan lära genom att tänka eller prestera. Vi kan då inte lära av andra mer. Livet är verkligen en gåva i denna transformation.

Just nu skyddar jag ”systemisk ledarcoach” som expanderar till mer kraft. Dess symbol är magisk! Jag fick den av en vis kvinna i Malaysia som sade att jag en dag skulle vara värd den när jag förstod dess innebörd. Då skulle jag dela ut den till dem som är värd den. Den tillhör inte mig och i mötet med den har vi alla samma värde, vi som är värd den. Så kommer det också vara för dem som var och i sin tur kommer att dela den vidare till. Om vi medvetet ska kunna ge kraft som kommer genom oss behöver de vara beredda att investera i oss själva så att vi kan vara i vår egen kraft. Tillit är grunden. Den tilliten hittar vi bara i i mötet med oss själva och med dem som vågar konfrontera oss i vår grundvalar. Det är också kärlek. Kärlek är att släppa taget om sig själv. Om det vet empatiska själar, eftersom de lärde sig det tidigt i livet. Som vuxna är detta något annat, det är att släppa taget om det vi håller hårt, vårt ego, och transformera dina försvar till gåvor. Stannar vi med försvaren expanderar inte kärleken. Kärleken växer ut den enhet som skapas när försvaren krackelerar. Med glädje ser vi att så sker mer i världen nu, och i dessa tider blir vi både mer öppna för att bidra med det vi ska bidra med utan att äga det. Samtidigt blir samhället mer narcissiskt i vårt förhållande till det vi gör. Inte alls konstigt i tider av kris, då håller vi hårt om det vi vet tills det släpper. Så finns det dem som inte gör så, utan förstår att kris är där för att vi ska möta oss själva i vår skugga. Den kraft som kan öppnas ur detta sår kan bara komma i dager om vi inte blir sårade. En som får en smäll, också av mig, kanske en dag ser det jag ser. En del kommer tillbaka och säger att de är tacksamma medan andra försöker dölja detta. För det mesta gör jag inget för livet ger oss alla de smällar vi behöver för att lära oss att se. En väg vi måste kunna investera i, utan att förvänta oss något, som de empatiska själar vi är.

Jag har tidigare skrivit om spirituell narcissism som skapas när vi har för mycket personligt intresse i det vi gör. Empatiska själar är här för att öppna det som sker bortom de personliga. Det som de måste skydda en tid tills det verkar av egen kraft. Att gå vidare och transformera sin personlighet är alltid en smärtsam resa. Att dessutom kunna spegla andra i deras personlighet, är en svår resa om personen inte kan se att det just är en spegling. Då hamnar alltid det du speglar tillbaka till dig. Människor som ser att du ser, lämnar dig alltid om de inte vill att du ska se. Människor som vill det förstår också att du gör allt för ett större syfte och av kärlek, även om det gör ont. Ja, om du nu gör det! Ibland kan det också hamna om makt! Makt har inget med kraft att göra!

Det magiska ljuset ges till den som ger

Vilken paradox igen! Vi ska behålla vår egen kraft och samtidigt ge, hur går det ihop? När ljuset kommer genom dig så ger du. Så som jag skriver nu är att ge. Det ljuset kommer till den som har gjort den resan redan. Det gudomliga kommer som ”grädde på moset” när du har tagit de svåraste stegen! Det är också då du kan berätta så att andra kan förstå. Du kan aldrig göra med någon som du inte själv gjort och tagit dig igenom. Det är därför allt kommer ur kroppen när det är dags och vi kan aldrig lära oss av andra. Det gäller också kollektivt i det vi arbetar med. Följer vi andras koncept blir vi kopior. Mörkret kan ta tag i oss när vi tar andras kraft.

Samtidigt vet vi att samma insikter och gåvor uppstår hos många när det är dag. Det är som om livet väntar på detta ögonblick. Går du denna väg så kommer du att se från ditt inre, när människor tar kraft eller ni båda får samma uppenbarelse. Ser du inte kommer livet tala om det för dig. Du behöver lita på dessa gåvor du har att se, även om du är rädd för att sätta en gräns. Det har ju en gång tillhört vår vardag att förneka denna vår gåva; att se sanningen.  Läs min om detta i tidigare blogg. För mig är det alltid så att det ska vara svårt att komma och lätt att gå. Denna väg är inte för alla! Det är en väg som ständigt ”kommittar” att stå i sanningen, inte din sanning utan sanningen med stort S.

När väl själen hittat hem till sig själv börjar vår resa hem till själen. Den resan gör om din personlighet, gång efter gång. Varje sådan transformation ger ringar på vattnet och öppnar vägen in i det nya paradigmet. Varje sådan transformation tar dig närmare din gåva i liv efter liv. Kom alltid ihåg att du är ”good enought”. Brist på kärlek är det största traumat vi har på denna jord. Men vi behöver också lära oss vad kärlek är. Empatiska själar behöver möta andra metoder än de gamla och de nya som nu skapas. Att mötas i energi är en väg, där kan vi aldrig ljuga för oss själva. Nu kanske du förstår att livet handlar om mörker, ljus och energi. Den energin är magiskt och det är där vi jobbar. Då använder livet oss i den tid som är nu. Nedan finner du en del saga som jag skrev 2012 till mellanrummet när jag verkade just i mellanrummet i välfärdens Sverige. I nästa blogg kommer fortsättningen på sagan. Ja, hur det gick sedan.

Den kom som en vind….Det var en gång en vind, som först kom som en liten pust utan att någon märke den puff, puff puff sen försvann den.  Den dagen, första gången var det en man som fick en känsla, samma känsla som infinner sig när du drömmer om natten och vaknar och känner att något viktigt hänt men du får inte tag i vad det är, och så bara försvinner det bort. Mannen går förundrad hela dagen, så började han skriva och pennan för honom till ord som han inte förstår orden handlar om medkänsla, möten, lyhördhet, tillit, samman, relation, vem, fokus. Vid samma tillfälle på en annan plats har en annan kvinna uppfattat en rörelse som börjar svänga och den svänger med sakta pendelslag som en not där tystnaden är lika viktig som tonen. Vibrationerna och texterna sprids mun mot mun från denna dag… och vinden får kraft

Nu börjar det blåsa som en sjöbris och fler och fler njuter av dess fläkt och orden blir till meningar och planteras vidare i olika delar av världen. Vi måste lyssna på människor, vem är vi egentligen till för, varför kränker vi människor och gör dem offer.  Men de som sitter i båtarna och styr bryr sig inte . De är fyllt upptagna med att styra. De bygger finare och starkare motorer för att snabbare och snabbare ta sig fram. Ingen ser bakåt och ingen ser under båtarna. Vad är det de rör upp i vattnet och vad är det i historien som börjar komma ikapp dem som de flyr ifrån. De ordnar tävlingar om vem som är bäst och vilken som har störts styrka. .…. . men de märker inte hur det börjar röra sig under deras båtar och plötsligt utan föraning blåser det upp till kuling.

Alla blir rädda, men några i båtarna börjar nu vakna och med ett stort lugn tar de över rodret när människorna blir livrädda. De håller båtarna med fast hand. De följer med djupa ögon vattnets rörelser och hör sången ” Älska mig för den du är….” Deras ögon blir större och större och nu ser de plötsligt men vi kränker ju folk, vi talar om för dem vad som är rätt för dem, vi låter dem bära allt vi inte klarar av ….. men kan vi häva kulingen så att det inte blir storm.

Det lugnar sig och båtarna går igen på lugnt vatten. Snabbat vaknar kaptenen på båtarna … nu ska jag styra igen – min båt som jag har ansvar för.  Några i besättningen bestämmer sig för att gå i land och mönstra av. Mönstra av gamla mönster.  På stranden sitter de och ser ut över vattnet och himlen. De lyssnar på vindens sång – kom, kom, en ny båt väntar. De börjar bygga flottar, nybörjare igen, de hjälps åt, och just nu behöver de ingen kapten. Någon kan hugga, någon kan binda, någon kan göra flotten stabil, någon annan gör den vacker.. ja alla har någon att bidra med och det löser sig av sig självt. Så är flotten klar. Roller delas upp och de ger sig av. Lite läskigt är det och det känns pirr i magen .. hur ska det gå, kommer vi fram, vad händer om det blåser. Och blåsa kommer det att göra.

Herrar och damerna på de stora båtarna ser flottarna och skrattar – som stenåldern ha, ha.  I horisonten mörknar det. På flotten tas det fart. De ser mörkret och hör hur det mullrar. Snabbat samlas man och har rådslag, vi måste söka skydd, det ser oroligt ut, hur kan vi hitta en plats av lugn, hur passerar vinden, hur kan vi fånga energin. De tar sig in i en vik där de har skydd från två höll, gräver sig ner i jorden och bygger sig ett skydd.

Men herrarna och damerna på båtarna de gör ingenting. De vet att de klarade sig sist i kulingen. Dessutom har de gjort bättre och bättre båtar. DE säger vi är så skyddade på dessa stora båtar med stabilisatorer och annat. Men vad de glömmer är att de som med stort lugn höll deras båtar sist inte finns kvar. De fortsätter sina fina middagar och när stormen kommer … ja du vet vad som hände.

När det mognat tar sig flottmänniskorna ut ur jorden och ser all förödelse och allt kan bara bli bättre. Nu behövs all kreativitet hos alla, så låt oss lyssna, låt oss bjuda in det främmande orden som kom som en vindpust och växte till en storm. Och från den dagen så visste de att vinden har något att säga och de stannar i tystnaden.” Marie Fridolf

Det börjar med samhället   

Tro inte att allt börjar med familjen. Nej det börjar med samhället, och det börjar till och med tidigare. Redan innan befruktningsögonblicket är vi skammade för att inte passa in. Sedan föds vi in i en familj där vi inte heller passar in. Vi kan inte vara den vi är med våra gåvor bortom de fem sinnena. Det gör oss högkänsliga, empatiska, bärare, medberoende, skuggräddare, bloddonatorer, osynliga, syndabockar etc., men också narcissister, prostituerade, vampyrer, missbrukare, martyrer etc. Vilken väg som vi väljer ur alla dessa (som är många fler) avgörs om vi är bredda att se vår grymhet och naivitet. Alla dessa är överlevnadsstrategier och behöver mötas som sådana. Samhället stödjer dessutom flera av dess arketyper. Men vi vet att vi måste ta oss igenom dem och transformera dem. För empatiska själar är det nog lättare att se detta eftersom vi alltid har haft kontakt med krafter bortom de fem sinnena.

Vi behöver dock lära oss om dessa krafter. De som är onda och de som är goda. Nu skulle jag inte kalla dem så men det finns olika typer av krafter och i det får vi inte vara naiva. Det finns också olika typer av människor och inte heller i detta får vi vara naiva. När vi jobbar med energi så tar vi oss igenom allt samtidigt, inte bara samhället och familjen utan så mycket mer. På den vägen är det! Och det kan vi inte göra någonting åt. Vi styr inte energin utan energin styr oss. I det har vi inga verktyg utan verktygen skapas när vi går och kommer genom oss.

Tidigt i livet fick vi stänga av det mystiska, anpassa oss och lämna vår unika resa. Vi fick inte heller äga våra egen känslor och vår intuition. Det gör att vi attraherat mörker tills den dag vi bestämmer oss för att ta oss igenom. Den tiden är nu, det är nu vi behöver så våra frön. När vi arbetar med energi så är inte egot med. Det är bara kroppen. Vi går bortom orden. Det nu vi behöver välja körlekens väg och den är inte enkel men sann!

Energin upprätthåller vår själ tills vi får kontakt. Nästan alla empatiska själar är rädda för sin själ eftersom de djupt därinne vet att de har ett tufft uppdrag i detta liv som innebär att de behöver lära sig att stå i kärlek och i sin egen kraft, vad som än händer. De vet också att den kraften inte räcker utan att det gudomliga och moder jord kommer att vara med dem. Ja, när de vågar ta steget. De kan se skillnad på lögn och sanning.

Empatiska själar hade redan som barn kontakt med sin kärna som är förankrad både i det himmelska och det jordliga. Det gjorde att det inte fanns någon plats för dem. Först blev deras själ och sedan egot ”lost”. Som jag ser det så kommer inte bara själen in i detta liv med både gåvor och det den ska lära sig. De gör också egot. Många överlevnadsstrategier har följt med oss i många liv. Jag anser att det är ointressant att ta reda på dessa liv. För mig är det energi som vi behöver arbeta med i detta liv.

Att vara lost är de empatiska själarnas styrka

Empatiska själar har både en själ och ett ego som är ”lost”. Det tål att sägas många gånger. Det har gjort att vi inte passat in redan från början av vårt liv. Själen, som kan se och är intuitiv och kan öppna för det mystiska och tidigare liv, hade ingen plats i vår begynnelse. Dessutom har den med sig något från tidigare liv som den gjort som den i detta liv måste ta ansvar för. Jag har därför i mitt arbete sett så många människor (empatiska själar) som är rädda för sin själ, denna själ som kan öppna en personlighet med en enorm kärlek och en enorm kraft. Dessutom har många av dessa personer inte heller fått äga sin kropp, sina känslor, sin tankar och sitt psyke. För att kunna hantera allt detta har de skapat överlevnadsstrategier i form av mönster som både skyddar själen och personligheten. Vad jag har sett under mina verksamma år är att själen först måste hitta hem och därifrån kan vi få kontakt med vår själ. Vi börjar därför vår resa med vår personlighet för att se alla våra mönster och från den platsen ropar vi på vår själ. Det är en mycket fysisk och jordlig resa. Ner i myllan! Sakta börjar vi äga våra känslor och gör om de neurotiska till flödande, vi lär oss att se våra tankar som tar oss från livet och vilka som tar oss till livet. Kroppen börjar att tala till oss, liksom vårt psyke. Under denna tid är det som att minnena av vår själ vaknar till liv. Sakta börjar vi att erkänner att vi har dessa förmågor utöver det jordliga, som de själar vi är. Vi lär oss nu mer om dem och öppnar för den enorma kraft som väntar på att bli levd genom vårt hjärta. Många blir rädda för kärleken när den tar oss i besittning. Det är inte alls konstigt för långt därinne vet vi också att den kan vara destruktiv. Så en dag vet vi bara att vi behöver transformera denna kraft och då är livet där och tar oss till situationer där vi blir ”en blöt fläck”. Detta sker gång på gång och tar aldrig slut. Personligheten transformeras gång på gång tillsammans med själen så att den du är kan visa sig. I havets djup kan du få en spegel av den du varit och nu kan komma att bli. Så brakar allt loss och du tar dig upp igen och där är din själ också nyförlöst. Det är nu kärleken tar oss i besittning. Det är så vi tar oss igen liv efter liv i detta liv och i föreningen mellan själen och egot föds ett nytt barn, en ny personlighet. De är en smärtsam resa som lär oss om medkänsla, kärlek, gränser och liv.

De flesta av oss har glömt och gömt, vem vi är i vårt sårade barn. När kontakt uppstår börjar resan hem, hem till vår själ som tar oss hem till den vi är. Då växer vårt sårade barn upp. För en del av oss är resan också en annan, då också vår själ glömt och gömt! Vi är två som är ”lost” på den resan, både den vi skapat oss till att vara och vår själ. Vi är båda förlorade i universum eller i jordens mylla, och kanske en dag plockar en stjärna upp vår själ. Nu lär vi oss att först ge space till vår själ, långt därinne följer vi alla dess steg och väntar. Vi kan inte gå någonstans eller göra något, bara vara där. Det kräver mod och tålamod, då vi inget vet! Och så en dag kommer denna vackra själ hem, hem för att kunna ta kontakt igen. Då ser vi så tydligt, att vara ”lost” är hållandet på denna resa! Tårarna flödar, vilken gåva att få följa denna vår själ. Tårarna flödar nu än mer när vi ser, ser att resan också lärde oss om den människa vi är. Då vet vi att vår resa hem, är i samskapande med vår själ. Vem som leder vem kan vi aldrig veta, på vår resa hem till den vi är.

Den mörka energin

Ondska finns också och det får vi aldrig glömma. Den energin precis som kärleken väntar på att ta oss i besittning. För mig är det bättre att inte jobba med energi om man inte lärt sig dessa gränser. Ondska kommer från splittring istället för förening. I ett läge där vi inte vill äga vår grymhet utan splittrar av den så är ondskan där och gör sig beredd. Hur stoppar vi då den? Genom att vara medveten om när vi splittras i förhållande till när vi kan hålla oss hela, göra oss medvetna om när vi projicerar och inte vill äga vår grymhet. Alla de sk. grymma arketyperna kan omvandlas till en gåva när vi tagit oss igenom dem och låter dem använda oss medvetet. En vampyr kan suga ut giftet ur en person för att den ska komma till enhet och helhet med sig själv. En syndabock kan öppna för att bära det som någon inte vill äga för en stund för att visa den vad den inte vill äga för att den personen ska komma till enhet och helhet. En bloddonator kan låna ut sin kanal för en stund så att en annan person kan växa ut den tills den gör sig fri för att gå sin egen väg när den lärt sig vad enhet och helhet är. Den osynliga kan gör allt synligt i mellan det som vi kan se och det som är osynligt för oss med sin förmåga att de allt ord, det som inte har ord.

Ondska däremot är inte grymhet, utan ondska är en energi som kan ta tag i oss. För att det ska kunna ske behöver vi vara ”lost” från vår kärna. När vi är i kontakt med vår kärna, den som vet även om vi inte vet, kan både själen och egot vara ”lost”. Så sker alltid i transformation och den som håller oss är vår kärna. Den del av oss som vi alltid omedvetet litat på.

För min del så har jag alltid litat på att något håller mig och att jag landar på mina fötter igen. Det är kärnan som står i kontakt med det gudomliga som guidar oss så att själen hittar hem och jorden så att vi står stadigt för att kunna ändrar vår personlighet. Så en dag blir egot och själen nästan samma och då är vi nära den vi är i vårt ursprung. För empatiska själar handlar det om kärlek och kraft.

Livet består bara av paradoxer

Inget är någonsin som vi tror, bara en massa paradoxer. Vi bearbetar i nuet det gamla utan att förstå vad det är. Vi behöver själva gå igenom det vi ger till andra. Att ge är nyckeln, men vi ger inte till den som tar.

I varje strategi vi har finns ett missbruk. Missbruk betyder att vi gör oss beroende av någon eller något samt att vi gör andra beroende av något eller någon. Det kan naturligtvis vara substitutet såsom droger, men också människor som vi inte har gränser till. Behovet av tillhörighet kan få oss att stanna där vi inte ska vara eller att fly eftersom vi inte vågar vara nära. Missbruk är alltid en kompensation för det som vi gjort förbjudit.

Vi kan aldrig jobba med energi så länge vi finns i ett missbruk, ett beroende. Energi kan bara flöda genom oss när vi inte är beroende. ”Attachment without attachment”. Vi behöver transformera denna arketyp. Det är det första steget för oss alla. När vi gör det kommer vi att bli förvånade! I det arbetet vi gör i workshops och utvecklingsprogram som systemiska ledarscoacher är att öppna för energin så att den kan transformera oss till enhet och helhet. Det arbete är magiskt. Gruppen och gruppen själ visar oss vägen. Det är inte vi som gör det utan energin som kommer genom oss. Detta måste upplevas för att förstår!

Jag är idag djupt tacksam för alla mina trauman. Nu vet jag att i dem gömde sig en enorm kraft och kärlek som jag idag står i. Hur ska jag kunna förklara det för dem som vill bli av med sin historia. Nej det går inte. De tycker bara jag är crazy.

”Denna ljuvliga dag i ljusets vagga, i det ljus som vi kan se i mörker, finns inte ord. Det ska vara så, för bortom orden finns livet. När sedan livet kommer behöver vi sätta orden på det. För många av oss kan det vara svårt, och då får vi gå med allt tills orden kommer. Inte alls konstigt för precis så kommer livet. Vi vet inte vilket liv som ska uppenbara sig. Vi går med det i förundran under lång tid tills det tar form. När den formen visar sig ler vi och så en dag kanske, bara kanske, så förstår vi vilket liv som skapats. Vi närmar oss nu den mörkaste dagen på året. Sedan står det stilla en lång tid innan det vänder. Njut av denna tid för då är ljuset klarare än någonsin, också i mörkret.”

Välkommen du som vill lära dig att arbeta med energi.

Säkert har du jobbat länge med dig själv och ändå vet du att du inte är fullt hemma i ditt bidrag. Idag finns inte de ”metoder” som empatiska själar behöver i någon större utsträckning. Vi behöver metoder där vi verkligen får överlämna och i vår totala oförmåga. Space in between är en sådant koncept och i det arbetar jag bland annat med energi. Se mer: http://www.spaceinbetween.se  Också andra koncept hos andra som är systemiska ledarcocher tar oss till den plats som kan transformera våra mönster och öppna den kraft som empatiska själar har. Se mer: http://www.systemiskledarcoach.se. Arbetet med energi är också ett fysiskt arbete med cirklar av transformation. Kärleken är där i varje steg vi tar. Detta arbete kan vi inte förstå om vi inte prövar. Det går inte att läsa sig till eller på annat sätt ta del av. Den symbol vi håller har skyddande krafter som kan hålla energin på sin magiska plats. Vill du veta mer: läs på www.systemiskledarcoach.se. där ser du också symbolen i form av en logga som jag beskrev i början av denna blogg. 

Jag har skrivit denna blogg nu innan vintersolståndet för att tydliggöra mörkrets olika krafter och för att berätta att det finns vägar att möta livet. Vintersolståndet, den dag då det är som mörkast och den tid som följer kan öppna mer liv som väntar och är redo att se dagens ljus, tillsammans med det ljuset som kommer åter. Från början sägs det dessutom att Jesu födelse var den 21 december, sedan ändrade man det för att bryta loss det från gamla traditioner. Vi är i en tid igen för att bryta, ja vi är i ett mellanrum mellan gamla och nya paradigmet. För mig har den 21 december blivit en dag i stillhet sedan jag började denna resa hem för att öppna för något nytt!!!

Jag hoppas att du som läser detta inte missbrukar det. Det betyder också att det inte tillhör varken mig eller dig. Om du vill sprida det i denna form är du välkommen, men detta är inte ett allmängods. Vi skyddar det som systemiska ledarcoacher.

Vad är då systemiska ledarcoacher? Vi är empatiska själar som är våra egen läromästare. Vi lever den berättelse som skapats för och av oss i detta liv. Alla har sina egen koncept som var med oss från början i livet och som successivt växt fram. Vi är verksamma i att stödja andra till sin läromästare och sitt koncept, och i det går vi bara några steg före. När de är hemma så släpper vi. Ibland får vi också släppa innan när det inte finns gränser, respekt och tacksamhet. Vi kontrollerar inte varandra och tar eget ansvar, det enda som håller oss samman är ett kontrakt vi har skrivit. Alla kan komma och gå och komma tillbaka från hemsidan. Vi kanske inte ens har kontakt, men vi vet vårt värde och tar det på största allvar. Vi har inget personligt intresse i det vi gör. Kanske kommer vi verka en kort stund, kanske längre, det får livet påvisa. Vi leder oss själva och är måna om att inte ta eller ge bort kraft. Vi tar ansvar för våra liv, vilket ingen annan kan göra åt oss. Detta innebär att vi ständigt förändras och ingen leder någon, men ibland leder vi tillsammans. Vi är i ständig transformation. Vill du bli en av oss! Kontakta mig gärna på marie@mariefridolf.se så beråttar jag mer. Läs mer http://www.mariefridolf.se.

Med tillönskan om ett ljuvligt vintersolstånd

Göteborg den 18 december 2021

Ingrid Marie Fridolf

 

                            

 

Lämna ett svar

9 + 5 =