Våra härskartekniker är förgången tid

Varje litet ord jag säger eller handling jag gör påverkar det större pusslet. Jag har själv erfarenhet av att ha lagt min makt i en annan människas händer, och den smärtsamma upplevelsen har gett mig en läxa. Men den har också öppnat för en helt ny del av mig som var djupt förträngt. Allt jag säger här verkar på en individuell och en kollektiv nivå. Och jag tror att det är vi människor som öppnar kollektivet. Vi ser och hör det vi vill se och så skapas nya rörelser, både destruktiva och konstruktiva. Dessutom vet vi inte vad som är det ene och det andra. Kanske är det helt tvärt emot det vi tror. Bara framtiden får utvisa vad dessa rörelser skapar. Vad är det för arketyp som slumrar i oss i rörelser om; ”compassion och hjärtats öppnade”, ”mäns övergrepp och Me too”, ”klimat och miljö för nästa generation (med Greta)”, ”vandringar till Europa och gränsbevakning i USA” etc? Ja, listan kan göras oändligt lång.  Vad är det för nya myter som vi skapar som vi bara ser embryon av?

För mig är det kroppen som visar vägen. Den talar till mig hela tiden och jag lyssnar. Den talar i ljudvågor, vibrationer, inre bilder och röster och jag lär mig varje dag vad de betyder. Just nu är jag i en fas då levern varje dag gör sig påmind i sin vibration. Jag ler och ser och ibland sköljer en djup ödmjukhet och glädje över mig från min kommunikation med en frigjord lever. Låter det knäppt, ja kanske men min lever, lever. Jag vet också att när det är sanningen jag möter så startar vibrationen och sprider sig ut i hela kroppen. En mycket behaglig upplevelse. Allt bara för att ge ett exempel. Samtidigt blir det då också tydligt att det behövs en närvaro och en långsamhet om jag ska kunna vara i en sådan inre kontakt. Denna lever tar mig till Cassandra och profetian. Jag vet inget men min kropp vet och hon är min profet, kroppen min.

När smärtan är koncentrerad är risken för traumatisering starkast samtidigt som den håller oss vid liv. Det är då vi kan öppna mellanrummet.

Den hierarkiska och kraftsugande gruppen

När vi talat om grupper i vårt samhälle är det den moderna gruppen, något annat än den definitionen av en grupp som varit där från urminnes tider. I den moderna gruppen kommer man aldrig nära och den innehåller hierarkier med över och underläge. Detta är inte den grupp som kan ta oss till en annan logik. Härskartekniker kommer från denna form av grupper ofta inom en organisation eller samhällsinstitutioner och är då förknippade med social status inom en grupp. De förutsätter att det finns en hierarki. Teknikerna går att använda från underläge men de infinner sig mera naturligt från en position ovanifrån. Begreppet härskartekniker konstruerades av Berit Ås för att visa hur män bibehåller sitt grepp om kvinnor i organisationer. De sker ofta mycket omedvetet från generationer av dominansbeteenden. Det finns sju härskartekniker:

  • Osynliggöra någon är att tysta och marginalisera genom att ignorera.
  • Förlöjliga någon är att genom ett manipulativt sätt framställa någons argument eller person som löjlig och oviktig.
  • Utestänga någon eller marginalisera vederbörandes roll genom att undanhålla väsentlig information.
  • Dubbelbestraffning är att ställa någon inför ett val, och utsätta vederbörande för nedvärdering och bestraffning, oavsett vilket val vederbörande gör.
  • Påföra skuld och skam är att få någon att skämmas för sina egenskaper, eller att antyda att något som någon utsätts för är dennes eget fel. Detta sker ofta genom en kombination av förlöjligande och dubbelbestraffning.
  • Objektifiering är att kommentera eller diskutera ens utseende i irrelevanta sammanhang.
  • Våld eller hot om våld är att utnyttja sin fysiska styrka mot någon för att få sin vilja igenom, eller att påpeka att den möjligheten finns.

Men också kvinnor har tekniker för att styra över män, de växer ur familjen och framförallt handlar det om att de där styra över barnen. Jag läste en amerikansk traumastudie alldeles nyss som visade att våld till barn framförallt utövades av kvinnor i hemmet.

Kvinnorna blev offrade som ett kollektiv i detta paradigm och det har öppnat en djup kollektiv projektion till att göra män till förövare och förneka att vi kvinnor också är förövare, men på ett helt annat sätt. Som jag ser det så har vi både maskulina och feminina härskartekniker. Kvinnors tekniker har mer manipulativt beteende framför männens dominans beteende. Männens är hierarkiskt dominerande medan kvinnornas är kraftsugande, och det mönstret sitter vi tillsammans. I kvinnornas tekniker finns inte inslag av över- och underläge utan snarare ett behov av att ta kraft, inte för att härska utan för att få kraft. Jag brukar kalla vissa mammor vampyrmammor. De är de som suger energi av sina barn för att leva. Nedan beskriver jag sju tekniker som jag mött och här sätter ord på. Jag har ytterligare två som kommer senare. Båda är kopplade till orakelsyndromet som jag kommer att berätta om i nästa blogg. Läs och begrunda hur dessa verkar i dig;

  • Martyrskapet makt – hon som älskar att offra sig och ser en helighet i detta offrande. Hon står där villig att bära för andra så att de försvagas. ”En dag ska de komma ihåg mig. Om inte så när jag är död”. Barnen får växa upp med inre våld på sig själva. Ibland är detta värre än yttre våld. Denna kvinna hotar med pappa, vilket gör honom också till förövare. I sin värsta form hotar hon att ta sitt liv.
  • Förförelsens njutning – hon som njuter av att förföra andra så att de tappar sig. Ofta använder hon känslorna som sitt vapen och när hon har fångat något i sitt känslogarn kan hon klippa till. Det sker ofta genom att den hon förfört får bära hennes mörker. En tidig död, för den mannen som görs till förövare.
  • Den svagaste länken –hon som snabbt hittar den som har ett syndabockskomplex och gör den till den svagaste i en grupp dit man kan gå för att lägga sitt sår. Hon är den som bereder väg för denna dynamik då hon också själv är syndabock. Hon är den som hittar andra kvinnor att bränna på bål, inte för att få makt utan för att hålla tillbaka kraft. Hon tar kraft av andras misslyckade, både män och kvinnor. Är med och dömer andra för att skydda sig att själv bli dömd. I sin värsta form kan hon också ”gotta sig” sig i allt detta.
  • Dina fotspår – hon som väljer att gå i andras skor och nästan kryper innanför denna persons skinn. Hon kan i detaljer utöva en annan människas liv, tills den dag hon har förbrukat den människan. Det är hon som lever sitt liv genom barnen, särskilt sin dotter. Hon är den som i en grupp suger blod.
  • Får andra att gå ens ärenden – hon som väljer att ligga på soffan och äter praliner eller gör sig sjuk och svag. Alla tassar runt henne och i grupper tar hon mycket kraft och energi. Hon vill aldrig förändras och göra något nytt för antingen är hon mer värd eller så har hon ingen kraft.
  • Genom ordets upprepning – hon är den som för ritualens baksida tillbaka till livet. Låser in hela familjen i ritualer som hon skapar och ger henne inre kraft. Hon slår sina barn med orden och skapar rörelser som gör mannen som kollektiv till förövare. Helt plötslig är alla män pedofiler, våldtäktsmän och våldsamma. Annars är de svaga och velourpappor.
  • Intuitionens fasa – hon är den som säger sig vara medial och tar kraft av andras liv i detta utövande. Hon skapar en tävlan med alla, utan att för den skull bygga in en hierarki. Hon tävlar bara med alla och vill vara värst. En del använder farliga vapen i det krig som hon skapar med sina barn, sin man och deltagarna i de grupper de deltar.

Samtliga dessa härskartekniker utövas av alla kvinnor, och män har också lärt sig dem precis som kvinnorna lärt sig de manliga härskarteknikerna. Till slut vet vi inte om vi är män eller kvinnor. Allt handlar om i vilka situationer och kontext vi befinner oss. De kvinnliga teknikerna lever idag farligt eftersom vi i många sammanhang öppnar för att människor ska få tag i sin kraft. Kvinnor utövar också våld men på ett helt annat sätt än männen. De slår inte män, de manipulerar och sätter kniven in i såret. Det är också en våldshandling, om vi definierar ”våld som en handling riktad mot en person som genom denna handling skadar, smärtar eller kränker, får denna person att göra något mot sin vilja eller avstå från något som den vill.” Vi kan då säga att alla manliga och kvinnliga tekniker handlar om våld. Vägen ut ur dessa dilemman kommer ur förmågan att lära känna mannen och kvinnan som arketyp. I det ligger både faderskapet och moderskapet på en kollektiv nivå. Alla dessa tekniker är djupt rotade i vår kollektiva personlighet genom arketyper och mytologin. Flera tusen är av sårad stolthet som män och förödmjukad kraft som kvinnor tar sig uttryck i många beslut på både en individuell och kollektiv nivå.

Ett annat sätt att vara i grupper

Det är nu dags att öppna för andra sätt att vara i grupper. Kanske kan vi då inte utöva krig från dem eftersom vi inte vet vem som är ledare, men nya former av grupper kan öppna andra former av överenskommelser bortom vår förståelse. Kanske kan vi inte hämta kraft ur dem, men det kan också öppna andra former av kraft bortom vår förståelse.

När en grupp kommer samman finns det alltid något de ska hela tillsammans för sig själva, för gruppen och för kollektivet. Det är den brytpunkten mellanrummet skapas och mellanrummet är den enda plats där expansion kan ske. Det betyder inte att vi lämnar vår fysiska kropp, gruppen i rummet men vi öppnat för det kollektiva omedvetna i samma ögonblick. Enkelt utryck så innebär det att när gruppens syfte öppnas så öppnas också det som är kollektivt omedvetet från det mellanrum som väntar på att expanderas. Jag hade alldeles nyss en sådan upplevelse med en grupp kvinnor som öppnade sina mamma, sig som mamma, alla mammor i världen och arketypen mamma när de öppnade för ett helade av det kollektiva moderskapet som utövade våld i ord och handlingar på livets döttrar och söner.

Eftersom jag är kvinna har jag under lång tid funderat på hur vi fastnar i moderskapets garn eller frigör oss från det genom att gå in i manliga strukturer. Under många år har jag arbetat med en fot i den maskulina hierarkiska strukturen och den andra i den feminina cirkulära strukturen. I båda dessa har jag mött både män och kvinnor. Personligen tror jag att vi behöver båda och vi män och kvinnor behöver hitta vår roll i allt detta. Jag tror att en del handlar om att vi behöver frigöra oss och transformera arketypen ”Mother” Vi har alla varit barn till vår moder och i vårt moderland. Den arketypen är under stor förändring idag i Sverige och i alla länder. Till stor del handlar det om att transformera den galenskap som tar bort modern från hennes styrka och kraft. Den som tagit henne bort från att lita på sig själv. En annan del handlar om hur modern utövar våld på sina barn från hur hon själv blivit utsatt för våld. Kvinnligt våld är något helt annat än manlig. Manlig syns och är lättare att se. Kvinnlig är så subtil och handlar om manipulation men också offrande. Jag har t.ex. en klient nu som har levt med en mamma som hela sitt liv velat dö; ”Jag kan lika gärna dö, varför finns du och står i min väg så jag inte kan ta livet av mig” Den erfarenheten har min klient burit i sin kropp sedan hon låg i mammas mage. Det har fått denna våldshandling att få min klient att skapa en överlevnadsstrategi i att ”livet är farligt för där dör man och så exploderar hon och skriker på sina barn för att få dem att känna att de lever”. För ett barn är verbal och fysisk våld samma för kroppen. Vi blir också slagna med orden.

Moderskapets galenskap

Moderskapet i Sverige som ett kollektiv har en galenskap i sig, vi har accepterat att vi är offer och tar oss inte ur detta. När vi hittar förövare så är vi offer och det fortsätter om och om igen, individuellt och kollektivt. Tex så överlåter vi till forskningen att bestämma hur vi ska föda barn något som vi vet hur det ska vara djupt där inne sedan urminnes tider. Vi tar också upp kampen med andra kvinnor och män vilket inte alls är en kvinnlig egenskap. Kamp är en manlig egenskap. Vi väljer män som vi kan styra eller som styr oss. När vi inte passar in skyller vi på andra men egentligen lever vi inte det moderliga i oss. Var och en av oss ska vara en moder till oss själva… eller ska jag säga till våra inre barn. Allt detta bristande moderskap gör att vi alienerar oss från oss själva som kvinnor, vi kvinnor av Sverige. Vi är så lost! Moderskapet håller nu på och kan förändra om vi vågar att möta mörkret.

I min generation glömde man bort moderskapet och många utövade ”manipulerande våld på sina barn” från att de inte kunde hitta sig själva. Det största manipulerande ”våldet” är att lära barnen att offra sig. Ett annat sätt vi kvinnor gör är att vi talar om barnen över deras huvud. Vi exploderar eller blir martyrer. Ja det finns så mycket förtäckt våld. Allt för att ta kraft av andra. Vi väljer till varje pris att skapa liv, till oss själv, inte till livet. Jag kallar henne vampyren. Detta är en kollektiv arketyp som vi alla bär omedvetet i våra celler. Andra arketyper vi bär är jungfru Maria, den goda modern, häxan, den visa kvinnan, äventyrerskan, den prostituerade etc. alla var och en, en symbol för en egenskap. Nog om detta men allt detta handlar om kollektiv galenskap… alltså inte psykisk sjukdom utan galenskap. Vad är egentligen friskt och vad är sjukt i vårt samhälle!!!

 Vi behöver äga våra härskartekniker

Det jag skriver om här bygger på mina erfarenheter med grupper i och med livet. Mot bakgrund av det jag här skriver om moderskapet vill här lägga till två ytterligare kvinnliga härskartekniker sprungna ur orakelkomplexet. De bygger på min egen erfarenhet i mötet med mig själv och andra kvinnor. Vi behöver våga att se dem, ta in dem och transformera dem till gåvor. Alla dessa härskartekniker öppnar bara för orakel- och syndabockskomplex. Vi behöver vara väldigt vaksamma på dessa och därför lära oss hur en grupp egentligen fungerar bortom det vi har lärt oss om gruppdynamiska processer. Därav skapandet av ”space in between” en ordning som nu får en struktur. De tre nya kvinnliga härskarteknikerna är;

  • Gudinnan av oss alla- hon gör sig själv magisk och kallar sig ibland för något heligt namn. Hon får andra att avguda henne som att hon har krafter bortom vad vi kan förstå. Ingen vågar säga emot henne utan de lägger hennes ord på sig själv. Det är så vi skapar kvinnliga gurus och gudinnor som hon själv utropar sig till. Hon kan i mötet med män använda sin sexuella kraft för att manipulera.
  • Transcendental blindhet- hon använder mantran som kommer igen och igen för att så småningom göra sitt byte blint. De blir nästan så att mantrat eller orden tar oss till trans. Det är då hon kan få personen att tappa fotfästet och överlämna sig till henne, inte till livet. För hon vet mer om den personen än vad personen gör själv.
  • Moderligheten fälla hon gömmer sig bakom kärleken genom att säga; jag gör detta i kärlek till dig och så blir det en total gränslöshet. Hon är inte ansvarig för sina handlingar och hittar alltid någon annan att skylla på.

Även de manliga härskarteknikerna synes vara fler. Jag tror dessutom att de behöver utvecklas mera ingående av en man som känner dem. Det finns alltid en risk att vi också lägger på vårt eget när vi kvinnor uttalar oss om manliga tekniker. Detsamma gäller om män uttalar sig om de kvinnliga teknikerna. Ingen människa, inget kollektiv är fri från projektioner. Jag tror dessutom att det är en livslång resa att öppna och hämta hem projektioner. Åtminstone i min generation, kanske är det annorlunda med dem som föds nu. Men som jag ser det får vi alla trauman, även de som föds nu, och det tar oss till överlevnadsstrategier. Så omedvetet vi projicerar vår smärta på vår moder hon som höll vårt liv och sedan lät oss genomlida den första smärtan; födelsen. En del mödrar projicerar dessutom sin smärta från födelsen på barnet, men de flesta vaknar ur den smärtan som istället blir till djup kärlek när barnet läggs på dess mage. En kärlek som aldrig kan beskrivas i ord; att ge liv. Det är ur relationen mor och barn som kvinnors härskartekniker föds, deras projektioner av att tidigare ha blivit offrade. De kan bara ta sig ur dessa från förmågan av att ge liv, deras unika gåva. Integrerar vi den kan vi alla bli barnmorskor till andra. Män å andra sidan har sina härskartekniker ur relationen man till man och man och kvinna. De tar sig ur dessa i sin krigare som handlar om makten över sitt eget liv. Det skulle vara en stor glädje om någon man från sitt mörker kunde gå in och ära sina härskartekniker genom att beskriva dem från mäns perspektiv. Idag är det kvinnor som beskriver dem, och för mig är de svåra att ta in fullt ut ur det perspektivet. Jag kan och vill däremot stå för de härskartekniker som är kvinnors och jag känner dem alla arketypiskt.

Nedan vill jag lägga till tre nya manliga härskartekniker som växer ur orakelkomplexet. Jag har sett dem i män som jag mött. Det kan naturligtvis vara en projektion eller min kvinnliga bild i mötet med män. Därför väljer jag att inte att gå in i dem här utan lämnar det till män, män som vågar se sitt mörker utan att hamna i försvar. Min förhoppning är att en dag möta en man att arbeta med som verkar i detta fält. Under mina längre utvecklingsprogram har jag bara mött en man som är där och i några workshops två andra män. Vi får se vad livet tar mig. Jag vill börja med att säga att jag bugar för dessa män som vågar gå ned i sitt mörker och de är många, många fler där ute. Jag tror att vi hittar dem där vi minst anar och de dömer inte andra män eller kvinnor. Precis som vi kvinnor hittar varandra och inte dömer andra kvinnor och män. Vi behöver dock se våra olikheter. Från vördnad och respekt vågar jag lyfta dessa tre, och återigen de bygger på min egen erfarenhet i mötet med män.

  • Avgudan av det gudomliga. Han lämnar sitt liv i en kvinnas händer för att kunna härska över andra kvinnor och män. Låter sig utåt se ut som en slav men inåt manipulerar han världen. ”Det är kvinnorna som ska ta över nu och jag är här för att utbilda män och hjälpa kvinnor. Han gör en kvinna till den gudomliga och de andra till hennes följare”.
  • Syndafallet Han letar efter kvinnor som han kan göra till syndabockar för att ta fokus från hierarkins ansvar. Det finns sällan skyddsnät för kvinnor som det finns för män i organisationer. Kvinnornas synd och skam skapar bara ondska i världen.
  • Äganderättens drivkraft– han äger det gudomliga ordet, eller snarare tolkningen av ordet. Precis som i orakelmyten där prästerna hade tolkningsföreträde gör han sig till tolk för kvinnorna. ”Jag kan hjälpa dem att komma ut med sina gåvor.”

Hur tar vi oss ur härskartekniker

Den omvälvande process som idag pågår i mellanrummet mellan två paradigm öppnar för större transparens men också fler härskare. Som medborgare är vi mer eller mindre utsatta för dessa. Vi har alla ett val att inne i oss se vad våra steg är och att vi alla bär dessa tekniker på en kollektiv nivå. Bästa sättet är att börja med sig själv. Jag tror att det är i förhållande till alla dessa som den stora förändringen kommer att ske. Härskarteknikerna är skapade ur syndabocks- och orakelkomplexet som vi alla sitter fast i på en kollektiv nivå sedan mer än 2000 år. Vi sitter fast i vår splitt emellan kunskap och själ som då gjordes, där kunskapen gick till vetenskapen och själen till kyrkan. Det är samma splitt som vi gjort inne i oss mellan egot och själen. Det är också en splitt mellan manligt och kvinnligt, som får oss att döma det ena eller det andra. Det är dags att låta de få samma vikt och öppna för dansen mellan dem. Det kommer att förändra våra arketyper och myter av idag. Vi har förlorat den kollektiva gemenskapen som kvinnor och som män där man ärar varandra inom kollektivet och till det andra kollektivet. Vi är så förlorade idag i våra respektive könsroller.

Detta är en sakta pågående process i vilket maktstrukturer oavsett om de är maskulina eller feminina sakta kommer att försvagas. Alla dessa dolda agendor tar oss från livet. Vägen dit är att bli sin egen auktoritet och inre ledare. Vi kan bara lita på våran egen sanning. Livet är en labyrint som vi behöver vandra för att komma hem till oss själva. Det är från vem vi är, som vi lär oss om ledarskap, för att kunna leda oss själva och därifrån andra. Vår väg och vårt syfte öppnar vårt unika ledarskap. Vi måste leva som vi lär. Om vi ska förändra andra människors hälsa behöver vi visa dem hur vi har förändrat vår hälsa. Ibland behöver vi t.o.m. gå till livets ytterlighet eller ska vi säga labyrintens ytterlighet där vi för en stund kan förlora oss själva. Varje ledarskap förutsätter transparens men historien har till dags dato i västvärlden visat tvärtom. Ledare försöker gömma sig bakom teorier. Att lära sig en teori skapar sällan möjligheten att leva som vi lär. De äldre ledarskapsteorierna fokuserade mycket på att individer hade unika egenskaper, vilket gjorde att de passade som ledare. De ledarskapsteorierna som togs fram under 1900-talet menade istället att personer passade som ledare i olika situationer. Enligt dessa teorier kunde en person som var en duktig ledare i en situation, vara en dålig ledare i en annan situation. Det öppnade för en mängd ledarskapsteorier och metoder för att mäta ledares karaktärsdrag bl.a. med psykologiska test. Här gick vi vilse och såg ledarskapets objektifiering. Mätningens hysteri kunde börja. Men ledarskapet är ett subjekt, människa till människa och framförallt först i mötet med oss själva. Idag söker fler och fler människor ledare som lever som de lär och som är ärliga och transparanta. Västvärldens organisationer har inte följt människors längtan utan är kvar i mätning av?? objektifiering. Hur kan vi få ledare som vågar visa vem de är både som människa och ledare? Hur kan vi få ledare som vågar att göra misstag och visa hur de förlorar sig i andras auktoriteter? Hur ska vi få ledare som vågar bli sin egen auktoritet och ändå respektera de beslut som har fattats? Hur kan vi få ledare som förstår att vi alla är ledare på vår egen livsväg? Detta ledarskap växer inifrån oss själva? när vi är sanna mot oss själva, men ingen människa kan vara sann utan att göra en mängd misstag. En sann ledare bjuder på sina misstag, dömer ingen, lever i förundran och vågar att riskera allt för sanningen.

Vågar du gå in i ledarskapets labyrint? Historiskt sägs det att labyrintens snirklande gångar skulle representera cirkulationen av energin i våra kroppar. Att vandra in i labyrinten skulle smälta samman kroppens?? och själens energi till en helhet, till ett. Det skulle också förena alla dualiteter samt det maskulina och feminina. Labyrinten sägs också motsvara vår livsresa, och dess gångar skulle hjälpa oss som vandrar i dem att komma över svårigheter på livets stig och på vår resa. Det finnas en gemensam nämnare mellan de olika sätten vi historiskt använt uråldriga labyrinter – nämligen som ett verktyg för att komma i kontakt med en kraft i oss som är större än den vi kan förnimma med våra fem sinnen.

Göreborg den 27 juli 2019

Ingrid Marie Fridolf

Lämna ett svar

14 − sex =

Stäng meny